Bryt med myterna om fransk polering
Fransk polering är en metod för att applicera shellac på en yta för att skapa en nästan perfekt högglansig finishfilm med stort djup. Även om det krävs övning för att behärska den är förfarandet lätt att beskriva.
Inlindra en vikt bomulls- eller ullduk ungefär lika stor som en golfboll eller större innanför en tunn, tätt vävd, icke sträckbar bomulls- eller linneduk (jag använder gärna väl slitna näsdukar). Vrid ytterdukens kanter hårt för att ta bort rynkorna och häll lite ett-till-två pund skellack på undersidan av kudden. Knacka hårt mot den andra handen för att sprida shellaken och gnugga trasan i raka, cirkelformade eller åttaformade drag över träytan för att långsamt bygga upp en jämn och tunn film.
När du knackar på dynan ska den kännas fuktig, inte genomblöt.
I ett tidigt skede kan du slipa med ett mycket fint sandpapper (t.ex. 600-gradig) för att avlägsna ojämnheter och andra brister, och sedan fortsätta att bygga upp filmen. Närhelst brister som trasspår eller damm dyker upp ska du slipa bort dem med mycket fint sandpapper.
Det finns tre knep för att få ett bra resultat.
Det första är att applicera ett par fingertoppar mineralolja i botten av padden varje gång du tillsätter mer shellac. Därefter sprider du ut det igen. (Jag doppar från locket på mineraloljebehållaren.) Du kan också använda en annan olja, men om det är en torkande olja måste du vara säker på att ta bort varje liten del av den i slutet, annars får du en klibbig yta.
När alkoholen i shellaken avdunstar genom oljan lämnar den ett ångspår över ytan, vilket talar om för dig om du har rätt mängd shellak och alkohol i dynan. Om dynan är för våt kommer ångspåret att vara så långt att du inte kan se slutet. Om dynan är för torr kommer det inte att finnas något ångspår, utan bara en smet av olja på ytan.
När du gnuggar kommer ångspåret att förkortas till bara några centimeter. Detta visar att det är dags att fylla på dynan.
Det andra knepet är att då och då torka bort oljan från ytan med nafta för att se var du befinner dig. Oljan döljer brister och får dig att tro att du är närmare att vara klar än vad du egentligen är. Av denna anledning använder många erfarna franska polerare inte olja alls, men de förlorar smörjningen och de visuella ledtrådar som ångspåren ger.
Nafta är bättre än mineralsprit eftersom den avdunstar inom några sekunder. Ingendera skadar schellacket.
Det tredje knepet är att minska mängden schellack och öka mängden sprit när man närmar sig slutet av jobbet – det vill säga när filmen börjar se bra ut när oljan har avlägsnats. Det enklaste sättet att göra detta är att dosera från två pressflaskor: en med två pund skellack och den andra med alkohol.
För hela byggfasen häller du lite skellack följt av lite alkohol på padden och dispergerar. När du närmar dig slutet minskar du långsamt den shellac du tillsätter till ingenting och tillsätter slutligen bara alkohol.
Syftet med att alltmer tunna ut shellacet är att eliminera trasspår. Precis som penslar lämnar penselspår när finishen är tjock, lämnar trasor trasor spår.
Tillföra shellac och alkohol
Det är vanligt att se instruktioner om att öppna upp den yttre trasan och applicera shellac och alkohol på den inre trasan närhelst du behöver fylla på den. Det påstås att ytterduken reglerar läckaget.
Detta är fånigt. När båda tygerna väl är våta med shellak vet inte den yttre duken att den är skild från den inre duken. Att ta bort ytterduken varje gång du behöver fylla på kudden blir riktigt rörigt och det finns ingen anledning att göra detta så länge ytterduken inte är så tjock att den hällda shellaken inte kan tränga igenom.
Hård pressning
En annan vanlig anvisning är att man ska trycka mycket hårt, som om man trycker ända till Kina, som George Frank, en framstående skribent i Fine Woodworking på 1970- och 80-talen, brukade säga. Detta är inte nödvändigt.
Shellac är en avdunstningsfinish. Den lägger sig platt när alkoholen avdunstar. Att pressa kan tillföra lite värme, men alkoholen avdunstar mycket snabbt utan den extra värmen och att pressa hårt är ett säkert sätt att skada en antik.
Fylla porer
En annan instruktion från George Frank är att använda pimpsten för att fylla porer i porösa träslag. Strö lite pimpsten på ytan och gnugga med en pad som mestadels, eller helt och hållet, består av alkohol. Långsamt kommer porerna att fyllas med pimpsten.
Det är viktigt att komma ihåg att traditionellt sett gjordes fransk polering oftast på mahogny och den kubanska mahogny som fanns på 1800-talet var mycket tätare än den mahogny vi har idag. Det vill säga, porerna är mycket mindre.
Så om du inte franskpolerar en antik är det en mödosam uppgift att försöka fylla med pimpsten. Det är mycket snabbare att göra fyllningen genom att spraya eller pensla flera lager shellac och slipa tillbaka dem.
Finishing up
När du tror att du är klar måste du ta bort all eller det mesta av oljan på ytan. Det finns två sätt att göra detta.
Det traditionella sättet är med alkohol. Detta kallas för ”spritning”. Antingen fortsätter du att tillsätta bara alkohol till dynan eller så gör du en ny dyna och tillsätter bara alkohol. Långsamt tar du bort oljan.
Problemet är att om du får för mycket alkohol i dynan skadar du ytan. Du måste då slipa bort skadan och fortsätta med shellac och alkohol för att reparera skadan. Men om du behärskar steget med att sprita av, kommer du att få en mycket rik, djup och felfri finish.
Det andra sättet att avsluta är att torka av med nafta, genom att bara använda en trasa, inte en pad. Detta kommer att avlägsna all olja snabbt. Men detta förfarande lämnar inte en lika fin yta som spiritning. För att förbättra utseendet kan du applicera pastavax eller ett möbelpolish av silikon.
Om du inte får bra resultat med någon av metoderna kan du alltid gnugga ut finishen med fint sandpapper och gnidmassa. Men du kan naturligtvis göra detta utan fransk polering. Du kan helt enkelt gnugga bort borstad eller sprayad shellac.
Många proffs applicerar faktiskt flera lager shellac med en borste eller sprutpistol, slipar ytan jämnt och avslutar sedan med fransk polering. Detta är mycket snabbare än att få all uppbyggnad från en pad.
Bob Flexner är författare till ”Understanding Wood Finishing” och ”Wood Finishing 101.”
Den här artikeln publicerades ursprungligen i novembernumret 2015.