Kreditkris
Vad är en kreditkris?
En kreditkris är ett sammanbrott i ett finansiellt system som orsakas av ett plötsligt och allvarligt avbrott i den normala processen för kontantrörelse som ligger till grund för varje ekonomi. Bankernas brist på tillgängliga likvida medel för utlåning är bara en i raden av kaskadhändelser som inträffar i en kreditkris.
Nyckelresultat
- En kreditkris orsakas av en utlösande händelse, t.ex. en oväntad och omfattande betalningsinställelse på banklån.
- Kreditåtstramningen blir till en kreditkris när utlåningen till företag och konsumenter upphör, med kaskadverkningar i hela ekonomin.
- I modern tid exemplifieras begreppet av kreditkrisen 2007-2008 som ledde till den stora recessionen.
Kreditkrisen 2007-2008 är det enda allvarliga exemplet på en sådan händelse som inträffat inom de flesta amerikaners minnesvärld.
Förståelse för en kreditkris
En kreditkris har en utlösande händelse. Tänk på den potentiella effekten av en svår torka: jordbrukarna förlorar sina skördar. Utan inkomsterna från skördeförsäljningen kan de inte betala tillbaka sina banklån. Utan dessa lånebetalningar har banken brist på kontanter och måste dra tillbaka kraftigt när det gäller att bevilja nya lån. Banken behöver fortfarande kassaflöde för sin ordinarie verksamhet, så den ökar sin upplåning på marknaden för kortfristiga lån. Men banken själv har nu blivit en kreditrisk och andra långivare stänger av den.
I takt med att krisen fördjupas börjar den avbryta det flöde av kortfristiga lån som håller stora delar av näringslivet igång. Företagen är beroende av denna process för att kunna fortsätta att fungera som vanligt. När flödet torkar ut kan det få katastrofala effekter på det finansiella systemet som helhet.
I värsta fall får kunderna nys om problemet och det blir en strömning mot banken tills det inte finns några kontanter kvar att ta ut. I ett något mer positivt scenario klarar sig banken, men dess standarder för godkännande av lån har blivit så snäva att hela ekonomin, åtminstone i den här torkdrabbade regionen, blir lidande.
Scenariot ”Too Big to Fail”
Det moderna banksystemet har skyddsåtgärder som gör det svårare för det här scenariot att inträffa, bland annat ett krav på att bankerna ska hålla betydande kontantreserver. Dessutom har banksystemet konsoliderats till ett fåtal gigantiska globala institutioner, vilket gör det osannolikt att en regional torka skulle kunna utlösa en systemomfattande kris.
Men dessa stora institutioner har sina egna risker. Det är här som staten träder in och räddar institutioner som är ”för stora för att gå i konkurs”, för att använda en term som myntades under kreditkrisen 2007-2008.
Vår tids finanskris var kreditkrisen 2007-2008, som följde på kollapsen av marknaden för subprime-hypotekslån.
Exempel: Kreditkrisen 2007-2008
Kreditkrisen 2007-2008 var en kollaps för historieböckerna. Den utlösande händelsen var en landsomfattande bubbla på bostadsmarknaden. Bostadspriserna hade stigit snabbt i flera år. Spekulanter hoppade in för att köpa och sälja hus. Hyresgäster var angelägna om att köpa innan de blev utkonkurrerade. Vissa trodde att priserna aldrig skulle sluta stiga.
Då, 2006, nådde priserna sin topp och började sjunka.
Långt innan dess hade hypoteksförmedlare och långivare lättat på sina normer för att dra nytta av boomen. De erbjöd subprime-lån och husköpare lånade långt över sina tillgångar. ”Teaser”-räntorna garanterade praktiskt taget att de skulle bli betalningsinställda inom ett eller två år.
Detta var inte ett självdestruktivt beteende från långivarnas sida. De behöll inte dessa subprime-lån, utan sålde dem istället för att paketeras om till värdepapper med bakomliggande lån (mortgage-backed securities, MBS) och skuldförbindelser med säkerhet (collateralized debt obligations, CDO) som investerare och institutioner handlade med på marknaderna.
När bubblan sprack satt de sista köparna i kläm.
Dessa sista köpare hörde till de största finansiella institutionerna i landet. När förlusterna steg började investerarna oroa sig för att dessa företag hade tonat ner omfattningen av sina förluster. Aktiekurserna för företagen själva började falla. Utlåningen mellan företagen upphörde.
Kreditåtstramningen kombinerades med nedsmältningen av hypotekslånen för att skapa en kris som frös det finansiella systemet när dess behov av flytande kapital var som störst. Situationen förvärrades av en rent mänsklig faktor: Rädsla övergick i panik. Riskfyllda aktier drabbades av stora förluster, även om de inte hade något med hypoteksmarknaden att göra.
Situationen var så allvarlig att Federal Reserve tvingades pumpa in miljarder i systemet för att rädda det – och även då hamnade vi ändå i The Great Recession.