Herdens käpp och stav
Ja, även om jag vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag inget ont, ty du är med mig…
År 1849 reste dr Duff i närheten av Simla i skuggan av de stora Himalayabergen. En dag ledde hans väg till en smal ridstig som var utskuren på en brant bergskam; längs denna smala stig som löpte så nära det stora stupet såg han en herde som ledde sin hjord som följde honom, men då och då stannade herden och tittade tillbaka. Om han såg ett får som å ena sidan kröp upp för långt eller å andra sidan gick för nära kanten av det farliga stupet, vände han genast om och gick fram till det och drog det försiktigt tillbaka. Han hade en lång stav som var lika lång som han själv och runt den nedre halvan av den var ett band av järn snurrat. Det fanns en krok i ena änden av stången, och det var med den som herden tog tag i ett av fårets bakben för att dra tillbaka det. Det tjocka järnbandet i andra änden av stången var egentligen en stav och var redo att användas när han såg en hyena, en varg eller något annat besvärligt djur närma sig fåren, för särskilt på natten strövade dessa varelser runt hjorden. Med järndelen av staven kunde han ge ett ordentligt slag när ett angrepp hotade. I Psalm 23:4 nämns ”din käpp och din stav”. Det finns betydelse i båda, och skilda betydelser. Guds stav drar oss tillbaka, vänligt och kärleksfullt, om vi avviker från hans väg. Guds stav skyddar oss mot angrepp, öppna eller hemliga, vare sig det är människor eller djävlar som är fiender som spanar efter ett tillfälle till angrepp.
(Life of Dr. Duff.)
KJV: Jag kan vandra i dödsskuggans dal, men jag fruktar inget ont, ty du är med mig; din käpp och din stav tröstar mig.
WEB: Jag ska inte frukta något ont, även om jag vandrar genom dödsskuggans dal, för du är med mig. Din käpp och din stav, de tröstar mig.