Bookshelf
Technique
Läkare bör söva området runt sårningen innan de påbörjar reparationen. Bedövning kan åstadkommas med ett regionalt öronblock eller genom att injicera bedövningsmedel i eller runt sårkanterna. En fördel med att använda ett regionalt block är att sårkanterna inte kommer att förvrängas av att bedövningsmedlet installeras, och ett sådant block ger total anestesi för större delen av örat, med undantag för concha och meatus. För att utföra en regional aurikulär blockering instillerar läkaren ett bedövningsmedel i en box- eller diamantform runt örat. Detta görs genom att injicera ett bedövningsmedel i form av ett ”V”, ett lägre än örat och ett omvänt ”V” högre än örat. Börja med att föra in nålen under örat nära loberna och sikta mot mastoidprocessen. Dra tillbaka nålen samtidigt som du injicerar 1 ml bedövningsmedel per tum vävnad i ett subkutant plan för att undvika att söva ansiktsnerven. Använd samma teknik och för in nålen från samma utgångspunkt mot huden framför tragus och instillera bedövningsmedel samtidigt som du drar tillbaka nålen. Därefter injicerar läkaren ett bedövningsmedel i ett omvänt ”V”, med utgångspunkt från huden ovanför örat, återigen med siktet inställt på mastoid, följt av instillation av en linje av bedövningsmedel från utgångspunkten ovanför örat mot huden framför tragus. Låt 5 till 10 minuter gå åt för att uppnå fullständig anestesi och var noga med att testa patientens känsel innan du påbörjar reparationen.
När patientens sår har rengjorts, förberetts och området bedövats kan reparationen nu påbörjas. De viktigaste principerna för att reparera en komplex öronsår är att korrekt anpassa brosket för att bibehålla estetiken och se till att den överliggande huden kan täcka brosket på ett adekvat sätt. Själva brosket är avaskulärt och är beroende av att huden täcker det för att få sin blodtillförsel. För att påbörja reparationen ska man se till att huden kan täcka det exponerade brosket. Om huden inte kan sträcka sig så att den täcker brosket kan upp till en triangulär kil av brosket genom spiralen på upp till 5 millimeter tas bort utan att örats form/estetik och funktion påverkas nämnvärt. Små öronsår kan sys med enkla avbrutna eller löpande suturer genom den överliggande huden. Vid betydande broskpåverkan och deformitet i örat är det absolut nödvändigt att brosket återställs med djupa suturer, t.ex. 5-0 Monocryl, för att åter närma sig det skadade brosket i ett separat lager. Helst bör suturer kastas genom det yttre perichondriet, snarare än genom hela själva brosket, eftersom brosket har större tendens att dras igenom eller rivas. Det kan dock användas suturer genom själva brosket om det behövs, och horisontella madrasssuturer är mindre benägna att skära eller riva sönder brosket. Djupa suturknutar bör begravas. Försök att använda så få djupa suturer som möjligt för att få en bra anpassning, eftersom varje djup sutur fungerar som en främmande kropp och ökar sannolikheten för infektion. Därefter ska läkaren stänga den överliggande huden med 5-0 eller 6-0 enkla avbrutna suturer med 2 till 3 millimeters mellanrum.
När lacerationen har lagats är det viktigt att applicera ett tryckförband på örat för att förhindra hematombildning. Flera olika metoder kan användas. En vanlig metod är att applicera en petroleumdränkt gasbinda på området över lacerationen, vanligtvis kring antihelix eller scapha, och in i helixen, och packa den tätt mot den intilliggande huden. Därefter appliceras en gasbinda över hela örat och gasbindan hålls på plats med en gasbinda som lindas runt patientens huvud. Ett annat alternativ är att använda en serie enkla avbrutna ”quilting”-suturer genomgående. Detta kan göras genom att sutur genomborras i den bakre delen av aurikeln och sedan avancera 1 centimeter högre upp innan man går tillbaka genom den främre delen av aurikeln och knyter knuten bakåt. Suturerna ska placeras med några millimeter mellanrum och täcka hela öronytan som kan vara i riskzonen för hematombildning. Detta kan också åstadkommas i form av madrasssuturer. Bolstering är ett annat alternativ för att förhindra hematombildning där en bolster sys mot aurikelns främre yta. Slutligen kan man göra en gipsform av aurikelns yta för att komprimera hudytan och förhindra hematom. Detta är dock mer tidskrävande och kanske inte praktiskt genomförbart i en akut situation. Plattan och eventuella icke-absorberbara suturer ska avlägsnas efter 5-7 dagar. För närvarande finns inga robusta data som stöder rutinmässig användning av profylaktisk antibiotika vid öronsår, inklusive sådana med exponerat brosk före reparation, men i praktiken förskrivs antibiotika rutinmässigt och bör täcka Pseudomonas. ,,
Om en helhetsskada endast lämnar kvar en liten hudstam som fäster den avulserade delen vid resten av örat är det lämpligt att konsultera en öron- och halsläkare eller plastikkirurg för reparation. Detta kan hanteras antingen som beskrivet ovan, med noggrann reparation i flera lager, eller genom stegvis reparation. En stegvis reparation innebär ofta att det avulserade segmentet avepitheliseras och begravs i en postaurikulär ficka för att möjliggöra re-vaskularisering av brosket. Genom ett andra ingrepp lyfts denna konstruktion tillbaka till pinna och ofta krävs ett posteriort hudtransplantat. Fullständiga avulsioner av örat kan också behandlas på detta sätt, även om försök till mikrovaskulär återimplantation vid skadetillfället också har beskrivits.