Historisk guide

Kapitel 5 – Brosk och ben

Brosk och ben är specialiserade bindvävnader som ger stöd åt andra vävnader och organ. Brosk förekommer där flexibilitet krävs, medan ben motstår deformation.

BROSS

Brosk består av celler, fibrer och en starkt hydratiserad marksubstans. Fibrerna ger dragstyrka, medan proteoglykaner i grundsubstansen gör brosket elastiskt genom att binda vatten.

Tre typer av brosk känns igen baserat på skillnader i fibersammansättning:

  • Hyalint brosk – kollagen av typ II
  • Elastiskt brosk – elastiska fibrer och kollagen av typ II
  • Fibrobroskbrosk – kollagen av typ I och II

Brosk är avaskulärt och cellerna förlitar sig på diffusion för att få näringsämnen. På grund av detta läker skadat brosk dåligt efter en skada.

Hyalinbrosk

Hyalinbrosk innehåller kollagenfibrer av typ II och en starkt hydratiserad grundsubstans. Det är det vanligaste brosket och finns på benets ledytor, väggar i andningsorganen (trakea och bronker) och epifysplattor.

(H&E)

(H&E)

Elastiskt brosk

Elastiskt brosk liknar hyalinbrosk men innehåller också elastiska fibrer. Det förekommer där flexibilitet krävs, till exempel i epiglottis, det yttre örat och hörselgångarna.

(H&E / Verhoeff)

(Masson-trikrom / aldehyd. fuchsin)

Fibrokartilage

Fibrokartilage innehåller en blandning av hyalint brosk och tät regelbunden bindväv. Det kombinerar kollagenfibrernas draghållfasthet med broskets motståndskraft mot kompression. Det finns där senor fäster vid ben, menisker och intervertebrala skivor.

(H&E)

Knorpelhistogenes

Kondrogenes är den process genom vilken brosk bildas från kondenserat mesenkym, differentiering till kondroblaster och avlagring av extracellulärt matrikel.

(H&E)

BON

Bon ger stöd och skydd åt kroppens organ. Det är hårt och styvt på grund av mineralisering av den extracellulära matrisen. Benet fungerar också som en reservoar för kalcium.

Benet har en rik kärlförsörjning (till skillnad från brosk).

Benvävnad klassificeras morfologiskt i två typer:

  • Svampigt ben (även känt som spongiöst eller trabekulärt ben)
  • Kompakt ben

De flesta ben består av både kompakt och svampigt ben.

(H&E)

Svampigt ben

Svampigt ben bildar ett nätverk av anastomoserande trabekler (spikler) som bildar sammankopplande utrymmen innehållande benmärg.

(H&E)

Kompakt ben

Kompakt ben bildar ett tätt skikt på utsidan av ben. Det består av cylindriska enheter, så kallade osteon (Haversianska system), som vanligtvis ligger i linje med benets längdaxel. En osteon består av koncentriska ringar av ben (lameller) som omger en central kanal.

(H&E)

(ofärgad)

(Schmorls färg)

(tusch)

BONENUTVECKLING

Osteogenes är en komplex process som består av cellmigration, differentiering, extracellulär avlagring och mineralisering.

Två processer resulterar i benbildning:

  • Intramembranös ossifikation – direkt bildning av ben
  • Endokondral ossifikation – involverar brosk som prekursor

Intramembranös ossifikation

Intramembranös ossifikation börjar under fosterutvecklingen med differentiering av mesenkymala celler till osteoblaster, utsöndring av osteoid, som genomgår förkalkning för att producera ben. Denna process bildar de flesta platta ben i skallen, mandibeln och nyckelbenen.

(H&E)

.

(H&E)

Endokondral ossifiering

Endokondral ossifiering börjar med bildandet av en hyalint broskmodell, som senare ersätts av ben. Den sker under utvecklingen av de flesta ben och vid epifysplattor som gör det möjligt för långa ben att växa i längd.

(H&E)
(embryo)

(H&E)
(epifysplatta)

(H&E)
(epifysplatta)

(H&E)

Tändernas utveckling

Tändernas utveckling (odontogenes) är den komplexa process genom vilken tänder bildas från embryonala celler, växer och bryter fram i munnen.

(H&E)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.