Faktablad om multisensorisk strukturerad språkundervisning
Vad menas med multisensorisk undervisning?
Multisensorisk undervisning är en viktig aspekt av undervisningen för dyslektiska elever som används av kliniskt utbildade lärare. Effektiv undervisning för elever med dyslexi är också explicit, direkt, kumulativ, intensiv och fokuserad på språkets struktur. Multisensorisk inlärning innebär att man använder visuella, auditiva och kinestetisk-taktila vägar samtidigt för att förbättra minnet och inlärningen av skriftspråk. Det finns konsekvent kopplingar mellan de visuella (språk vi ser), auditiva (språk vi hör) och kinestetisk-taktila (språksymboler vi känner) vägarna när det gäller att lära sig läsa och stava.
Margaret Byrd Rawson, tidigare ordförande för International Dyslexia Association (IDA), sa det väl:
’ÄúDyslektiska elever behöver ett annat tillvägagångssätt för att
lär sig språk än det som används i de flesta klassrum. De behöver långsamt och grundligt lära sig de grundläggande delarna av sitt språk ’Äî ljuden och bokstäverna som representerar dem ’Äî och hur man sätter ihop dem och tar isär dem. De måste få mycket övning i att få sina skrivande händer, ögon, öron och röster att samarbeta för att medvetet
organisera och behålla sin inlärning.’Äù
Lärare som använder sig av detta tillvägagångssätt hjälper eleverna att uppfatta språkljuden i ord (fonem) genom att se sig i spegeln när de talar eller genom att överdriva munnens rörelser. Eleverna lär sig att koppla språkljud (fonem) till bokstäver eller bokstavsmönster genom att säga ljud för bokstäver de ser eller skriva bokstäver för ljud de hör. När eleverna lär sig en ny bokstav eller ett nytt mönster (t.ex. s eller th ) kan de upprepa fem till sju
ord som dikteras av läraren och som innehåller ljudet av den nya bokstaven eller det nya mönstret; eleverna upptäcker ljudet som är detsamma i alla ord. Därefter får de titta på orden som är skrivna på ett papper eller på tavlan och upptäcka den nya bokstaven eller det nya mönstret. Slutligen kan de noggrant spåra, kopiera och skriva bokstaven/bokstäverna samtidigt som de säger det motsvarande ljudet. Ljudet kan dikteras av läraren och bokstavsnamnet/bokstavsnamnen ges av eleven. Eleverna läser och stavar sedan ord, fraser och meningar med hjälp av dessa mönster för att bygga upp sin läsförmåga. Lärare och elever förlitar sig på alla tre vägar för inlärning i stället för att enbart fokusera på en ”Äúhela ordets minnesmetod”, ”Äúhela ordets minnesmetod”, ”Äúhela spårningsmetoden” eller ”Äúhela fonetiska metoden”.
Principen att kombinera rörelse med tal och läsning tillämpas även på andra nivåer av språkinlärning. Elever kan lära sig handgester för att hjälpa dem att memorera definitionen av ett substantiv. Eleverna kan manipulera ordkort för att skapa meningar eller klassificera orden i meningar genom att fysiskt flytta dem i kategorier. De kan flytta runt meningar för att skapa stycken. En berättelses beståndsdelar kan läras ut med hänvisning till ett tredimensionellt, taktilt hjälpmedel. I samtliga fall används handen, kroppen och/eller rörelsen för att stödja förståelsen eller produktionen av språket.
Vad är grunden för multisensorisk, strukturerad språkundervisning?
Studenter med dyslexi uppvisar ofta svagheter i underliggande språkkunskaper som inbegriper bearbetning av språkljud (fonologiskt) och tryck (ortografiskt) och i uppbyggnaden av hjärnbanor som kopplar samman tal och tryck. De hjärnvägar som används för läsning och stavning måste utvecklas för att
Multisensorisk strukturerad språkundervisning ’Äì Sida 2
koppla ihop många hjärnområden och måste överföra information med tillräcklig hastighet och noggrannhet. De flesta elever med dyslexi har svag fonemisk medvetenhet, vilket innebär att de är omedvetna om vilken roll ljuden spelar i ord. Dessa elever kan också ha svårt att rimma ord, blanda ljud till ord eller segmentera ord i ljud. På grund av att de har svårt att skapa associationer mellan ljud och symboler har de också svårt att lära sig att känna igen ord automatiskt
(’Äúby sight’Äù) eller tillräckligt snabbt för att möjliggöra
förståelse. Om de inte är noggranna med ljud eller symboler kommer de att ha svårt att bilda
minnen för vanliga ord, även de ”Äúlittle’Äù-ord som finns i elevernas Äô-böcker. De behöver specialiserad
undervisning för att behärska den alfabetiska koden och bilda dessa minnen.
När eleverna undervisas med ett multisensoriskt tillvägagångssätt har de fördelen att lära sig alfabetiska mönster och ord genom att engagera alla inlärningsmodaliteter. Dr Samuel Terry Orton, en av de första som kände igen dyslexisyndromet hos elever, föreslog att det skulle gynna elever i alla åldrar att lära ut ”Äúfundamentalerna i fonisk association med bokstavsformer, både visuellt presenterade och återgivna i skrift tills de korrekta associationerna byggts upp, ”Äù.
Vad är Orton-Gillingham-metoden?
Dr. Orton och hans kollegor började använda multisensoriska tekniker i mitten av 1920-talet vid den
mobila klinik för psykisk hälsa som han ledde i Iowa. Dr Orton påverkades av den kinestetiska metoden som beskrevs av Grace Fernald och Helen Keller. Han föreslog att kinestetisk-taktila förstärkningar av visuella och auditiva associationer skulle kunna korrigera tendensen att förväxla liknande bokstäver och förflytta bokstavsföljden när man läser och skriver. Elever som förväxlar b och d får till exempel lära sig att använda konsekventa, olika streck när de bildar varje bokstav. Eleverna gör den vertikala linjen innan de ritar cirkeln när de skriver ut bokstaven b ; de bildar cirkeln innan de ritar den vertikala linjen när de skriver ut bokstaven d .
Anna Gillingham och Bessie Stillman baserade sin ursprungliga undervisningsmanual från 1936 för ’Äúa lphabetic
method’Äù på Dr. Orton’Äôs teorier. De kombinerade
multisensoriska tekniker med undervisning i den skrivna engelskans struktur, inklusive ljuden (fonem), betydelsenheter (morfem som prefix, suffix och rötter) och vanliga stavningsregler. Uttrycket ”ÄúOrton -Gillingham
approach’Äù hänvisar till den strukturerade, sekventiella
multisensoriska teknik som Dr. Orton, Ms. Gillingham och deras kollegor har etablerat. Många program i dag innehåller metoder och principer som först beskrevs i detta grundläggande arbete, liksom andra metoder som stöds av forskning.
finns det solida bevis för att multisensorisk undervisning är effektiv för elever med dyslexi?
Aktuell forskning, varav en stor del stöds av National Institute of Child Health and Human Development (NICHD), har visat på värdet av explicit, strukturerad språkundervisning för alla elever, särskilt de med dyslexi. Program som fungerar skiljer sig åt i sina tekniker men har många principer gemensamt. Den multisensoriska principen som är så uppskattad av erfarna kliniker har ännu inte isolerats i kontrollerade, jämförande studier av läsundervisning, men de flesta program som fungerar innehåller multisensoriska övningar för symbolinlärning. De undervisningsmetoder som är effektiva använder sig av direkt, explicit undervisning av bokstav-ljud-förhållanden, stavelsemönster och meningsfulla orddelar, och ger en hel del framgångsrik övning av de färdigheter som har lärts ut. Övningar för att bygga upp flyt, ordkunskapsundervisning, språkförståelse och skrivning ingår också i omfattande undervisnings- och åtgärdsprogram. Kunskaper i ordigenkänning och stavning tillämpas vid meningsfull läsning och skrivning av meningar och textavsnitt, och eleverna får omedelbar återkoppling om de gör fel. Gissa på ord och hoppa över ord avråds och ersätts av kunskap om hur man analyserar och
Multisensory Structured Language Teaching ’Äì Page 3
läser okända ord. Andra viktiga principer för undervisningen anges nedan.
Sammanfattning: Vilka är principerna för en multisensorisk, strukturerad språkundervisning?
Effektiv multisensorisk undervisning bygger på följande huvudprinciper:
Undervisningen använder alla inlärningsvägar i hjärnan (dvs. visuell, auditiv, kinestetisk-taktil) samtidigt eller i sekvens för att förbättra minnet och inlärningen.
Multisensorisk språkundervisning kräver att organisationen av materialet följer språkets logiska ordning. Sekvensen måste börja med de enklaste och mest grundläggande begreppen och metodiskt gå vidare till svårare material. Varje begrepp måste också bygga på de redan inlärda begreppen. Begrepp som lärts ut måste systematiskt gås igenom för att stärka minnet.
vara skicklig på flexibel eller individualiserad undervisning. Undervisningsplanen bygger på noggrann och kontinuerlig bedömning av
individens behov. Det innehåll som presenteras
måste behärskas steg för steg för att eleven ska göra framsteg.
Multisensoriska, strukturerade språkprogram innehåller både syntetisk och analytisk undervisning. Syntetisk undervisning presenterar språkets delar och lär sedan ut hur delarna fungerar tillsammans för att bilda en helhet. Analytisk undervisning presenterar helheten och lär ut hur denna
kan brytas ner i sina beståndsdelar.
av språket behandlas, ofta parallellt, inklusive ljud (fonem), symboler (grafem), meningsfulla orddelar (morfem), ords och frasers betydelse (semantik), meningar (syntax), längre avsnitt (diskurs) och språkets sociala användning (pragmatik).
IDA har stött utvecklingen av en matris för multisensoriska, strukturerade språkprogram (MSL) för att konsumenterna ska kunna se likheter och skillnader mellan olika program. Programmen valdes ut för att ingå i matrisen eftersom de har en lång historia av användning på kliniker och i klassrum där programmen har förfinats med tiden. Dessa program som ingår i matrisen är de som används på
alla ’Äútier’Äù av elevernas förmåga. Vissa är utformade
för undervisning i hela klassen för att förhindra akademiskt misslyckande. Vissa är utformade för undervisning i små grupper. Och vissa är utformade för den intensiva undervisning som behövs för elever med allvarliga lässvårigheter. Denna matris för multisensoriska strukturerade språkprogram finns på IDA:s webbplats för nedladdning eller kan erhållas i tryckt form från IDA:s bokhandel.
Relaterad läsning:
Birsh, J. R. (Ed.). (2005 ). Multisensorisk undervisning av grundläggande språkkunskaper. Baltimore: Paul H. Brookes Publishing Co. Carreker, S., & Birsh, J. R. (2005). Multisensorisk undervisning av grundläggande språkkunskaper: Activity book. Baltimore: Paul H. Brookes Publishing Co. Fletcher, J. M., Lyon, G. R., Fuchs, L. S., & Barnes, M. A. (2007). Inlärningssvårigheter: Från identifiering till ingripande . New York: The Guilford Press.
Multisensory Structured Language Teaching ’Äì Sida 4
’Äúpromoting literacy through research, education and advocacy’Äù’Ñ¢
The International Dyslexia Association · 40 York Road · Fourth Floor · Baltimore · MD · 21204 Tel: 410-296-0232 · Fax: 410-321-5069 · E-post: [email protected] · Webbplats: http://www.interdys.org
¬© Copyright 2014, The International Dyslexia Association (IDA). IDA uppmuntrar reproduktion och distribution av detta faktablad. Om delar av texten citeras måste lämplig hänvisning göras. Faktablad får inte tryckas om i syfte att säljas vidare.
Henry, M. K. (2003). Unlocking literacy: Effektiv avkodnings- och stavningsundervisning . Baltimore: Paul H. Brookes Publishing Co.
Schupack, H., & Wilson, B., (1997). Th e ’ÄúR’Äù
bok, läsning, skrivning & stavning: Den multisensoriska strukturerade språkmetoden.
Baltimore: The International Dyslexia Association.
Shaywitz, S. E. (2003). Att övervinna d yslexi: Ett nytt och komplett vetenskapsbaserat program för läsproblem på alla nivåer . New York: Knopf.
Wolf, M. (2007). Proust och bläckfisken: Historien och vetenskapen om den läsande hjärnan . New York: Harper Collins Publishers.
The International Dyslexia Association (IDA) tackar Marcia K. Henry, Ph. D., för hennes hjälp vid utarbetandet av detta faktablad.