Allergivård

Om allergiläkemedel

Allergimediciner kan delas in i sådana som ger symtomlindring och sådana som förebygger symtom.

Symtomatiska läkemedel inkluderar antihistaminer, avsvällande medel, ß-adrenerga medel, teofylin och antikolinerga medel.

Antihistaminer blockerar samspelet mellan histamin och histaminspecifika receptorer. Histamin är bara en av de mediatorer som orsakar allergisymtom. Därför kontrollerar de endast delvis symtomen. I allmänhet hjälper de till att kontrollera klåda, nysningar, rinnande näsa och nässelutslag. Antihistaminer kan delas in i första generationen som i allmänhet verkar snabbt men har fler biverkningar, framför allt sedering. Dessa inkluderar Benadryl (difenhydramin), Atarax (hydoroxyzin) och Klortrimetron (klorpheniramin). Andra generationens antihistaminer har minimerat sedering men har längre verkningstid. Dessa inkluderar Claritin (loratidin), Zyrtec (cetirizin), Allegra (fexofenadin), Xyzal (levocetirizin) och Clarinex (dexloratidin).

Andra biverkningar inkluderar hjärtarytmier om de tas i överskott. Några av de nyare antihistaminerna inklusive cetirizin och fexofenadin har minimerat denna biverkning.

Topiska antihistaminer finns numera även i form av nässpray. Astepro© och Patanase© är ytterligare ett alternativ för allergipatienter och kan användas vid behov.

Dekongestionsmedel blodkärl i näsgångarna som hjälper till att lindra täthet. De finns ofta i kombination med antihistaminer med bokstaven D efter antihistaminen. Claritin-D, Zyrtec-D, Allegra-D är exempel på dessa kombinationsläkemedel. Tyvärr ger orala avsvällande medel biverkningar som begränsar deras användning. Dessa inkluderar sömnlöshet, skakningar, nervositet och svårigheter att urinera hos män. Flera receptfria nässprayer som Afrin och Neo-Synephrine innehåller avsvällande medel som ger snabb lindring av täthet, men se upp eftersom dessa kan orsaka en försvagande återkommande trängsel och är kontraindicerade för behandling av kroniska allergisymtom.

Betaadrenerga medel används för snabb lindring av astmasymtom. De används oftast i inhalerad form. Det vanligaste av dessa läkemedel är albuterol HFA som finns i flera märken. Albuterol kan också användas i en nebulisator för behandling av akuta astmasymtom. Orala former av albuterol finns tillgängliga men används sällan på grund av biverkningar. Albuterol kan orsaka ökad hjärtfrekvens, skakningar och ökad ångest. Andra märken av sprutverkande bronkoldilatorer incude Maxair och Xopenex. Dessa kan prövas hos patienter som inte tål albuterol. Långverkande betaadrenerga medel finns tillgängliga men bör alltid användas i kombination med förebyggande antiinflammatoriska läkemedel.

Theofylin har använts mot astmasymtom i över 50 år. Det används fortfarande ibland som kompletterande läkemedel för att kontrollera astma. Det är viktigt att övervaka blodnivåerna av detta läkemedel för att förhindra biverkningar. Det finns flera läkemedelsinteraktioner som också måste övervakas noga när man tar detta läkemedel.

Anticholinergika som atropin eller dess derivat ipratropium (Atrovent) har en bronkdilaterande effekt och är också ett nasalt avsvällande medel. Ipratropium finns som inhalator, nebuliserad lösning och nässpray. Dessa läkemedel minskar slemproduktionen och är ett milt avsvällande medel.

Preventiva läkemedel inkluderar kortikosteroider, mastcellsstabilisatorer, leukotrienmodifierare och immunomodulatorer.

Kortikosteroider är de mest potenta antiinflammatoriska läkemedlen som finns tillgängliga för behandling av allergier och astma. Tyvärr leder långvarig användning av orala kortikosteroider (Prednison/Medrol) till allvarliga biverkningar. Användningen av orala kortikosteroider bör begränsas till allvarliga astma- och allergiproblem och användas på kort sikt. Utvecklingen av inhalerade kortikosteroider revolutionerade behandlingen av astma och astma. Om de används med omdöme är de extremt säkra och minimerar symtomen på astma och allergisk rinit. Dessa läkemedel eliminerar den underliggande patologin för astma och allergisk rinit som är inflammation. Biverkningar av inhalerade kortikosteroider är bland annat heshet och muntlig tröst. Sköljning av munnen minskar dessa effekter. Biverkningar av intranasala kortikosteroider är bl.a. näsblödning och sällan perforering av nässkivan. Detta kan minimeras genom korrekt användningsteknik.

Leukotrienmodifierare blockerar syntesen av mediatorer som kallas leukotriener och som bidrar till luftvägsinflammation i näsgångarna och bronkerna. Dessa läkemedel inklusive Singulair, Accolate och Zyflo har få biverkningar även om övervakning av leverfunktionerna rekommenderas med Zyflo. Singulair är också godkänt som förbehandling vid ansträngningsinducerad astma och allergisk rinit.

Xolair (omalizamab) är en immunmodulator som förhindrar bindningen av IgE-(allergi-)antikroppar till dess receptor på mastceller. Detta förhindrar i praktiken den allergiska kaskaden som leder till allvarlig inflammation i luftvägarna. Xolair är endast godkänt för svår astma som inte kontrolleras med traditionella läkemedel. Det ges i form av en injektion med ett intervall på varannan eller var fjärde vecka. Andra immunomodulatorer undersöks, vilket troligen kommer att förändra behandlingsalternativen under de kommande åren.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.