Bookshelf
Struktur och funktion
Musklerna som utgör thoraxväggen är de tre interkostala musklerna (yttre, inre och innersta), subcostalis och transversus thoracis. Elva par intercostalmuskler finns i vart och ett av intercostalrummen, ordnade från ytligt till djupt. Det ytligaste lagret är den yttre interkostalmuskeln, som har sitt ursprung i den nedre aspekten av revbenet ovanför och sätter in sig på den övre aspekten av revbenet nedanför i en inferomedial riktning. Dessa muskler sträcker sig från revbensknölen bakåt och fäster vid den costokondrala korsningen framåt där de fortsätter som tunna bindvävsaponeuroser som kallas det främre (yttre) interkostala membranet.
Under inspirationen drar sig de yttre interkostala musklerna ihop och lyfter upp den laterala delen av revbenen, vilket ökar bröstkorgens tvärdiameter i en hinkhandtagsrörelse. Den inre interkostalmuskeln utgör det mellanliggande lagret. Dessa muskler har sitt ursprung i den laterala aspekten av costalrännan på revbenet ovanför och går in i den övre aspekten av revbenet nedanför i en riktning vinkelrätt mot de yttre interkostala musklerna. Detta arrangemang gör det möjligt för dem att trycka ner revbenen och därmed minska bröstkorgsvolymen vid forcerad utandning. Vidare sträcker sig dessa muskler från bröstbenet framåt till bröstkorgen bakåt där de fortsätter som det bakre (inre) interkostalmembranet. Det djupaste lagret av bröstkorgsväggen utgörs av de innersta interkostalmusklerna. De har sitt ursprung i den mediala aspekten av revbensspåret på revbenet ovanför och sätter sig på den inre aspekten av revbenet nedanför. Dessa muskler kantas invändigt av den endothorakala fascian, som ligger strax ovanför lungornas parietala pleura. Man tror att de agerar tillsammans med den inre interkostalmuskeln vid forcerad utandning.
Förutom interkostalmusklerna utgör även subcostalis och transversus thoracis bröstkorgen bröstkorgsväggen. Subcostalis existerar i samma lager som den innersta intercostalmuskeln och finns i riklig mängd i de nedre delarna av den bakre bröstväggens bakre delar. De utgår från den inre sidan av ett av de nedre revbenen och sätter sig på den inre sidan av det andra eller tredje revbenet nedanför. Transversus thoracis förekommer också i samma utrymme vid den innersta interkostala muskeln. De har sitt ursprung från det nedre bakre bröstbenet, sprider sig över bröstkorgens inre yta och sätter in sig på revbenen 2 till 6. Båda dessa muskler hjälper till att trycka ner revbenen vid forcerad utandning.
Musklerna i det bakre bröstkorgen, såsom levatores costarum och serratus posterior superior och inferior, kan också hjälpa till med andningen. Levatores costarum har sitt ursprung i de tvärgående processerna från C7 till T11 och sätter sig på revbenet nedanför. Den underlättar minimalt vid inspiration genom att höja revbenen. Serratus posterior superior fäster vid revbenen 2 till 5 och höjer dem vid inspiration, medan serratus posterior inferior fäster kotorna vid revbenen 8 till 12 och trycker ner dem vid forcerad utandning. Dessa muskler bidrar tillsammans med bröstväggens muskler till att förändra bröstvolymen under andningen och förstärker sammantaget bröstväggen.
Den viktigaste muskeln för inspiration kommer dock från diafragman. Diafragman är perifert fäst vid xiphoidprocessen (sternala delen), bröstväggens costala kant och de nedre sjätte revbenen (costala delen) och ländkotorna (lumbala delen). Vid inspiration drar muskeln ihop sig och drar ner sin centrala sena nedåt nedåt, vilket gör att diafragman plattas ut – denna åtgärd ökar bröstkorgens vertikala diameter och ökar det negativa trycket i bröstkorgen, vilket i slutändan drar in luft i brösthålan. Vid utandning slappnar diafragman av och höjer sig, vilket tvingar ut luften med lungorna ur kroppen. Andra accessoriska muskler som underlättar inspirationen är scalene-musklerna (hjälper till att höja det första och andra revbenet) och sternocleidomastoidmuskeln (hjälper till att höja bröstbenet). Förutom andning fungerar diafragman också för att underlätta bukspänning och öka det intraabdominella trycket vid sammandragning vid miktion, avföring och till och med vid tyngdlyftning.
Andra muskler i bröstkorgen är involverade i rörelser i de övre extremiteterna, vilket inkluderar musklerna pectoralis major och minor, subclavius och serratus anterior. Pectoralis major har sitt ursprung i den mediala halvan av nyckelbenet, det främre bröstbenet, de sju första kostalbroskarna och aponeurosen av den yttre oblikväxeln och sätter sig på den laterala läppen intertuberkulära sulcus på humerus. Den fungerar för att flexa, adducera och medialt rotera armen i glenohumeralleden. Dess klavikularhuvud orsakar flexion av den utsträckta armen medan dess sternoklavikularhuvud orsakar extension av den böjda armen. Musculus pectoralis minor har sitt ursprung i de främre ytorna på revbenen 3-5 och den djupa fascia som överlagrar de relaterade interkostalrummen och sätter sig på scapulans coracoidprocess. Den har främst till uppgift att trycka ner axelspetsen och dra ut skulderbladet. Den kan också hjälpa till med andningsarbetet som en accessorisk muskel genom att lyfta det tredje, fjärde och femte revbenet vid inandning. Musculus subclavius har sitt ursprung vid den costokondrala korsningen av det första revbenet och sätter in sig i nyckelbensfåran subclavius. Den fungerar för att stabilisera nyckelbenet.
Muskeln serratus anterior har sitt ursprung på de superolaterala ytorna av det första till åttonde revbenet eller det första till nionde revbenet vid thoraxens sidovägg och sätter in sig längs den övre vinkeln, mediala gränsen och den nedre vinkeln av scapula. Den har huvudsakligen till uppgift att dra ut skulderbladet vid slagträning, därav det vardagliga smeknamnet ”boxarens muskel”, vilket underlättar rotationen av skulderbladet. Serratus anterior kan också hjälpa till vid inspiratoriska ansträngningar genom att höja revbenen när axelbältet är i ett fast läge.