Bob Moses
I en intervju från 2013 förklarade historikern Taylor Branch Bob Moses betydelse för den amerikanska medborgarrättsrörelsen. ”Än idag är han en häpnadsväckande paradox”, sade Branch. ”Jag tror att hans inflytande är nästan i paritet med Martin Luther King, och ändå är han nästan helt okänd”. Under sina många år som medborgarrättsaktivist var Moses självkritisk, observant och känslig. Dessa egenskaper höll honom utanför rampljuset, men gjorde honom till en mycket effektiv ledare.
Robert Parris Moses föddes den 23 januari 1935 i New York Citys Harlem. Moses var son till en vaktmästare och växte upp i ett bostadsprojekt i Harlem men fick en högkvalitativ offentlig utbildning som han omvandlade till en produktiv och meningsfull karriär. Eftersom han gjorde bra ifrån sig i skolan blev han antagen till Stuyvesant High School, en av New York Citys bästa offentliga skolor. Han fortsatte med att få ett stipendium från Hamilton College och en magisterexamen och doktorsexamen i filosofi från Harvard. Han tillbringade de första åren av sin karriär med att undervisa i matematik vid Horace Mann School, en exklusiv förberedelseskola i New York, och undervisade senare i matematik i Tanzania.
Trots sin stillsamma framtoning blev han en viktig person i medborgarrättsrörelsen och arbetade tillsammans med Martin Luther King, Jr. och Southern Christian Leadership Conference (SCLC). År 1961 blev Moses, som då var fältsekreterare för Student Nonviolent Coordinating Committee, chef för SNCC:s Mississippiprojekt. Moses organiserade kampanjer för registrering av väljare, sittstrejker och frihetsskolor, vilket ledde till betydande framsteg i fråga om rösträtt för svarta Mississippianer. Som organisatör påverkades han starkt av Ella Baker, som ansåg att medborgarrättsrörelser borde tillhöra folket, inte ledarna. För att lägga segern i medborgarnas händer, menade hon, borde organisatörerna hålla sig i bakgrunden, utveckla förtroende i samhällen, hjälpa människor att definiera vad de vill och sedan vägleda dem till sina mål.
1964 grundade Moses, tillsammans med Fannie Lou Hamer, Mississippi Freedom Democratic Party. Partiet utmanade den helt vita Mississippi-delegationen till 1964 års presidentkonvent. Även om MFDP inte vann några platser tvingade de fram en integrering av det vanliga demokratiska partiet. De gav också representation åt människor som vanligtvis ignorerades på grund av rasism, klass och fattigdom. Fannie Lou Hamer, som senare blev MFDP:s röst och ansikte utåt, var en av delegaterna.
För detta arbete tilldelades Moses MacArthur ”Genius Grant” 1982. Moses nöjde sig inte med att vila efter tidigare framgångar utan gick vidare med en ny agenda för medborgerliga rättigheter: utbildning. Han använde MacArthur-stipendiet för att starta Algebraprojektet (AP), som hjälper de elever som presterar sämst att förbereda sig för matematik på college och för det tjugoförsta århundradets karriärer.
Enligt Moses är hans arbete inom utbildning en naturlig fortsättning på hans arbete i Mississippi: ”Arbetet för medborgerliga rättigheter på 1960-talet kulminerade i den nationella reaktionen för att skydda en grundläggande rättighet: rösträtten. Vårt nuvarande arbete syftar till ett nationellt svar för att skapa en grundläggande rättighet: varje barns rätt till en högkvalitativ utbildning i en offentlig skola.” Moses reser runt i USA och undervisar och föreläser om hur han har använt medborgarrättsprotesternas modell för att förändra skolor och samhällen.
Under sitt vuxna liv såg Moses fler och fler fattiga barn och barn från minoriteter vars framtid begränsades av utbildning av låg kvalitet. Han utvecklade Algebraprojektet ”för att visa hur elever som går i gymnasiet och presterar i den lägsta nationella kvartilen i matematik kan påskynda sin inlärning, klara delstatliga och nationella (ACT/SAT) prov och vara förberedda för matematik på college”. Algebraprojektet inleddes på en skola i Cambridge, Massachusetts, och utvidgades till mer än tvåhundra mellanstadieskolor över hela landet i slutet av 1990-talet. Senare utvidgades programmet till gymnasieskolor samt mellanstadieskolor och finns nu i tretton delstater.
”AP:s unika tillvägagångssätt för skolreformer utvecklar avsiktligt hållbara, elevcentrerade modeller genom att bygga upp koalitioner av intressenter inom lokalsamhällena, särskilt den historiskt sett missgynnade befolkningen. Sedan 2000 har vi fortsatt att tillhandahålla ett sammanhang där elever, skolor, föräldrar och samhällen maximerar de lokala resurserna och tar ansvar för sitt eget samhällsbyggande och reformarbete inom matematikundervisningen.”
År 2001 publicerade Moses en bok, Radical Equations: Civil Rights from Mississippi to the Algebra Project. Där förklarar han hur principerna från medborgarrättsrörelsen kan tillämpas i kampen för en rättvis offentlig utbildning. ”…Alla sa att sharecroppers var apatiska tills vi fick dem att kräva att få rösta. Det fick äntligen uppmärksamhet. Här, där barn faller i stor skala genom sprickorna – eller klyftorna – … säger folk att de inte vill lära sig. De enda som kan avlägsna den uppfattningen är barnen själva. De … måste kräva det som alla säger att de inte vill ha.” I boken förklarar Moses hur samhällsengagemang är nyckeln till att framgångsrikt förändra skolor och samhällen till det bättre.
Förutom MacArthur Fellowship har Moses fått flera utmärkelser för sitt arbete, bland annat War Resisters League Peace Award (1997), Heinz Award for the Human Condition (2000), Puffin/Nation Prize for Creative Citizenship (2001), Margaret Chase Smith American Democracy Award (2002), James Bryant Conant Award (2002) och Alphonse Fletcher, Sr. Fellowship (2005). Vid en ålder då de flesta går i pension fortsatte Moses att undervisa i skolor inom Algebraprojektet och att resa och dela med sig av sin modell för samhällsbyggande och förbättrad utbildning över hela USA.
Moses har uppmanat till en författningsändring som fastställer offentlig skolutbildning av hög kvalitet som en medborgerlig rättighet.