Överdriven blinkning i barndomen: en prospektiv utvärdering av 99 barn
Syfte: Att fastställa egenskaper och orsaker till överdriven blinkning hos barn och att fastställa resultat efter behandling.
Utformning: Prospektiv, icke-komparativ, konsekutiv fallserie.
Deltagare: Nitton nio konsekutiva barn som presenterades för utvärdering av överdriven blinkning under en tvåårsperiod.
Metoder: Barn under 16 år som hade överdriven blinkning som enda eller större huvudbesvär genomgick detaljerad anamnes och oftalmologisk undersökning. Behandling rekommenderades utifrån de kliniska undersökningsresultaten. Uppföljningsbedömningar utfördes minst 2 månader efter den första undersökningen.
Huvudsakliga resultatmått: Etiologi för överdriven blinkning och patientens egenskaper i varje diagnostisk grupp.
Resultat: Majoriteten (89 %) av barnen presenterade bilateral överdriven blinkning. Pojkarna var fler än flickorna i ett förhållande på nästan 2:1. De vanligaste etiologierna var främre segmentet och/eller ögonlocksavvikelser (37 %), vanemässiga tics (23 %), okorrigerade refraktionsfel (14 %), intermittent exotropi (11 %) och psykogen blefarospasm (10 %). En neurologisk sjukdomshistoria fanns hos 22 % av patienterna men hade i de flesta fall inget orsakssamband med den överdrivna blinkningen. Synhotande sjukdom noterades hos 6 % och upptäcktes lätt vid en vanlig klinisk undersökning. Livshotande sjukdom var orsaken hos 4 % av barnen, men förekomsten av livshotande sjukdom var redan känd hos alla dessa patienter.
Slutsatser: Överdriven blinkning hos barn kan uppstå på grund av ett stort antal potentiella problem. De flesta fall orsakas av godartade och/eller självbegränsande tillstånd. Orsaken kan vanligtvis fastställas efter noggrann anamnes och klinisk undersökning och rutinmässig neurologisk utvärdering och neuroimaging är onödig.