Akvariesäker färg
Hej, jag har inte skrivit på flera år men jag letade efter något och stötte på den här tråden (hej Woeisme – vi brukade chatta)
(se den sista delen av inlägget för ”lösningar”)
Mina böcker är packade sedan länge men jag kommer att lägga upp det här (ursäkta eventuella stavfel)… Materialet om detta ligger långt utanför det här forumets räckvidd. Bakgrund inom veterinärmedicin/zoovetenskap och årtionden av arbete som skulptör inom material och mest framträdande slutade med kemisk skada på grund av exponering för just dessa klasser av material – en del mer en del mindre giftiga.
Jag blev förlamad, fick inre blödningar, flera organ som gick sönder och så vidare och forskade på vägen ”ner” och var vegetativ i många år. Endast genom min egen forskning om alternativa terapier kan jag nu skriva här (dvs. är funktionell).
Som konstnär utsatte jag mig själv och blev utsatt (skolor, högskolor) för ett stort antal material (de flesta vet inte detta, men det finns varumärkesnamn för de flesta klasser av dessa produkter – läs OSHA:s broschyrer om kemiska egenskaper, toxicitet och varumärkesnamn. Man måste i princip förstå mänsklig anatomi och fysiologi, neurotoxikologi och andra relaterade områden för att förstå vad dessa kemikalier gör med våra system (jag hade just blivit antagen till NYU för en magisterexamen i allied health field).
Enligt lag ska man med ett läkarbrev kunna få ett säkerhetsdatablad – många företag följde aldrig lagen (material safety data sheet). (Många företag ljuger rent ut om sina produkters säkerhet för övrigt, EPA är inte den bästa barometern). De flesta av dessa produkter är inte bara giftiga när de inte är härdade, utan även när de är det (även om ju hårdare materialet är desto mindre gasar det ut med tiden – alla plaster fortsätter att gasa ut med tiden). Hartsarterna är mycket varierande, men akryl är inte alls samma sak som hartsarterna. (Även om det finns akrylhartser) Det finns hundratals olika produkter och man måste skaffa säkerhetsdatabladet för att veta exakt vad som diskuteras.
Harts varierar från tryck/värmehärdade (hårdaste, starkaste och industriell användning främst) till de receptfria tvådelade (eller till och med endelade). Två delar är hårdare och vanligtvis starkare än en del (den exoterma egenskapen, dvs. värme, gör det så på grund av dess egenskaper). Akryl är av en helt annan klass.
Man måste ta reda på kemin i dessa produkter och sedan slå upp varje kemikalie och se vad den gör med de olika systemen. Ingen, jag upprepar ingen är helt säker.
Mindre organismer är mer sårbara än större (tänk kanariefågeln i grottan). Med detta sagt visar sig många toxiska effekter (som byggs upp över tid och exponeringstid) inte lika drastiskt hos kortlivade varelser som hos långlivade.
Jag skulle aldrig låta en varelse smälta någon ”inert” plast eller akryl helt enkelt på grund av dess förmåga (kommer inte att smälta) att täppa till dess system. Och det är problemet med den mjukare akrylen – den bryts ner i vatten med tiden (när den är våt är vatten dess lösningsmedel, när den är torr achohol, men med det sagt kan alla saker även sten med tiden brytas ner av vatten, och den är tillräckligt mjuk i egenskap för att detta ska ske inne i akvariet – med tiden).
Håll också i minnet – bara för att en produkt inte luktar illa betyder det inte att den inte är skadlig.
Skummorna är också giftiga och bryts ner med tiden (ganska snabbt faktiskt) Jag har läst om flera diy-akvarieprojekt som senare blev till en enda röra. Ju mjukare produkten är desto mer nedbrytning och giftigt. Tvådelad epoxi är definitivt mer hållbar, men beror återigen på produkten, dvs. industriellt akrylharts mot hantverksepoxi (hundratals olika produkter, som Woesime säger, läs etiketten och sök sedan upp egenskaperna). Inse också vad EPA och vår gov tillåter, tillåter ett visst antal dödsfall per typer av exponeringar (det blir värre, men tro inte på allt du läser)
Om man använder akryl – esp en liten del bara MHO och förslag, när det torkat, applicera ett tunt lager eller till av silikon.
Det löser den situationen lätt.
Samma sak med det hårdare tvådelade epoxihartset. Ett tunt smet (osynligt) kommer att försegla ”cure eller skin coat” och förhindra att vatten utsätts för exponering av produkten.
När jag använde det tvådelade spacklet applicerade jag silikon och sedan ett lager sand för att ytterligare dölja, men för mig passade detta till projektet.
Notera den del av artikeln som nämner ”sensibiliserande ämnen”… de flesta av dessa kemikalier faller in i en eller båda kategorierna av syntetiserande ämnen (som gör att man somnar som jag gjorde) och eller sensibiliserande ämnen (när man en gång har utsatts för en viss mängd exponering, senare, efter att mycket cellskador har uppstått, (det kan vara en enda stor exponering eller många små exponeringar under en längre tid), så blir man sensibiliserad – det vill säga livshotande reaktioner på mindre och mindre exponeringar (så små att de flesta inte märker det).
Ledsen att jag är så omständlig. Som de flesta har jag inte tänkt så mycket på många av dessa produkter – förrän jag var tvungen att göra det! lol (eller ungefär)
……………………………………..
Det finns en bra bok:
Artist Beware, Updated and Revised: The Hazards in Working with All Art and Craft Materials and the Precautions Every Artist and Craftsperson Should Take (Paperback)
av Michael McCann PhD CIH (Författare) ”Vinylklorid, asbest, bensen, bly, cigaretter, och nu konst och hantverksmaterial?…” (mer)
Exempel:
Q: Finns det någon skillnad mellan polyester-, akryl- och epoxihartser?
A: Akrylharts (men inte akrylemulsion, som ligger till grund för akrylfärg) är en termoplast, vilket innebär att den tillhör en grupp plaster som kan upphettas och manipuleras upprepade gånger, medan polyesterharts och epoxiharts är värmehärdande plaster, som med hjälp av värme eller en katalysator stelnar till en fast massa som inte smälter ner.
Akryl blandas av akrylpolymer, ett torrt pulver, en metylmetakrylatmonomer, en tunn vätska och vanligtvis en organisk peroxidhärdare av något slag. Om man överväger att göra bitar av någon storlek är en autoklav eller en hydraulisk press nödvändig för att minska luftbubblorna och motverka de inre spänningar som skapas av den starkt exoterma reaktionen. Stoftet är giftigt, liksom monomeren och dess ångor. De organiska peroxiderna är särskilt giftiga, vissa av dem är explosiva och andra orsakar omedelbar blindhet om de hamnar i ögonen.
Polyesterharts, en sirapsliknande klar vätska, blandas med en liten men variabel mängd av en stark katalysator, som får den härdande massan att värmas upp (och att krackelera om man har tillsatt för mycket.) Det är en mångsidig sak, användbar för beläggning, gjutning och uppbyggnad av kompositmaterial, vanligen i samband med glasfiberduk.
Det är inte lika hårt eller klart som akryl och har en något gulaktig färg. Och – och särskilt katalysatorn – är också mycket giftig, och är dessutom ihållande illaluktande.
Epoxiharts fungerar på samma sätt, luktar inte lika illa, men den – och härdaren som får den att stelna – är sensibiliserande, vilket innebär att man kan få en otäck allergisk reaktion efter upprepad exponering. Vissa härdare är inte lika dåliga som andra i detta avseende. Epoxi blir inte vattentydlig som akryl och står inte emot nedbrytning av solljus (UV) lika bra, men fungerar bättre med högteknologiska tyger som kevlar och grafit.
Nästan alla torrpigment (med några få undantag – testa först i liten skala) kan användas för att färga dessa hartser, liksom olika inerta fyllmedel som också tillför färg; det finns också speciella polyesterfärgämnen tillgängliga. Det kan göras ogenomskinligt eller genomskinligt – akryl används bland annat för att gjuta ”plexiglas”-plattor och andra genomskinliga saker.
Var mycket försiktig när du använder något av dessa material: de betraktas i allmänhet som industriella snarare än konstmaterial, och du förväntas veta hur du ska skydda dig mot deras skadliga effekter. Om du inte har de rätta anläggningarna för att hantera dem bör du överväga att använda säkrare alternativa system.
Allt detta sagt – jag har hittat några ”säkrare” lösningar, men som den ursprungliga postern noterade är många av en större dyrare mängd (dammfärg och så vidare).
Jag använder återigen konstnärsfärger i tub (billigast) och efter torkning (ge det några dagar till) en tunn smet av akvariesilikon.
Samma sak för alla expoxy.
Automodelllack (hobbylack) – små mängder säljs och är inte dyrt … återigen tunn silikon. Emalj, epoxi är giftigare men mer hållbart än akryl.
(Jag målade baksidan av många av mina akvarier med fin akrylfärg – allt jag hade, och blev förvånad när jag lät akvariet ligga i blöt i badkaret att akrylen senare blev vattenloggad och flagnade. Återigen är vattnet inte ett torkat lösningsmedel för akryl, men det kan och kommer att flagna, flagna och så vidare. Kan inte kommer att göra det. Jag lät det torka och klappade ner det igen!)
Jag har använt tvådelad epoxi (rörmokare ”kitt”, som jag är ganska säker på att det är det som säljs på nätet för marina korallprojekt) Jag använde detta för att sätta stenar över hårdplast (fantastisk styrka och torkar snabbt). För att vara säker använde jag ett tunt lager silikon över det för att försegla det när det var härdat och en veckas härdning.
Jag har just använt ”bondo” för att täta ett dyrt brott i en gigantisk akrylglob (jag arbetar aldrig med något av dessa men gjorde det i detta fall på grund av att globen kostade över 250 ursprungligen och till skillnad från exponeringarna på jobbet utan säkerhetsåtgärder, tog jag dem, 3:e nivåns mask, (en extremt giftig produkt och inom samma område som golvborttagningsmedel och så vidare) (för övrigt är många parfymer och parfymer, tvålar och mjukgörare av samma petroleumbaserade klass, vilket gör att kemiskt skadade är ”allergiska” mot dem.)
Jag är/var ute efter en mindre mängd ”säker” (relativt sett) färg för att belägga denna fula rosa färg.
Jag testade det vita plastnätet (för att låta ljuset komma in) och var inte säker, och tänkte att en neutral grå skulle kanske vara ok?
Jag planerar en mossnätvägg och har flera stora mossträbitar som ska gå framför, så om jag inte hittar en mindre mängd ”dammfärg” (jag kanske ringer och ber om ett prov, lol) kommer jag antingen låta mossan dölja det mesta av det fula… eller använda silikon och nätet eller båda.
Här är några tankar dock.
Man kan alltid använda färg och sedan när den torkat och mer (det tar som någon nämnde längre tid att härda) applicera ett tunt lager silikon. Detta kommer att försegla det och fungerar för att skydda ”huden” på härdningen, och stoppa all ytterligare utgasning, oavsett hur liten den är.
Här är en produkt som jag använde för länge sedan när jag gjorde min enorma inre vattenfontän (hypertufa) damm. Den är fantastisk!
De har ett provpaket. (se andra länken) och det är vad jag kanske beställer för att täcka min fula bondo och försegla eventuella gifter. Det är gummibaserat.
http://www.sanitred.com/WaterFountain.htm#
http://www.sanitred.com/pricelist.htm
Mini Sample Pack
$26.95
Innehåller tillräckligt med PermaFlex för att belägga 7,5 kvm (2 skikt)
Innehåller tillräckligt med LRB/TAV blandning för att applicera en 1″ dia. 2Â lång
1/2 Pint PermaFlex
1/2 Pint LRB (Liquid Rubber Base)
1/4 Pint TAV (Thickening Activator)
Anvisning