32d. The Election of 1860
Denna demokratiska valsedel från Staunton, VA, som visar Douglas som partiets kandidat är ovanlig eftersom Douglas inte visades som kandidat för det demokratiska partiet i större delen av södern.
Demokraterna träffades i Charleston, South Carolina, i april 1860 för att välja sin kandidat till president i det kommande valet. Det var tumult. Demokraterna i norr ansåg att Stephen Douglas hade den bästa chansen att besegra de ”svarta republikanerna”. Även om han var en ivrig anhängare av slaveriet ansåg sydstatsdemokraterna att Douglas var en förrädare på grund av att han stödde folklig suveränitet, vilket gjorde det möjligt för territorier att välja att inte ha slaveri. Syddemokraterna stormade ut ur konventet utan att välja en kandidat. Sex veckor senare valde norddemokraterna Douglas, medan syddemokraterna vid ett separat konvent nominerade den dåvarande vicepresidenten John C. Breckenridge.
Republikanerna möttes i Chicago i maj samma år och insåg att demokraternas turbulens faktiskt gav dem en chans att ta valet. De behövde välja en kandidat som kunde bära norrland och vinna en majoritet av elektorskollegiet. För att göra det behövde republikanerna någon som kunde vinna New Jersey, Illinois, Indiana och Pennsylvania – fyra viktiga stater som fortfarande var osäkra. Det fanns många potentiella kandidater, men i slutändan hade Abraham Lincoln framstått som det bästa valet. Lincoln hade blivit symbolen för gränsen, hårt arbete, den självgjorda mannen och den amerikanska drömmen. Hans debatter med Douglas hade gjort honom till en nationell personlighet och publiceringen av dessa debatter i början av 1860 gjorde honom ännu mer känd. Efter den tredje valomgången hade han nomineringen till president.
Ett antal åldrande politiker och framstående medborgare, som kallade sig Constitutional Union Party, nominerade John Bell från Tennessee, en förmögen slavägare, som sin presidentkandidat. Dessa människor var för återhållsamhet. De beslutade att den bästa vägen ut ur de nuvarande svårigheterna som nationen stod inför var att inte ta ställning alls i de frågor som delade norr och söder.
Väljarkollegiets röster delades upp mellan fyra kandidater i presidentvalet 1860. De stater som Lincoln vann visas i rött, Breckenridge i grönt, Bell i orange och Douglas i brunt.
Med fyra kandidater på fältet fick Lincoln endast 40 procent av de folkliga rösterna och 180 elektorsröster – tillräckligt för att knappt vinna det fullsatta valet. Detta innebar att 60 procent av väljarna valde någon annan än Lincoln. När resultaten var räknade var frågan om sydstaterna skulle acceptera resultatet. Några veckor efter valet bröt sig South Carolina ur unionen.