Ett samtal med Johnny Mathis
Privacitet & Cookies
Denna webbplats använder cookies. Genom att fortsätta godkänner du att de används. Läs mer, bland annat om hur du kontrollerar cookies.
Johnny Mathis är den längst verksamma artisten på Columbia Records. Förutom att ha släppt 79 studioalbum och sex original julalbum har han 50 hitlåtar på Billboard Adult Contemporary-listorna. Mathis har också fått fem Grammy-nomineringar och tre inval i Grammy Hall of Fame. Han är helt enkelt en artist som bara är en gång i livet och vars produktivitet och inflytande inte känner några gränser. Sedan Johnny Mathis tog musikvärlden med storm för 62 år sedan har han blivit romantikens obestridliga röst. Om du ännu inte har sett denna extraordinära sångare eller om du helt enkelt vill se honom igen, så uppträder Johnny Mathis på Golden Nugget i Atlantic City den 2 juni. Mathis var vänlig nog att ta sig tid att prata med mig om sin anmärkningsvärda karriär. Jag hoppas att du njuter av vår diskussion och glöm inte att köpa biljetter till hans spelning den 2 juni i Atlantic City medan du fortfarande kan.
Din karriär har sträckt sig över mer än 60 år och du har arbetat med en varierande grupp artister under denna tidsperiod. Jag är säker på att du har några fantastiska historier att berätta. Har du övervägt att skriva en självbiografi? Om så är fallet, när kan fansen förvänta sig den?
Ja, jag har börjat och spottat två eller tre gånger med olika personer – ett par damer från Storbritannien som ställde sig till förfogande för mig, och ett par här i USA. Det kräver mycket tidsåtgång. Ändå vet jag, för någon som jag själv, att det är viktigt. Men (skrattar) jag fortsätter att skjuta upp det. Förhoppningsvis kommer jag att göra det ganska snart.
Vi har en gemensam vän, Dionne Warwick, och jag älskar dina duetter med henne. Era röster smälter samman på ett vackert sätt. Vad har du för tankar om Dionne som vän och musiker?
Vi hade mycket roligt när vi spelade in låtar tillsammans i studion, tidigt, och vi gjorde många framträdanden tillsammans också. Hon är en fantastisk musiker och det gäller inte alltid för sångare. En del av oss – och jag är en av de skyldiga – vi kommer undan med vår röst och behöver inte lära oss så mycket om musiken annat än att sjunga. Jag lärde mig aldrig att läsa noter under alla mina sånglektioner. Hon är undantaget. Dionne kan läsa noter och hon har sjungit harmoni i hela sitt liv, och hon började med att sjunga gospelmusik. Dionne är så speciell i mitt liv, musikaliskt sett. Vi var så goda vänner och är det fortfarande. Jag minns att jag reste överallt med henne. Det var så många uppträdanden som vi gjorde, där vi sjöng tillsammans. Jag skulle komma först och sjunga i en halvtimme. Sedan skulle jag presentera henne och hon skulle sjunga en timme. Sedan hade vi en paus och jag kom tillbaka och sjöng. Sedan bjöd jag in henne igen och vi sjöng 15 eller 20 minuter tillsammans. Det var en underbar föreställning. Folk älskade det.
Du nämnde att du inte kunde läsa noter. Har du någonsin velat göra det?
Jag ville aldrig lägga ner arbetet, så jag klarade mig bara med min röst. Under årens lopp har jag tagit lektioner av olika personer, och jag skulle verkligen vilja lära mig att läsa musik. Jag tror att det skulle göra mig bättre på det jag gör. Det skulle förmodligen öppna några dörrar för mig musikaliskt som jag inte har tänkt på tidigare. Jag pratade med Pavarotti en gång och han berättade att han inte kunde läsa musik, så jag antar att jag är i gott sällskap (skrattar). Jag har alla mina ursäkter för att inte kunna läsa musik. Annars skulle jag ha älskat att lära mig.
Min absoluta favoritmusiker är Barry Manilow, och han har täckt flera av dina låtar genom åren. Vad tycker du om Barry och hans musik?
Han är en underbar sångare och låtskrivare. Jag träffar honom hela tiden. Han är alltid väldigt mån om framträdanden. Barry är en underbar person och han älskar det han gör. Han är en fantastisk sångare.
Jag uppfostrades av min far och hans make, och jag är glad över att USA:s högsta domstol 2015 utfärdade en dom som utvidgade rätten till äktenskap till samkönade par. Det var ett banbrytande beslut som kom till stånd tack vare en effektiv social rörelse som var inspirerande att bevittna. Världen har dock inte alltid varit så progressiv. Du erkände att du var homosexuell i en intervju med US Weekly 1982. Vilken typ av reaktion fick du när du avslöjade den informationen?
Jag tror att människor som jag själv som växer upp i offentlighetens ögon är mycket oroliga för vårt privatliv eftersom det egentligen är allt vi har kvar, eftersom alla vet allt om dig – förutom några få saker som är speciella och som du inte nödvändigtvis vill dela med dig. När alla väl känner till de sista små detaljerna i ditt liv, så är det bara att följa med. Jag gillar inte att alla vet allt jag gör. Men jag är en offentlig person så jag tar itu med det. Man tror alltid att någon inte kommer att gilla en för att man är svart eller vit, heterosexuell eller homosexuell. Du vill inte blanda ihop saker och ting. Du presenterar dig själv som en person som sjunger, och så är det. När folk börjar ta sig in i ens privatliv är det nervöst, men det hör till saken.
Vad anser du om homosexuellas rättigheter och de framsteg som har gjorts sedan du först kom ut?
My goodness gracious. Om du ska vara en del av samhället måste du njuta av alla de underbara egenskaper som finns tillgängliga. Ingen ska nekas något på grund av sina sexuella preferenser eller för att de är svarta eller vita eller från det här landet eller från ett annat land. Vi är alla i den här världen tillsammans och vi måste betraktas som goda och hederliga människor, så länge vi inte går ut på gatan och slåss mot hästarna. (skrattar)
Det har sagts att du vid en tidpunkt stämplades som Nat King Coles efterträdare. Vad är dina tankar om Nat King Cole och hur var din relation till honom?
Han var den käraste, sötaste, trevligaste mannen jag någonsin träffat i mitt liv. Jag avgudade honom. Från början av min karriär sa jag till alla jag träffade att han var min favoritsångare. Vi kom väldigt bra överens och jag älskade att vara i hans sällskap. Han var den trevligaste människa och den bästa sångare jag någonsin hört. Han var en lika bra musiker som någon annan i världen.
Du har spelat in och släppt nästan 80 album, vilket är en monumental prestation som de flesta artister inte ens kan drömma om. Vid den här tidpunkten i din karriär, är det svårt att komma på nya idéer till album eller har du alltid något i åtanke?
Det enda som är viktigt för mig som sångare är tillgången på kvalitetssånger. Skivbolagen vill att jag ska sjunga låtar som folk känner till, och ibland är det inte lätt. Det finns låtar som passar min röst bra, och andra gånger är det svårare att passa. Förhoppningsvis kommer jag att kunna hitta kvalitetslåtar under resten av min karriär. Jag pratade med min kompis Tony Bennett häromdagen, och han är i 90-årsåldern nu. Han uppträder fortfarande och han är ett underbart exempel på en bestående artist som fortfarande sjunger bra låtar och jag är glad att vi har förblivit kompisar genom åren.
I början av din karriär släppte du album i en mycket snabb takt. Mellan 1963 och 1967 släppte du till exempel 11 album på Mercury Records. Hur kunde ni fortsätta att spela in och släppa nytt material så ofta, samtidigt som ni turnerade? Jag kan tänka mig att det måste ha varit utmattande.
Det beror på vilken musik det är, om den passar dig röstmässigt och hur många album du är kontrakterad att göra. Skivbolagen klargör hur många de förväntar sig av dig under en viss tidsperiod. Under årens lopp har jag haft mycket goda relationer med mina skivbolag: Columbia och Mercury. De vet vad jag kan göra och jag vet vad de vill ha av mig. Jag har aldrig haft några problem med det. Jag trivs helt och hållet med det jag gör och jag kan hålla mig till det jag är skyldig att göra. Om man kan göra det som skivbolaget vill att man ska göra är det roligt och man har inget emot det. Om man inte kan göra det är det naturligtvis en annan sak.
I dag lägger du, liksom andra artister, mycket mer tid på album innan de släpps. Saknar du den gamla tiden eller tycker du att detta nya tillvägagångssätt är vettigare?
Nja, det är en skivbransch och den har förändrats med tiden. Det finns tider då man är produktiv hela tiden. Och det finns andra tider när det inte är så, så man gör vad man gör. Inspelning är bara en aspekt av mina förmågor. Det mesta jag gör är att uppträda över hela världen. Inspelningar är en stor del av min karriär, men det finns tillfällen då man måste följa strömmen. När jag inte spelar in är jag på turné. Det är en ständig upp- och nedgång. I början av min karriär var all musik precis mitt område så jag fick många inspelningar. Senare, inte så mycket.
Jack Blades, sångare och basist i Night Ranger, sa en gång att ”Alla artister bör fortsätta att skapa för om man slutar dör man inombords”. Vad är dina tankar om denna känsla?
Det handlar om huruvida du är fysiskt kapabel och vid god hälsa eller inte. Det är det viktigaste eftersom du inte kommer att känna dig sugen på att göra något om du inte är frisk. Och som sångare har man ytterligare en sak att oroa sig för. Sångbanden är av kött och blod så vad som helst kan hända med dem. Ibland är det ditt fel som sångare, ibland är det inte det. När rösten väl är borta är den borta och du kanske inte kan få tillbaka den. Man tar hand om det som fick en att dansa. Det är en skarp situation.
Under 2017 släppte du Johnny Mathis Sings The Great New American Songbook och jag tycker att den är fantastisk. När Babyface gav dig de här låtarna att spela in, var du redan bekant med alla eller var du tvungen att lära dig några av dem från början?
Mestadels håller jag mig uppdaterad med det som är tillgängligt för mig. Människor som Babyface vet vad som fungerar för mig, och jag är alltid i det tankesättet också. Skivbolaget vet vad de kan sälja och vad de inte kan sälja. Det är en glädje att vara i hans sällskap. Han är en underbar man och jag hoppas att han fortfarande är intresserad av att arbeta med mig. Han är en fantastisk person som sjunger, en underbar gitarrist och producent. Bara en underbar musiker och ett nöje att umgås med. Jag ser fram emot att arbeta med honom igen.
Vad kan fansen förvänta sig från Johnny Mathis nästa album?
Har du några idéer? (skrattar) Det är ungefär så det är. Vi får idéer från alla möjliga platser och människor. Det är alltid roligt att ge min tolkning av låtar som folk känner till. Men en gång i tiden kommer vi på något som ingen någonsin har hört och jag kan gå med på det. Man är aldrig riktigt säker på vad som kommer att krävas av en som sångare. Det viktigaste är att man som sångare alltid måste vara redo att dra nytta av den musik som dyker upp och som passar en.
Dina julskivor har varit oerhört framgångsrika. Enligt din åsikt, varför tror du att julmusik är så speciell och varför den går hem hos så många människor?
Jag är väldigt lyckligt lottad på det sättet. Efter att ha haft några hitskivor frågade de mig vad jag ville göra härnäst. Jag sa att jag ville spela in julmusik till min mamma och min pappa. Jag kommer från en stor familj och det viktigaste för barn är julen. De gjorde den tiden på året speciell för mig och mina syskon. Det enda sätt jag kunde tänka mig att betala tillbaka till dem var genom att sjunga några julsånger. Jag hade mycket tur med skivbolaget för att kunna göra det, och jag var mycket lyckligt lottad att folk gillade min julmusik. Jag tror att det förmodligen kommer att bli mitt arv. Folk känner till min julmusik lika mycket som de känner till min popmusik.
Jag älskar musikaler och du har spelat in några album med Broadwaymelodier. Vilka är några av dina favoritmusikaler?
Oh, jösses! Kanske West Side Story. My Fair Lady, South Pacific och så vidare och så vidare och så vidare. Jag har framfört så många låtar från Broadwayföreställningar. På sistone är jag lite förkrossad eftersom jag inte har hört någon musik från Broadwayföreställningar som intresserar mig. Jag letar alltid eftersom Broadwaylåtar alltid har varit en del av min musikkatalog.
Hamilton är oerhört populär. Jag har dock inget intresse av att se den eftersom jag växte upp med klassiska musikaler som de du har nämnt. Eftersom Hamilton inte passar in i den formen har jag inget intresse eller motivation att se den. Den låter inte som en musikal för mig, om du förstår vad jag menar.
Det är exakt mina tankar. Populärmusik handlar om förändring. Om man väntar tillräckligt länge förändras den. Den lyssnande publiken har en tendens att vilja höra vad de hör på radion och ibland, som du nämnde, är det musikaliskt sett inte särskilt bra. (skrattar) Det är varje sångares dilemma. Man fortsätter att leta och leta och till slut hittar man något som är värt att spela in.
Vad har du ännu inte åstadkommit i din karriär som du skulle vilja göra?
Det roligaste jag har haft genom åren är att sjunga med mina flickvänner: Dionne Warwick, Barbra Streisand, Gladys Knight och så vidare. Det är så tillfredsställande som artist – att arbeta tillsammans med någon annan. Det är det jag verkligen värdesätter och förhoppningsvis kommer jag att få göra mer av det.
På tal om stora kvinnoröster tycker jag att Melissa Manchester är underskattad som sångerska och textförfattare. Hon har en underbar och kraftfull röst. Vad tycker du om Melissa?
Jag älskar Melissa. Jag satt på ett flygplan med henne för länge sedan och hon och jag kom överens. Vi är väldigt mycket röstmänniskor. Jag har sjungit med henne och älskat det och vi sa: ”Åh, skulle det inte vara trevligt om det kunde hända igen?”. Vi går alla åt olika håll. Om någon kommer med rätt tidpunkt och rätt musik kan vi alltid träffas. Det finns alltid i bakhuvudet, även om det inte händer av någon anledning. Människor som gör musik – vi är alltid glada när vi får chansen att arbeta tillsammans.
.