Jag gifte mig vid 20 års ålder-här är vad jag önskar att jag hade vetat

Från våra läsare

Uppdaterad okt 27, 2015 @ 9:15 am

Att gifta sig i 20-årsåldern var vanligt för bara ett par decennier sedan. Men i dag tenderar många att gifta sig senare i livet, så 20 verkar ganska ungt. När man är 20 år gammal är man trots allt mitt uppe i college och man kan inte ens lagligt dricka champagne på sitt eget bröllop. Jag är nöjd med mina val, men när jag ser tillbaka finns det några saker jag önskar att jag hade vetat.

Du behöver inte skynda dig!

När jag ser tillbaka på hur mitt förhållande såg ut innan jag gifte mig, inser jag hur bråttom det var. Vi var bara tvungna att dejta, så att vi kunde förlova oss, så att vi kunde gifta oss. Märk väl att allt detta hände inom 1,5 år. Jag ångrar inte att jag gifte mig tidigt, men ofta funderar min man och jag och tänker ”varför hade vi så bråttom?”. Mitt råd till alla som funderar på att gifta sig tidigt är att avsluta college först och sedan gifta sig. Skulle vi ändå ha gift oss om vi hade väntat till efter examen? Absolut. Men vi skulle också båda ha kunnat bo på campus med rumskamrater och vara barn ett tag till. Jag vet att det kan kännas som att en virvlande romans måste sluta med ett virvlande bröllop, men att ta sig tid att njuta av att vara ung och att vara collegestudent är tid som man aldrig får tillbaka när man väl är gift.

Alla människor förändras (och det är bra)

Råden som vi fick om och om igen innan vi gick nerför altargången var att vi borde överväga att vänta med att gifta oss tills vi var närmare trettioårsåldern, eftersom tjugoårsåldern är en tid av ständig förändring. Även om det smärtar mig att erkänna detta så hade de olycksbådande ”de” rätt om förändringsdelen. Förändringar är oundvikliga, särskilt i tjugoårsåldern. Min mans drömmar, mål och ambitioner har förändrats fullständigt under de senaste åren. Men det som inte har förändrats är vem min man är. Han är fortfarande snäll, omtänksam och får mig att skratta. Vi behandlar varandra med respekt och gör vårt bästa för att alltid lyfta varandra. Vi är fortfarande besatta av kaffe, sushi och vår hund. Så ja, vi har båda förändrats dramatiskt … på gott och ont. Men under alla ytliga förvandlingar har jag alltid vetat och känt mig bekväm med vem min man är i grunden. Så länge det kvarstår välkomnar jag förändringar.

Var villig att kompromissa, men släpp inte dina drömmar.

Den här läxan är något som min man och jag var tvungna att lära oss genom att pröva oss fram och tillbaka – något som vi fortfarande arbetar med varje dag. När vi gifte oss var vi så unga att vi var fast beslutna att bevisa för alla att vi kunde försörja oss ekonomiskt och bli framgångsrika. Även om vi lyckades med det målet tog vi förra året ett steg tillbaka och insåg att vi hade varit så fokuserade på att kunna betala våra räkningar att vi båda hade offrat våra mål. Ingen av oss levde upp till våra passioner och ingen av oss var nöjda. Det har tagit lite tid, men vi rör oss äntligen i rätt riktning. Det är så lätt att oroa sig för yttre utseende och ekonomiskt oberoende som ett ungt par, men se till att ni inte offrar era mål och passioner i livet. Gifta eller inte, era individuella mål och drömmar är viktiga. Äktenskap varken minskar eller bör minska dina unika gåvor och talanger som du erbjuder världen.

Håll fast vid dina vänner

När du gifter dig ung inser du snabbt att du relaterar mindre till dina vänner. De flesta av våra vänner var till exempel fortfarande andraårselever i college när vi gifte oss. De var bekymrade över saker som att komma in på sjuksköterskeskolan, att äntligen bli 21 år, att ordna sitt studentrum och allt annat som är normalt för folk på college att vara bekymrade över. Min man och jag å andra sidan var stressade över räkningar, att hitta en medundertecknare för vårt hyresavtal, att kombinera två familjer till en stor lycklig familj och att komma på hur vi skulle leva med varandra och vara ”bra” makar.

Nödvändigt att säga att det blev svårare och svårare att relatera till många av våra vänner. Vi hade och har fortfarande så mycket roligt tillsammans, men avståndet växte. Innan vi visste ordet av såg min man och jag på varandra och undrade hur vi kunde sitta ensamma hemma en fredagskväll IGEN och titta på Netflix. Vart tog våra vänner vägen? Till slut nådde vi en punkt där vi insåg att bara för att det är svårare att relatera till vissa vänner ger det oss inte en ursäkt för att isolera oss eller sluta försöka få nya vänner. Det är lätt att bli varandras bästa (och enda *eek*) vänner när man är ung och befinner sig i en unik situation, men det är inte hälsosamt. När vi äntligen kom på detta och jag började titta på Keeping Up with the Kardashians med mina vänner i stället för med min man blev jag mycket lyckligare.

Lyssna på råd, men bestäm dig själv

Jag minns att jag satt i lobbyn till min studentbostad på college, när en helt främmande person kom fram till mig och sa: ”Varför skulle du gifta dig i din ålder? Du är bara ett barn.” Jag blev avslagen och obekväm, och jag är ganska säker på att jag svarade på frågorna med ett obekvämt skratt. Föga anade jag att den här typen av oönskade råd skulle kastas på mig från alla håll under hela min förlovning. Till och med nu, som 23-åring, möts jag fortfarande av obekväma reaktioner när jag presenterar min man. Om jag kunde gå tillbaka och prata med mitt 19-åriga förlovade jag skulle jag säga att ta råd med en nypa salt. Du kommer att få många råd som du inte ber om när du väl bestämmer dig för att gifta dig ung. En del av dem kommer att vara hemska och kränkande, och en del av dem kommer att vara giltiga och viktiga. Se till att verkligen lyssna på råden, men om du inte håller med, ta inte till dig dem. Varje situation är annorlunda, och varje person baserar till stor del sina råd på personliga erfarenheter. Att lära sig att lyssna men inte acceptera råd utifrån är en färdighet som kommer att vara användbar under hela ditt liv, så omfamna den.

Jämför dig inte med andra människor

Det är verkligen lätt att falla i jämförelsens fälla när man gifter sig ung. Jag kom på mig själv med att ständigt vilja vara som det där äldre gifta paret som hade sitt liv ihopsatt, och jag kände mig generad när vi inte levde upp till det. Jag kom på mig själv med att jämföra våra liv med mina singelvänner från college som inte behövde höra av sig till någon och kunde göra vad de ville. Jag jämförde vårt förhållande med förhållandet hos andra unga gifta par som ”verkade” lyckligare och mer förälskade.

Efter år av jämförelser slog det mig till slut att detta var ett kaninhål som jag inte ville fortsätta att falla ner i. Äldre gifta par har haft åratal på sig att komma i synk och reda ut knutar, så självklart är vi inte där ännu. Mina singelvänner har mycket frihet, men de har inte heller någon make eller maka och bästa vän som de får sova över med varje kväll. Mina vänner som också gifte sig tidigt är definitivt lyckliga (vilket är bra), men jag är säker på att de har saker som de kämpar med precis som vi andra. Att jämföra oss leder ingenstans och åstadkommer ingenting. Om jag hade varit lika fixerad vid att hitta min egen lycka som jag var vid att jämföra och peka, skulle mitt förhållande ha varit mycket sundare mycket tidigare. I takt med att jag mognar inser jag farorna med att jämföra och väljer istället att fokusera på att förbättra mitt liv.

Feira! Ni gör det bra

Ungdomsäktenskap är inte rätt för alla, men det var rätt för oss, och det rockar helt och hållet. Jag har en partner som stöder mina unika och individuella gåvor. Han vill att jag ska förverkliga mina drömmar och ger mig utrymme att förändra och ifrågasätta saker och ting när jag blir äldre. Vi håller inte varandra tillbaka på något sätt.

Äktenskapet är det absolut svåraste jag någonsin gjort, och det absolut mest givande. Oavsett hur frustrerande det är och oavsett hur illa min kvartslivskris blir, får jag fortfarande fjärilar när jag går in genom dörren efter jobbet och slår mina armar om min man. Det är något att fira, och jag planerar att fira det varje dag resten av mitt liv.Rachel O’Connor-Wiegel började skriva i gymnasiet och har sedan dess aktivt sökt efter sätt att omvandla sin passion för skrivande till en karriär. Hon bor i Portland, OR med sin man Troy och sin Maltipoo Vox, och som många portlänningar anser hon att jakten på den perfekta vaniljlatten är en av hennes favoritsysselsättningar.

Alla ämnen inom kärlek

Tillhör vårt nyhetsbrev!

Få dagliga uppdateringar om dina favoritkändisar, stil- och modetrender samt råd om relationer, sex och mycket mer!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.