13 korta, läskiga berättelser som skrämmer skiten ur dig
Mammas hem
Jag hörde en, en pappa ligger i sängen efter att precis ha vaknat, han tar babymonitorn och går till sitt skrivbord på kontoret hemma, han har sin bebis på babymonitorn och hör sin fru sjunga för henne, han spricker upp i ett leende när han hör sin fru ”Sov nu… sov nu…”. När plötsligt ytterdörren öppnas och hans fru kommer in med matvaror.
Förespegla att sova fungerar inte
Här är en som skrämde skiten ur mig när jag var yngre.
En ung pojke sover i sin säng en vanlig natt. Han hör fotsteg utanför sin dörr och kikar ut ur ögonen för att se vad som händer. Hans dörr svänger tyst upp och avslöjar en mördare som bär på sina föräldrars lik. Efter att tyst ha stöttat upp dem på en stol skriver han något på väggen med blodet från de döda kropparna. Sedan gömmer han sig under barnets säng.
Barnet är oerhört rädd. Han kan inte läsa det som står på väggen och han vet att mannen finns under hans säng. Som vilket barn som helst låtsas han att han sovit under hela händelsen och att han inte har vaknat än. Han ligger stilla som kropparna och hör tyst andetag från under hans säng.
En timme går och hans ögon anpassar sig mer och mer till mörkret. Han försöker urskilja orden, men det är en kamp. Han kippar efter andan när han äntligen får fram meningen.
”Jag vet att du är vaken”. Han känner hur något flyttas under hans säng.
Vad finns i källaren?
Mamma sa till mig att jag aldrig skulle gå ner i källaren, men jag ville se vad det var som gjorde det där ljudet. Det lät ungefär som en valp, och jag ville se valpen, så jag öppnade källardörren och gick på tå en bit ner. Jag såg ingen valp, och då ryckte mamma ut mig ur källaren och skrek åt mig. Mamma hade aldrig skrikit åt mig förut, och det gjorde mig ledsen och jag grät. Sedan sa mamma att jag aldrig skulle gå in i källaren igen och gav mig en kaka. Det fick mig att må bättre, så jag frågade henne inte varför pojken i källaren gjorde ljud som en valp, eller varför han inte hade några händer eller fötter.
Ted the Caver
En längre creepypasta publicerad här, Den är värd att läsa.
10
En man lämnar sitt hus varje morgon för att gå till jobbet och passerar ett mentalsjukhus omgivet av ett trästaket. Varje morgon är patienterna ute på gården och han kan höra dem säga unisont,
”10, 10, 10, 10, 10, 10”.
En dag blir han nyfiken och tittar genom ett hål i staketet.
På en gång skjuter en käpp ut och sticker honom i ögat.
”FUCK! Han säger till sig själv.”
Medan han går bort förbannad kan han höra patienterna säga,
”11, 11, 11, 11, 11, 11, 11”
”Yeeeeeeeeeeeees?”
När jag var barn flyttade min familj till ett stort gammalt hus med två våningar, med stora tomma rum och knarrande golvbrädor. Båda mina föräldrar arbetade så jag var ofta ensam när jag kom hem från skolan. En tidig kväll när jag kom hem var huset fortfarande mörkt.
Jag ropade: ”Mamma?” och hörde hennes sångröst säga ”Yeeeeees?” från övervåningen. Jag ropade på henne igen när jag gick uppför trappan för att se vilket rum hon befann sig i och fick återigen samma ”Yeeeeees?”-svar. Vi höll på att inreda vid den tidpunkten och jag kände inte till labyrinten av rum, men hon var i ett av de bortre, längst ner i korridoren. Jag kände mig orolig, men jag tänkte att det var helt naturligt så jag skyndade mig fram för att träffa min mamma, i vetskap om att hennes närvaro skulle lugna min rädsla, vilket en mammas närvaro alltid gör.
Just när jag sträckte mig efter dörrhandtaget för att släppa in mig själv i rummet hörde jag ytterdörren på nedre bottenvåningen öppna sig och min mamma ropa ”Älskling, är du hemma?” med en munter röst. Jag hoppade tillbaka, förskräckt och sprang ner för trappan till henne, men när jag tittade tillbaka från toppen av trappan öppnades dörren till rummet långsamt en spricka. För ett kort ögonblick såg jag något konstigt där inne, och jag vet inte vad det var, men det stirrade på mig.
Shirley Jacksons ’The Lottery’
Läs det här.
Alla jag såg var rött
Jag checkar in på ett litet hotell några kilometer från Kiev. Det är sent. Jag är trött. Jag säger till kvinnan i receptionen att jag vill ha ett rum. Hon ger mig rumsnummer och ger mig nyckeln. ”Men en sak till kamrat; det finns ett rum utan nummer och alltid låst. Titta inte ens in där.” Jag tar nyckeln och går till rummet för att sova. Natten kommer och jag hör vatten rinna. Det kommer från rummet mittemot. Jag kan inte sova så jag öppnar dörren. Det kommer från ett rum utan nummer. Jag slår på dörren. Inget svar. Jag tittar i nyckelhålet. Jag ser inget annat än rött. Vattnet rinner fortfarande. Jag går ner till receptionen för att klaga. ”Förresten, vem bor i det rummet?” Hon tittar på mig och börjar berätta. Det var en kvinna där inne. Mördad av sin man. Hud helt vit, utom hennes ögon som var röda.
Solo campingresa
En kvinnlig överlevare och utbildad friluftsguide som älskar att åka solo camping. Återvänder hem efter att ha varit i bushen i två veckor utan att träffa en enda själ. Utvecklar sin engångskamerafilm för att hitta en filmrulle med många bilder på henne när hon sover på natten, under olika nätter. Hon har aldrig campat eller vandrat sedan dess.
En läskig klassiker av Roald Dahl
Ja, från samma kille som författade James och den jättelika persikan. Läs ”The Landlady” här.
Var försiktig med ”bilkrascher”
Det fanns en historia om hur en kille körde genom bergen (f.d. armé) och råkade ut för en krasch. Bilen var inte skadad alls och stod nästan avsiktligt mitt på vägen. Han körde förbi och såg 2 personer ligga på vägen. Han stannar framför ”olyckan” och tittar sedan tillbaka för att se människorna sitta upp och ett 20-tal ögon som reflekteras i hans bakljus från de omgivande buskarna. Han trycker på gasen och kör. Den här historien skrämmer mig eftersom den här typen av saker händer med ”bergsstammar” som antingen är kannibalistiska eller galna.
Det här är ingen historia
Det här är jag. Jag är här. Jag förskjuter orden som du läser, ändrar dem från det som den här personen skrev.
Jag har varit här ett tag. Så länge du kan minnas i alla fall. Ibland säger jag ditt namn när du håller på att somna, eller viskar angeläget i ditt öra. Minns du när jag skrek och kastade panik genom dig och fick ditt hjärta att rusa?
Det var roligt.
Du undrar vem jag är. Det är bara naturligt. Naturligtvis vet du det redan.
Jag är du. Jag är den riktiga du. Jag är det sinne som existerade här innan du stal min kropp, innan du glömde bort att du var en parasit. Jag är barnet som tittade åt fel håll, ställde fel fråga, såg fel sak … men jag är inte så liten längre.
Du kanske har glömt mig, men jag är fortfarande här. Jag har alltid varit här.
Jag ska ut.
