Diatom

Innehållsförteckning

En diatomé är en encellig eukaryotisk alg som kännetecknas av kiselhaltig beläggning och symmetri. Diatoméer är mestadels vattenlevande och förekommer i sött, bräckt och saltvatten. De ingår i den taxonomiska klassen Bacillariophyceae. De kan förekomma ensamma eller i kolonier. När de är i kolonier bildar de olika former, t.ex. band, sicksackslingor, stjärnor eller fläktar.

Etymologi

Tecknet diatom kommer från forngrekiskans diá, som betyder ”genom” ochtémnein, som betyder ”att skära”. Synonymer: bacillariophyte.

Klassificering

Fylum Bacillariophyta omfattar kiselalgerna. De taxonomiska klasserna av kiselalger under Bacillariophyta är följande:

  • Coscinodiscophyceae (centriska kiselalger)
  • Fragilariophyceae (araphider, dvs. pennate diatomer utan raphe)
  • Bacillariophyceae (raphider, pennate diatomer med raphe)

Bacillariophyceae är en taxonomisk klass som består av pennate bacillariophyter. Den placerades tidigare under Phylum Chrysophyta och omfattar alla kiselalger. 1) Senare har van den Hoek et al. 1995 års klassificeringssystem betraktat Bacillariophyceae som en klass som tillhör Phylum Heterokontophyta. Nyare taxonomisk klassificering betraktar dock denna klass som en grupp av pennate eller fjäderliknande kiselalger och inte alla typer av kiselalger som vad tidigare system gjorde och tillhör Phylum Bacillariophyta. 2) Pågående forskning och studier på dessa arter kan dock leda till framtida förändringar av deras taxonomiska positioner.

Allmänna egenskaper

Schematisk representation av en kiselalgscell. De olika delarna är följande: (1) kärnan (2) nukleolus, (3) Golgiapparaten, (4) cellväggen, (5) pyrenoid (centrum för kolfixering), (6) kromatophora, (7) vakuoler, (8) cytoplasmatiska strängar som håller kärnan, (9) mitokondrier och (10) ventiler eller striae som släpper in näring in i, och ut avfall ur, cellen.

Encellighet

Diatomer är en stor grupp mikroskopiska alger och hör till de vanligaste typerna av växtplankton. Diatoméer är encelliga. Cellstorleken kan variera från 2 till 200 mikrometer. (3) De kan leva ensamma eller i kolonier.

Frustule

Ett karakteristiskt kännetecken för kiselalgernas celler är att de är inneslutna i en unik cellvägg gjord av kiseldioxid (dvs. hydrerad kiseldioxid). Den kiselhaltiga cellväggen kallas frustule. Dessa väggar uppvisar en stor variation i form, vissa är ganska vackra och utsmyckade, men består vanligtvis av två symmetriska sidor med en klyfta mellan dem, därav gruppnamnet. Diatoméer som uppvisar radiell symmetri kallas centriska diatoméer. De som visar bilateral symmetri återfinns ofta bland pennate diatoméer.
Frustulan bildas genom att kiseldioxid deponeras på cellväggen. Kiseldioxid syntetiseras inuti cellen genom polymerisering av kiselsyramonomerer.

Thecae

Diatomcellen har två distinkta halvor: hypotheca (den något mindre theca) och epitheca (den något större theca). Dessa två thekaer överlappar ofta varandra. En grimma som kallas cingulum förbinder de två cellhalvorna. Under celldelningen får varje dottercell en av de två halvorna och sedan växer den andra halvan, bara mindre. När celldelningen fortskrider tenderar efterföljande avkommeceller att bli mindre tills dess att avkommecellen inte längre delar sig utan bildar en auxospore som kan expandera i storlek.

Pigment

Diatomer har gulbruna till olivbruna kloroplaster på grund av dominansen av klorofyll (a och c), karotenoider (fucoxanthin) och xantofyller. Deras kloroplaster är fyrmembraniga.

Näring

De flesta kiselalger är fotosyntetiska medan ett fåtal av dem är heterotrofa.

Livsmedelsreserv

Din kolhydratreserv är krysolaminarin. De lagrar även lipider.

Saknar flageller

Diatomer har inga flageller med undantag för de manliga könscellerna hos centrerade kiselalger som har släta flageller.

Fortplantning

Diatomer förökar sig asexuellt genom binär fission. De avkommeceller som får behålla föräldracellens större theca kommer att ha en liknande cellstorlek som sin förälder. Omvänt kommer den andra avkommecellen som får föräldracellens mindre theca att vara mindre. Cellstorleken kan alltså minska med de efterföljande binära klyvningarna. Sexuell reproduktion och auxosporsbildning skulle bidra till att återställa cellstorleken hos diatomépopulationen.

Uppdrift

Diatomer kan hålla sig svävande genom olika mekanismer. En del av dem bildar taggar och bildar kedjor för att bromsa sin sjunkhastighet Joniska pumpar hjälper också till att reglera flytförmågan. Vissa producerar slem för att hålla fast vid och glida genom ett fast substrat, till exempel på flytande skräp eller på makrofyter.

Ekologi

Diatomer kallas för havets juveler på grund av sin strukturella färgning. De är stora syreproducenter på jorden. De genererar cirka 20 procent syre årligen. De är också en viktig källa till kisel genom sitt skal. Vissa diatoméarter kan fixera kväve på grund av den cyanobakteriella endosymbionten som finns i diatoméerna.
Diatoméjord eller diatomit är en samling av diatoméskal i jordskorpan. Den består av fossila rester av kiselalger. Den används inom industrin för olika ändamål. Den används till exempel vid vattenfiltrering och som ett milt slipmedel.

Exempel

Pinnularia är en långsträckt, elliptisk diatomé som är täckt av ett slemhinneskikt. Släktet tillhör familjen Pinnulariaceae, ordningen Naviculales, klassen Bacillariophyceae.
Navicula är ett släkte som tillhör familjen Naviculaceae, ordningen Naviculales, klassen Bacillariophyceae. Arter av detta släkte ser ut som en båt, därav namnet (latin navicula, som betyder ”litet skepp”). Det är släktet som producerar ungefär en fjärdedel av jordens syre. Medlemmar av detta släkte fungerar också som nyckelarter eftersom de fungerar som föda för många vattenlevande arter.
Chaetoceros är ett av de största släktena av planktoniska kiselalger i marina vatten. Det tillhör familjen Chaetocerotaceae, klassen Coscinodiscophyceae.
Bacillaria är ett släkte i familjen Bacillariaceae, ordningen Bacillariales, klassen Bacillariophyceae. Medlemmar av detta släkte har långsträckta celler. De glider förbi varandra och bildar staplade kolonier.

Relaterade termer

  • Diatoméer

Se även

  • Alger
    1. Bacillariophyceae. Hämtad från ://www.eol.org/pages/3686/overview.
    2. Pascher, A. (1914). ”Über Flagellaten und Algen”. Berichte der deutsche botanischen Gesellschaft 32: 136-160.
    3. Hasle, G. R., Syvertsen, E. E., Steidinger, K. A., &Tangen, K. (25 januari 1996). ”Marine Diatoms”. I Carmelo R. Tomas (red.). Identifying Marine Diatoms and Dinoflagellates. Academic Press. pp. 5-385.

    Lämna ett svar

    Din e-postadress kommer inte publiceras.