Betydelsen av Odins saknade öga.

De flesta är bekanta med bilden av Oden som saknar ett öga, du kanske har sett den på smycken, t-shirts eller andra typer av vikingakläder. ¿Men vet du hur han förlorade det, eller ännu viktigare, vad det betyder och hur det gäller i din vardag?

Bildkälla

Låt oss dyka lite djupare ner i ett av Odins mest ikoniska utseenden och offer för att lära oss mer om vad vikingamyten kan lära oss om oss själva. Men först ska vi börja med hur han förlorade sitt öga till att börja med. En definierande egenskap hos Odin är hans oändliga strävan efter kunskap och hur han var beredd att inte skjuta upp någonting för att få den. Han visste också att ju större kunskapen var, desto större var det offer som krävdes för att erhålla den. Till exempel avslöjade hans hängning i världsträdet Yggdrasil samtidigt som han högg sig själv med ett spjut hemligheten med runorna.

Bildkälla

Men den uppoffring som blev en viktig del av hans moderna ansikte utgår från hans strävan efter kunskap om allting. För detta reste han till Urds källa som låg bland världsträdets rötter och vars vatten hade förmågan att ge den som drack det en fullständig förståelse för kosmos och dess invånare. Men när han kom till brunnen upptäckte han att den bevakades av Mimir, som var den mest kunniga varelsen i universum.

Bildkälla

Mimir uppnådde denna status genom att dricka vattnet från brunnen, och Oden ville ha lite av det. När han bad Mimir, som också var brunnens väktare, om lite vatten fick han i uppgift att offra ett offer. Odin var tvungen att offra ett av sina ögon i utbyte mot att få dricka ur brunnen, med kännedom om Odins passion för kunskap måste han inte ha tvekat och följde med. Han högg ut sitt eget öga och släppte det i brunnen. Mimir erkände det offrade och tog lite vatten från brunnen från sitt horn och överlämnade det så att Oden kunde ta del av det. Och så föddes den ”enögde guden”.

¿Vad kan vi lära oss av denna myt? Detta är en fantastisk metafor för hur sann kunskap förvärvas. Vi är vana vid att söka efter mening på utsidan, med våra sinnen. Vi tittar på världen och försöker få en mening med den, och visst kan man få kunskap på detta sätt, men det kan bara visa oss ytan av saker och ting. För att verkligen förstå världen måste vi först förstå oss själva, och det är genom att titta inåt som vi uppnår detta. Vi måste ”offra” ett sätt att uppfatta för att få ett annat. Med andra ord bör vi hålla ett öga på den vardagliga, materiella världen och det andra ögat alltid riktad mot oss själva. Att känna sig själv är att känna universum, genom att ta sig tid att analysera hur vi växer eller inte växer, i förhållande och som en reaktion på det som händer utanför oss själva kommer att hjälpa oss att växa som person, detta är sann visdom.

.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.