Feeling the heat – the link between inflammation and cancer
Detta inlägg är del 3 av 5 i serien Microenvironment
Under 2019 finansierade vi ett internationellt team för att lösa kopplingen mellan inflammation och cancer. För mer information om deras arbete, besök vårt blogginlägg.
Vår kropps immunförsvar bildar en försvarssköld som vilken stridande styrka som helst skulle vara stolt över. Ett av dess mest kraftfulla vapen är inflammation, en noggrant iscensatt manöver som är utformad för att eliminera fiender som bakterier, skadade celler och kemiska irriterande ämnen. Utan den skulle vi förmodligen inte överleva längre än till barndomen.
Men inflammation har en kluven personlighet – en personlighet som kan ställa till med förödelse för dem som är olyckliga nog att uppleva den. Och vi vet nu att inflammationens mörka sida är en kraftfull kraft i cancerutvecklingen, där den hjälper och främjar tumörtillväxt och spridning runt om i kroppen.
Helvetet har ingen vrede
Låt oss börja med hur inflammation normalt fungerar. Vår hud utgör den första försvarslinjen mot mikroskopiska inkräktare. Men när denna barriär bryts utlöses immunsystemets vrede – och det blir illa.
När bakterier och andra mikrober kommer in i kroppen genom ett öppet sår rusar immunsystemets celler (ofta kallade ”vita blodkroppar”) till skadeplatsen och bildar en välkomstkommitté från helvetet. Denna högt tränade milis sätter omedelbart igång och överöser inkräktarna med giftiga kemikalier, slår hål i deras yta eller sväljer dem hela.
Från utsidan visar sig denna molekylära brottslighet i form av svullnad, värme, rodnad och smärta – symtom som alla som någon gång skrapat ett knä känner till.
Det är brutalt, men det är snabbt över – det måste det vara, för att minimera kollateralskador på friska vävnader. När fienden äts upp och slås till kapitulation uppmanar signaler de segerrika immuncellerna att återvända till baslägret. Reparations- och återhämtningsteam går in för att styra läkningsprocessen. Blodkärl växer fram. En sårskorpa bildas. Huden växer. Och inom kort återvänder lugnet och allt är som vanligt igen.
Härden är igång!
Vi kanske inte kan leva utan den, men för mycket inflammation kan orsaka allvarlig skada. Kronisk, ihållande inflammation ligger bakom en mängd hälsoproblem som reumatoid artrit och psoriasis. Och efter att ha hittat immunceller i tumörprover var Rudolf Virchow den förste som frågade sig om inflammation också kunde bidra till cancer.
Tyvärr hade han rätt – många kroniska inflammatoriska sjukdomar (t.ex. bukspottkörtelinflammation och Crohns sjukdom) kan öka en persons cancerrisk. Och cancer som orsakas av smittämnen (som magcancer som orsakas av infektion med bakterien Helicobacter pylori, eller levercancer som orsakas av infektion med hepatit B- eller C-virus) kännetecknas av en sak: kronisk inflammation.
I fallet mot inflammation är bevisen förödande.
Rudolf Virchow var den förste att koppla ihop inflammation och cancer
Det börjar bli varmt här inne
Hur leder då inflammation till cancer? Här är de nuvarande tankarna.
När en liten tumör börjar växa från några få oseriösa celler kan den ta tillräckligt med syre och näringsämnen från sin omgivning. Men när den blir större börjar efterfrågan bli större än tillgången och det börjar bli desperat.
När de kämpar för att överleva och ackumulerar fler och fler genetiska fel släpper cancercellerna ut kemiska signaler som lockar immunceller som kallas makrofager och granulocyter att infiltrera tumören.
När de väl är inne i tumörens inre helgedom utsöndrar dessa celler molekyler (s.k. cytokiner) som sätter fart på tillväxten av blodkärl (angiogenes), som transporterar in välbehövligt syre och näringsämnen.
Andra cytokiner uppmuntrar tillväxten av ett slags cellulär ”kudde” som kallas för stroma, som tumören vilar mot. Under tiden sprutar andra inflammatoriska celler på tumören med molekyler (fria radikaler) som ytterligare skadar deras DNA. Inflammation kan också vara startskottet för metastasering genom att producera kemikalier som hjälper tumörcellerna att gnaga sig igenom de molekyler som binder dem till omgivningen.
Tillsammantaget är det uppenbart att unga tumörer kapar inflammation och använder den för att påskynda utvecklingen mot fullfjädrad cancer. Som en av våra egna experter en gång kommenterade:
Om genetiska skador är tändstickan som tänder elden, kan inflammation vara bränslet som ger näring åt lågorna.
Stay cool, boy
Hur kan vi då skruva ner värmen? Forskare, inklusive vår egen, arbetar på hur man kan dämpa inflammation, vilket gör det mycket svårare för cancer att frodas. De hackar sig in i de molekylära kretsarna som kontrollerar inflammation och letar efter sätt att koppla in systemet med nästa generations läkemedel.
Men vad händer om vi kan manipulera inflammation för att förhindra att cancer utvecklas från första början? Nya resultat tyder på att svaret kan vara allt annat än nästa generations läkemedel. Faktum är att det har funnits sedan Hippokrates.
Acetylsalicylsyra, som de flesta av oss känner till under varumärket aspirin, har använts i över hundra år för att dämpa inflammation, och det finns nu en mängd bevis som belyser dess potential i cancerförebyggande syfte. Även om det fortfarande är en bit kvar att ta reda på vem som bör ta aspirin, hur mycket och hur länge, blir det allt tydligare att blockering av inflammation kommer att spela en stor roll i förebyggande och behandling av cancer i framtiden.
Rudolf Virchow kommer aldrig att få veta att hans arbete utlöste ett helt område för cancerforskning, men tack vare honom har kampen mot cancer blivit alltmer intensiv.
Safia
- Lär känna grannarna – tumörens mikromiljö
- Genom att gå till botten med tumörens blodkärl
- För att känna värmen. – kopplingen mellan inflammation och cancer
- Jag vill bryta mig loss – mikromiljön och metastasering
- Ett hem från hemmet – hur cancerceller sprider sig till nya organ