De 7 bevarandeaktiviteterna som kan hjälpa ditt barn med matematik och mycket mer
Föreställ dig två fyraåringar som båda har en kaka av samma storlek. Det ena barnets kaka har skurits på mitten, medan det andra barnets kaka är hel. Beroende på var barnen befinner sig utvecklingsmässigt (och deras personligheter) kan den som har den hela kakan påpeka att det andra barnet har ”mer”. Barn i den här åldern håller på att lära sig att ”bevara” och kan verkligen tro att barnet med de två kakbitarna har mer – även om de två kakorna är halvor av samma helhet.
Barmhållning, i barns utveckling, är en förmåga till logiskt tänkande som först studerades av den schweiziske psykologen Jean Piaget. Att kunna bevara innebär i korthet att man vet att en kvantitet inte förändras om den har ändrats (genom att sträckas, skäras, förlängas, spridas ut, krympas, hällas, etc.). Det finns sju piagetanska uppgifter, som i allmänhet tenderar att förvärvas i denna ordning: antal (förvärvas vanligen vid 6 års ålder), längd, vätska, massa, area, vikt och volym (förvärvas vanligen vid 10 års ålder).
Interessant nog visar forskning att barn som övar sig i att bevara tenderar att lära sig det snabbare, och barn som bevarar resultat presterar bättre i vissa matematiska uppgifter. Lärdomen här är: hitta tillfällen att öva på bevarande när de dyker upp i vardagen, som att skära mat i mindre bitar och påpeka att det faktiskt inte ändrar mängden.
*Notera: för att få så autentiska resultat som möjligt bör du inte göra alla dessa i rad på samma barn vid samma tillfälle. Barnet kan bli rastlöst och trött på uppgifterna, och de börjar också förutse vilka svar du ”hoppas” på att få – barn är verkligen smarta på det sättet! Sprid ut uppgifterna över flera dagar och/eller mellan olika barn för att få de mest exakta svaren.
Här är Piagets 7 bevarandeuppgifter i den ordning de oftast behärskas:
Uppgift 1: Antal
I denna uppgift ombeds barnen att jämföra rader av små föremål. Hitta 10 små enhetliga föremål som mynt, pärlor eller räknare (t.ex. pokermarker) och gör två identiska rader med 5 mynt, tätt intill varandra och med mynten parallellt riktade så här:
🔵 🔵 🔵 🔵 🔵
🔵 🔵 🔵 🔵 🔵
Placera dem framför barnet och fråga om båda raderna har lika många räknare. Barnet kan helt enkelt svara eller räkna; i båda fallen är det mest troligt att barnet kommer att säga att ja, båda raderna har samma antal räknare. Håll med dem. Med barnet som tittar på sprider du sedan ut den ena raden medan den andra är densamma, så här:
🔵 🔵 🔵 🔵 🔵
🔵 🔵 🔵 🔵 🔵 🔵
Fråga nu barnet om den ena raden har fler räknare än den andra, och peka tydligt för att visa vad du menar med ”rad”. Om ditt barn behärskar bevarande av antal kommer det att säga att båda raderna fortfarande har samma mängd; om det inte har det kommer det att säga att den avlånga raden har fler räknare.
Du kan också hålla den här uppgiften igång genom att först återföra den andra raden till sin ursprungliga, utjämnade form – och komma överens med ditt barn om att båda raderna har samma antal – och sedan ”krympa” den andra raden på följande sätt:
🔵 🔵 🔵 🔵 🔵
🔵🔵🔵🔵🔵 🔵
Fråga återigen om den ena raden har fler räknare än den andra. Ett barn som ännu inte behärskar bevarandet kommer sannolikt att säga att den översta raden har fler, jämfört med den ”krympta” raden – även om de såg dig göra det och tidigare kommit överens om att de är lika.
Uppgift 2: Längd
I den här uppgiften ombeds barnen att jämföra längden på två identiska föremål. Välj två långa, pinnliknande föremål som (helst) är exakt lika i längd, bredd, färg, tjocklek och andra egenskaper så att du kan kontrollera variabeln längd. Två ätpinnar är perfekt, men pennor eller blyertspennor kan också fungera. Ställ upp dem framför barnet på följande sätt:
Fråga sedan – samtidigt som du pekar mycket tydligt – ”Är den här pinnen längre, är den här pinnen längre, eller är de likadana?” och vänta på barnets svar. Om de säger att en av dem är längre, fråga varför de tycker det. Om de säger att de är likadana – det mer sannolika svaret – instämmer du och går vidare. Skjut över en pinne så att de ser ut så här:
Och ställ samma fråga som tidigare. Om barnet behärskar bevarandet av längden kommer det att kunna säga att pinnarna fortfarande är lika långa. Fråga dem hur de vet det! Om de inte har det kommer de sannolikt att säga att den som du flyttade nu är längre.
Se alltid till att ställa klargörande frågor varje steg på vägen – du kommer att lära dig så mycket om hur barn bearbetar information när de kan förklara sitt tänkande.
Uppgift 3: Vätska
Detta är den mest berömda av Piagets alla uppgifter, den mest igenkännbara och på många sätt den mest begripliga. När barn blir äldre lär de sig i naturvetenskapliga klasser att en viktig egenskap hos vätska är att den ändrar form beroende på vilken behållare den finns i, vilket ibland får det att se ut som om det nu finns mer eller mindre av den – och i den här uppgiften kan den egenskapen vara riktigt, riktigt övertygande 😉.
Placera två stora, tomma glas framför det barn som gör uppgiften. Ha ett högre, smalare glas redo (håll det glaset utom synhåll när du börjar) och en kanna med vatten (med lite matfärg i), juice, mjölk eller någon annan vätska som inte är helt genomskinlig. Med barnet som tittar på fyller du det ena glaset ungefär halvfullt. Säg sedan att du långsamt kommer att fylla det andra glaset och att det är deras uppgift att säga till när de två glasen är lika fulla.
Om barnet inte är redo eller kan göra det, se till att du fyller det andra glaset till samma nivå som det första. Kom överens med barnet om att båda glasen har samma mängd vatten i sig. Om det hjälper kan du ställa upp dem bredvid varandra för att visa det.
Sätt sedan det högre, smalare glaset på bordet och säg ”nu ska du se vad jag gör”. Se till att de tittar på när du tar det ena eller andra glaset och häller upp det i det nya. Vattennivån kommer att vara mycket högre. Fråga medan du pekar: ”Har det här glaset mer vatten, har det här glaset mer vatten eller är de likadana?”
Ett barn som behärskar bevarande av vätska vet att mängden vätska – volymen – inte har förändrats. Om barnet pekar på det högre glaset, fråga varför barnet tror att det innehåller mer vatten. Som med alla konserveringsuppgifter får du gärna förklara sanningen! Dessa uppgifter kan vara en viktig del av inlärningsprocessen; du kan hälla tillbaka vattnet i den första koppen för att visa att mängden aldrig förändrats, även om barnet inte är utvecklingsmässigt redo att förstå varför ännu.
Uppgift 4: Massa/materia
I den här uppgiften tittar du på om ett barn känner igen att ett föremål fortfarande har samma massa (ibland kallat ”grejer”, ett ovetenskapligt sätt för barn att börja förstå ett vetenskapligt koncept). Ta två bollar av lera eller lekdeg (något som lätt kan formas till en bollform) och placera dem framför barnet. Fråga samtidigt som du pekar: ”Har den här bollen mer lera, har den här bollen mer lera eller är de likadana?”
Om barnet är en perfektionist kan det kanske påpeka att den ena är lite större 😉. Arbeta tillsammans med dem för att se till att båda är lika stora enligt dem.
Här har du ett val. Med barnet som tittar på, kan du antingen platta ut en bit lera så mycket du kan (vilket slutar med en bred, platt skiva), eller bearbeta den mellan händerna så att du får ett långt, tunt, ormliknande föremål. Placera det tillbaka bredvid bollen och fråga, medan du pekar: ”Har den här mer lera, har den här mer lera eller har de samma mängd?”
Den här uppgiften kan leda till en fascinerande variation av svar. Vissa barn kommer att se bredden på den tillplattade/sträckta leran och säga att den är större, andra kanske ser höjden på den orörda bollen och säger att den är större. Oavsett vilket svar du får – eller ett annat helt och hållet – fråga alltid efter deras resonemang: de kan överraska dig med sin logik.
Uppgift 5: Area
Denna uppgift kräver lite mer förberedelser än andra. Ta lite grönt papper och klipp ut 12 lika stora små kvadrater. Som kontrast använder du två bitar svart papper som bakgrund. Om du har två kofigurer kan du använda dem, annars kan teckningar eller bilder på kor fungera.
Sätt upp rutorna på samma sätt till att börja med, i prydliga 2×3 rader med rutorna som alla rör vid varandra. Förklara att de gröna rutorna är gräs som de hungriga korna kan äta, och fråga om båda korna har lika mycket gräs att mumsa på. Kom överens om att de har lika mycket.
Sedan sprider du ut de gröna rutorna för en ko, så att de inte längre rör vid varandra. Fråga nu, medan du pekar på varje kos betesmark: ”Har den här kon mer gräs att äta, har den här kon mer gräs eller har båda lika mycket?”
Som med massa kan resultaten skilja sig åt. Vissa barn ser de utspridda rutorna och de ser ut att vara mindre, men för vissa barn ser det ut att vara mycket mer. Barn som inte har koll på bevarandet av arean kommer inte att inse att du faktiskt inte har ändrat mängden ”gräs”, du har bara spridit ut det.
Uppgift 6: Vikt
I den här uppgiften behöver du en vågskål – den sorten som har ytor eller behållare på båda sidorna som höjer och sänker sig med skillnader i vikt. Den här uppgiften kan paras ihop med bevarandet av massa/materia, eftersom båda använder samma lera eller lekdeg.
Ta två bollar av lekdeg och se i förväg till att de är tillräckligt stora för att påverka vågen och få den att tippa åt det ena eller andra hållet. Placera en på varje sida av vågen och visa att de väger lika mycket. Ta sedan bort bollarna från vågen och tryck den ena så platt som möjligt.
Om du inte placerar bollen och skivan tillbaka på vågen, fråga om de två bitarna kommer att väga lika mycket – om vågen kommer att balansera – eller om den ena kommer att väga mer än den andra. Som alltid, fråga efter deras resonemang. Efter deras svar, placera leran tillbaka på vågen (eller uppmana ditt barn att göra det) för att visa att vikten och balansen faktiskt inte har förändrats.
Uppgift 7: volym (även kallad vätskeförskjutning)
I den här uppgiften, som vanligtvis behärskas sist – i allmänhet i åldrarna 9-11 år – ombeds barnen att jämföra den stigande vätskenivån som orsakas av att man lägger till fasta föremål i två glas som är fyllda med vatten. Börja med två genomskinliga glas med exakt samma mängd vatten i varje glas (nästan fulla; lämna minst en tum på toppen) och två identiska bollar av lera eller lekdeg. Se till att bollarna är tillräckligt stora för att orsaka en märkbar förändring av vattennivån när de släpps ner i glasen.
Fråga: ”När jag släpper de här två lerbollarna i glasen, kommer vattennivåerna att stiga lika mycket eller kommer det ena glaset att vara mer fyllt än det andra?” De kommer troligen att svara att båda glasen kommer att stiga till samma nivå. Du kan markera den nivån med en torrastermarkör för att göra det tydligt.
Ta sedan bort en lerkula från det ena glaset, krossa den helt platt och fråga: ”När jag släpper den här i glaset, kommer vattennivån att vara lika hög som i det andra glaset, eller kommer den att vara högre eller lägre?”. Barn som inte behärskar konservering kommer att titta på att kulan är platt och förutsäga att vattennivån inte kommer att stiga lika mycket. Om de har gjort det (eller om de fattar dina uppgifter!) kommer de att korrekt påstå att nivån nu kommer att matcha det andra glaset.
Släpp den tillplattade leran i vattnet och visa att den kommer tillbaka till den linje du ritade. En av de underbara aspekterna av att göra konserveringsuppgifter med barn är att det kan fungera som ett pedagogiskt verktyg: ju mer ni gör dem, desto större är sannolikheten att de kommer att förstå att föremål inte ändrar sin kvantitet när de sträcks ut, skärs av, förlängs, sprids ut, krymper, hälls, osv.