Ideella organisationer (definition och exempel)
Krisztina Tury
Definition
De ideella organisationerna är organiserade för en allmän eller ömsesidig nytta som inte genererar vinst för ägare eller investerare (Salamon 1999). De kan ta olika former från informella grannskapsföreningar, soppkök, lokala kyrkor eller traditionella välgörenhetsorganisationer som betjänar de fattiga till fackföreningar, självhjälpsgrupper eller museer, sjukhus och stora universitet. Även om de kan vara olika i storlek och form har ideella organisationer fem gemensamma egenskaper: 1. De är organiserade, 2. privata (skilda från staten), 3. självstyrande, 4. utan vinstsyfte och 5. frivilliga. Egenskapen icke-vinstutdelande innebär att icke-vinstdrivande organisationer – i motsats till den allmänna uppfattningen – kan generera vinst, men de kan inte dela ut den till ägare eller styrelseledamöter. Vinsten måste i sin helhet användas för att stödja organisationens verksamhet (Anheier 2014).
Den juridiska formen för icke-vinstdrivande organisationer kan också variera, men Internal Revenue Code skiljer på två huvudtyper: 501 (c) (3) och 501 (c) (4) organisationer. Även om båda typerna är skattebefriade är det endast 501 (c) (3)-organisationerna eller de så kallade allmännyttiga organisationerna som är berättigade till skattemässigt avdragsgilla donationer från privatpersoner eller företag. 501 (c) (4)-organisationer kallas sociala välfärdsorganisationer, många medborgarföreningar och intresseorganisationer som företräder sociala och politiska orsaker tillhör denna grupp (Anheier 2014). Vissa ideella organisationer – som Planned Parenthood – har båda typerna av 501 (c) organisationer införlivade.
Också ideella organisationer kan grupperas utifrån sitt intresseområde. National Taxonomy of Exempt Entities Core Codes klassificerar 10 grupper: 1. Konst, kultur och humaniora 2. Utbildning 3. Miljö och djur 4. Hälsa 5. Mänskliga tjänster 6. Internationellt, utrikesfrågor 7. Offentligt, samhällsnyttigt 8. Religionsrelaterat 8. ömsesidig/medlemsnytta 10. okänd, oklassificerad (Ott och Dicke 2016).
Historiska rötter
Frivilliga har bildat grupper för att hjälpa människor i nöd eller för att främja kulturella, sociala eller utbildningsmässiga orsaker sedan USA:s tidiga historia. Redan under kolonialtiden gillade amerikanerna att tänka på sig själva som en ”självstyrande nation” som inte litade på regeringens inblandning och föredrog att ta itu med sociala problem lokalt (Ott och Dicke 2016, 59). Välgörenhet sågs som en religiös plikt och människor i nöd kunde lita på att deras grannar eller samhället skulle hjälpa dem. Kyrkorna samlade in pengar till de behövande medan de rika grundade skolor som Harvard och Yale Colleges.
För att lösa fattigdomsproblemet och stärka medborgardygderna hos medborgarna förespråkade Benjamin Franklin ömsesidig hjälp och utbildningsgrupper. Hans idéer visade sig vara populära och när den berömde fransmannen Alexis de Tocqueville reste genom USA i början av 1800-talet kunde han observera ett enormt antal föreningar (Ott och Dicke 2016). En av århundradets viktigaste rörelser var avskaffningsrörelsen som också drevs av kyrkor och ideella organisationer som kämpade för slaveriets slut. Efter inbördeskriget fick nyligen frigivna slavar hjälp från Freedman’s Bureau som inrättades av den federala regeringen och från de många självhjälpsgrupper som före detta slavar själva bildade. Under de följande decennierna började människor i nordstaterna att bilda nationella sammanslutningar för att ta itu med ett brett spektrum av sociala frågor. Dessa organisationer hade avlönad personal och kritiker betraktade dem som byråkratier som ersatte ”traditionella länkar av personlig välgörenhet” med opersonliga tjänster (Ott och Dicke 2016, 62).
Under 1930-talet stod förmögna privatpersoner och stiftelser för merparten av de ideella organisationernas intäkter. Efter den stora depressionen fick det stora antalet fattiga medborgare den federala regeringen att tillhandahålla ett bredare utbud av sociala tjänster, till exempel offentliga program för arbetslösa eller förmåner för äldre och underhållsberättigade barn (Ott och Dicke 2016). Rollerna för den offentliga, ideella och vinstdrivande sektorn förtydligades också. I mitten av 1900-talet skapade de privata stiftelsernas växande donationer – som grundas av privatpersoner eller företag och inte av staten – ett offentligt behov av ökad reglering av stiftelser. Skattereformlagen från 1969 skapade två nya bestämmelser: 1. Stiftelserna var tvungna att dela ut minst 5 procent av sina tillgångar årligen (så kallad payout). 2. Och de var tvungna att rapportera sina inkomster och utgifter på skatteformuläret 990.
Under 1900-talet skedde ytterligare två förändringar när det gäller den federala regeringens roll när det gäller att tillhandahålla sociala tjänster. Under Lyndon Johnsons presidentskap på 1960-talet skapade lagstiftningen ”Great Society” ett brett stöd till samhällsprojekt som hjälper människor i nöd (Ott och Dicke 2016). Reaganadministrationen på 1980-talet minskade kraftigt det federala stödet till sådana tjänster och flyttade ansvaret för att tillhandahålla finansiering till dessa program till statliga och lokala myndigheter. Därför var ideella organisationer tvungna att konkurrera om en minskad pool av resurser. Detta ledde till ökade insamlingsinsatser och ett växande offentligt krav på ansvarsskyldighet när det gäller ideella organisationers ekonomi och verksamhet.
Betydelse
Sektorns storlek i USA är mycket större än vad många tror. Enligt National Center for Charitable Statistics var 2016 mer än 1,5 miljoner organisationer registrerade hos IRS. Det uppskattas att det finns många fler små formella och informella föreningar som inte registreras eftersom religiösa organisationer och organisationer med intäkter på mindre än 5 000 dollar per år inte är skyldiga att göra det (Payton och Moody, 2008). Den ideella sektorn är en betydande ekonomisk kraft, 2013 bidrog den till 5,4 % av landets BNP och stod för 9,2 % av alla löner.
Befolkningen i USA har en generös attityd till sektorn: 2013 gav mer än en fjärdedel av den vuxna befolkningen frivilligt uppskattningsvis totalt 8,1 miljarder timmar (Giving USA 2016). Det totala välgörenhetsgivandet 2015 uppgick till 373,25 miljarder dollar, vilket gjorde det till USA:s mest generösa år – även om givandet är stabilt i procent av BNP, på cirka 2 %. Den största delen av givandet kom från privatpersoner, som står för 71 % av alla donationer. Därefter följde donationer från stiftelser med 16 %, arv bidrog med 9 % och företag med 5 %. De mest populära mottagarna är religiösa organisationer, som fick 32 % av alla välgörenhetsdonationer. Utbildningsorganisationer kommer på andra plats med 15 % medan organisationer för mänskliga tjänster donerades med 12 %.
Band till den filantropiska sektorn
De ideella organisationerna utgör den ideella sektorn som också ofta kallas den filantropiska sektorn, den tredje sektorn, den oberoende eller den frivilliga sektorn. Sektorn fyller viktiga funktioner för moderna samhällen. Enligt Payton och Moody (2008) är den filantropiska sektorns fem roller:
- Serviceroll: ”tillhandahålla tjänster (särskilt när de andra sektorerna misslyckas med att tillhandahålla dem) och tillgodose behov” (Payton och Moody 2008, 34).
- Roll som förespråkare: företräda och förespråka särskilda befolkningsgruppers intressen, olika åsikter om det allmänna bästa och reformer.
- Kulturell roll: uttrycka och bevara värderingar, traditioner och andra aspekter av kulturen.
- Civilisatorisk roll: bygga upp samhället, främja medborgarengagemang.
- Framstegsroll: ge möjligheter till innovation, experimenterande.
Om du vill veta mer om den ideella sektorn kan du läsa det relaterade informationsdokumentet om filantropi.
Nyckelbegrepp i samband med detta
Det finns flera teorier som förklarar varför ideella organisationer finns. Vissa av dem – såsom teorin om marknadsmisslyckande, kontraktsmisslyckande och regeringens misslyckande – bygger på ekonomiska argument, medan andra fokuserar på idéer som rör politik och samhällen.
Teori om marknadsmisslyckande: Enligt teorin om marknadsmisslyckande är marknadssystemet bra på att tillhandahålla privata varor, dvs. saker som vi konsumerar individuellt, t.ex. bilar eller mat. Marknaderna har dock problem med att tillhandahålla offentliga eller kollektiva varor som är varor som ”endast kan konsumeras kollektivt, till exempel ren luft, nationellt försvar eller trygga bostadsområden” (Ott och Dicke 2016, 229). Svårigheten med kollektiva varor är att drabbas av ”free-rider”-problemet, vilket innebär att människor som inte betalar för dessa varor inte kan uteslutas från dess fördelar. Därför har ingen incitament att betala kostnaderna för dessa tjänster. Regeringen kan lösa detta problem genom beskattning, genom att låta alla betala för det nationella försvaret genom sina skatter. Regeringen har dock också sina egna begränsningar, varför ideella organisationer ofta kompletterar den offentliga sektorn när det gäller att tillhandahålla offentliga varor.
Kontraktsfel: Denna teori (Ott och Dicke 2016) gäller även företagssektorn. Kontraktsmisslyckande uppstår när det finns en ”informationsassymetri”, vilket innebär att konsumenterna inte kan bedöma de verkliga kostnaderna eller kvaliteten på tjänsten. Detta kan ske av olika anledningar. Tjänsten kan vara för komplex för att bedömas, t.ex. medicinska operationer, eller så är kunden kanske inte kompetent att utvärdera tjänsten, t.ex. ett barn på ett dagis. Ibland konsumeras tjänsten inte av den person som betalar för den, vilket innebär att kunden inte har den information som krävs för att bedöma dess kvalitet. I dessa fall tenderar kunderna att lita mer på icke-vinstdrivande organisationer eftersom deras primära mål är att tjäna allmänheten och de kan inte sträva efter vinst för egen vinning.
Statligt misslyckande: Regeringen kan övervinna ”freerider”-problemet, men den har sina egna begränsningar (Ott och Dicke 2016) Medborgarna är sällan helt överens om vilka kollektiva nyttigheter som bör tillhandahållas. Vissa människor – till exempel medborgare som tillhör vissa religiösa, etniska eller andra minoritetsgrupper – har behov som de flesta andra väljare inte har. Regeringen svarar vanligtvis på den ”genomsnittliga” väljaren, på majoritetens behov. Därför tillfredsställs minoriteters behov ofta av ideella organisationer. Denna teori förutsäger att man kan hitta den mest aktiva ideella sektorn i områden där befolkningen är mest diversifierad eftersom många olika behov måste tillgodoses på sådana platser.
Frivilligt misslyckande: Detta uttryck hänvisar till ”situationer där ideella organisationer inte på ett adekvat sätt kan tillhandahålla en tjänst eller ta itu med ett socialt problem i den skala som är nödvändig för att lindra det” (Anheier 2014). Donationer och andra typer av icke-vinstdrivande inkomstkällor räcker ofta inte till för att tillhandahålla tjänsten till alla som behöver den.
Politiska teorier om icke-vinstdrivande organisationer: Icke-vinstdrivande organisationer är inte bara tjänsteleverantörer utan skapar också möjligheter till kollektiva åtgärder, ”för mobilisering av de missgynnade” eller för ”uttryck för mångfald” (Ott och Dicke 2016, 147).
Som den pluralistiska teorin (Leroux och Fenney 2015) antyder är de därför avgörande för att upprätthålla en sund demokrati och för att företräda olika intressegruppers intressen. Många menar också att ideella organisationer bidrar till att upprätthålla demokratin genom att bygga upp färdigheter i medborgarskap och ledarskap i samhället, genom att förbereda potentiella politiska ledare och genom att tillhandahålla utbildnings- och nätverksmöjligheter för dem som har varit utestängda från sådana kretsar (Ott och Dicke 2016). Många hävdar att volontärarbete uppmuntrar till ”gott medborgarskap” genom att: 1. bygga upp förtroende, 2. hjälpa människor att bättre förstå det sociala och politiska systemet, 3. föda upp ett större deltagande i lokala frågor 4. lära ut medborgerliga färdigheter och öka självförmågan och 5. genom att göra människor mer medvetna om sociala problem (Ott och Dicke 2016).
Community-teorier om icke-vinstdrivande organisationer: se under informationsdokumentet om community.
NGO (nongovernmental organization): Det är ett relativt nytt begrepp som oftast används inom internationella relationer och utvecklingsländer. Det betyder oftast ”mer professionaliserade organisationer som främjar ekonomisk och social utveckling, till skillnad från mer gräsrots- och samhällsbaserade föreningar” (Anheier 2014, 61). Uttrycket används oftast utanför USA och det skiljer filantropi från staten. I USA är uttrycket ”nonprofit” vanligare och det skiljer filantropi från företagssektorn.
Viktiga personer med anknytning till ämnet:
Andrew Carnegie: se informationsmaterialet om filantropi
Benjamin Franklin: var diplomat, vetenskapsman, författare och uppfinnare, ”1700-talets förste medborgare”, som troligen är mest känd för sin roll i utarbetandet av självständighetsförklaringen och USA:s konstitution (Bio). Han spelade en viktig roll i den ideella sektorns historiska utveckling. Han var ”en tidig förespråkare av ömsesidiga hjälpgrupper” och han ansåg att fattigdomsproblemet borde lösas genom utbildningsgrupper som lär människor de färdigheter de behöver för att bli självförsörjande (Ott och Dicke 2016, 61). Han var engagerad i många sociala frågor, förespråkade slaveriets avskaffande, hjälpte till att skapa det ”första prenumerationsbiblioteket i kolonierna” och han startade det ”första frivilliga brandkårskompaniet i Philadelphia” (The Franklin Institute).
John D. Rockefeller: se informationsmaterialet om filantropi
Alexis de Tocqueville: se informationsmaterialet om filantropi
Relaterade ideella organisationer:
Charity Navigator: se informationsmaterialet om organisationen
Foundation Center: en ledande källa till information om filantropi, insamling av medel och bidragsprogram. Det upprätthåller den mest omfattande databasen över bidragsgivare och bidrag i USA (https://candid.org/?fcref=lr).
Guidestar: se informationsdokumentet om organisationen
Independent Sector: ett ledarskapsnätverk av ideella organisationer, stiftelser och företag som främjar det gemensamma bästa. En ledande mötesplats för ledarna inom den filantropiska sektorn i USA. Tillhandahåller banbrytande forskning om sektorn (https://independentsector.org/).
National Center for Charitable Statistics: Det nationella informationscentret för uppgifter om den ideella sektorn i USA (http://nccs.urban.org/).
Reflexionsfråga:
Vilka ideella organisationer drar du nytta av?
Bibliografi:
Anheier, Helmut K. Nonprofit Organizations. New York, Oxon: Routledge, 2014.
Bio. Benjamin Franklin. https://www.biography.com/scholar/benjamin-franklin
Franklin Institute. VANLIGA FRÅGOR. https://www.fi.edu/benjamin-franklin-faq
Lilly Family School of Philanthropy. Giving USA 2016. Höjdpunkter. Indianapolis: Indiana University, 2016.
Leroux, Kelly, Mary K. Feeney. Nonprofit Organizations and Civil Society in the United States. New York, Oxon: Routledge, 2015.
National Center for Charitable Statistics. https://nccs.urban.org/
Ott, Seven J., Lisa A. Dicke. The Nature of the Nonprofit Sector. Boulder: Westview Press, 2016.
Payton, Robert L., Michael P. Moody. Att förstå filantropi. Bloomington: Indiana University Press, 2008.
Salamon, Lester. America’s Nonprofit Sector: A Primer. New York: The Foundation Center, 1999.