Könsdysfori
Könsdysfori (GD), även känd som könsidentitetsstörning (GID), är en formell diagnos som ges av psykologer till personer som upplever lidande på grund av en betydande brist på överensstämmelse mellan det kön som de personligen identifierar sig med och det kön som de föddes med. GD-diagnosen förekommer i Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders, Fifth Edition (DSM-5; 2013), American Psychiatric Associations (APA) officiella förteckning över psykiatriska störningar. En klinisk beskrivning av GID finns också i Världshälsoorganisationens (WHO) internationella statistiska klassificering av sjukdomar och relaterade hälsoproblem (ICD-10; 1992). (ICD-10 använder inte termen könsdysfori.) Även om diagnosen GD vanligen ställs av mentalvårdspersonal är en stor del av behandlingen för vuxna endokrinologisk och kirurgisk till sin natur och följer ofta World Professional Association for Transgender Health’s Standards of Care for the Health of Transsexual, Transgender, and Gender Nonconforming People (2012).
Och även om könsobalans inte är en psykisk störning kännetecknas GD av kliniskt signifikant psykisk ångest. Personer med GD har ofta nedsatt social och yrkesmässig funktion på grund av den markanta skillnaden mellan deras uttryckta kön och deras kön vid födseln. Som transpersoner har personer med GD en stark övertygelse om att deras känslor och handlingar är typiska för det motsatta könet, och de önskar leva och uppfattas som det könet. GD hos barn kännetecknas av upprepade verbaliseringar av deras önskan att vara det andra könet samt beteenden som tyder på en stark preferens att vara/identifiera sig med det andra könet, t.ex. ihållande könsöverskridande roller i låtsaslekar eller en djup motvilja mot sin sexuella anatomi. Hos både barn och vuxna måste känslor av dysfori bestå i minst sex månader för att en diagnos ska kunna ställas.
Med utvecklingen av framgångsrika kirurgiska tekniker och hormonersättningsterapi har flera tusen transsexuella vuxna med ihållande GD genomgått en permanent könsbyte. Även om det finns både manliga och kvinnliga transsexuella är operationen från man till kvinna vanligare, eftersom den genitala rekonstruktionen är mer tillfredsställande. Den manligt till kvinnligt transsexuella personens penis och testiklar avlägsnas och en konstgjord vagina skapas. Bröst kan implanteras, även om en viss bröstutveckling vanligtvis främjas med hjälp av feminiserande hormoner. Kvinnliga till manliga transsexuella kan genomgå mastektomi, hysterektomi och hormonbehandlingar för att frambringa de manliga sekundära sexuella egenskaperna, men kan välja bort en falloplastik, eftersom försöken att skapa en konstgjord penis inte har varit särskilt tillfredsställande.