Läkemedel som kan sänka anfallströskeln

De flesta personer som har epilepsi varnas för att vissa substanser, särskilt andra mediciner och alkohol, ”inte blandas med deras piller”. Detta är delvis korrekt och gäller mer för de äldre, enzyminducerande läkemedlen (fenytoin, fenobarbiton och karbamazepin) än för de nyare antiepileptiska läkemedlen.

Vad personer med epilepsi inte informeras tillräckligt om är de faktorer som sänker anfallströskeln och gör dem mer benägna att få anfall. Sådana faktorer är bland annat stress, sömnbrist, alkohol, menstruation och, särskilt hos barn, tillfälliga infektioner och feber. Antiepileptiska läkemedel kan ibland förvärra anfallen, antingen på ett idiosynkratiskt sätt när de introduceras eller om dosen är för hög. Tabell 1 visar några läkemedel som kan framkalla anfall genom att sänka anfallströskeln, snarare än genom att interagera med antiepileptika.

Vi vet inte hur ofta anfall uppstår på grund av att ett läkemedel har förändrat anfallströskeln. Många rapporter är anekdotiska. Under de senaste två årens specialistpraktik har jag sett 25 patienter där den kliniska bedömningen tyder på att ett visst läkemedel har framkallat ett anfall. Det vanligaste anfallsframkallande läkemedlet var pethidin. I efterhand skulle 19 av de 25 patienterna kunna ha undvikit detta problem om de hade vetat att det kunde ha inträffat. Svårighetsgraden av anfallen varierade, men tre patienter lades in på intensivvårdsavdelningar.

Listan över potentiella anfallsprovocerande läkemedel som visas i tabell 1 är troligen ofullständig. Listan har sammanställts utifrån personliga observationer, diskussioner med kollegor, uppgifter från Adverse Drug Reactions Advisory Committee (ADRAC) och publicerad produktinformation. Syftet med att sammanställa en sådan lista innebär inte att användningen av dessa läkemedel är förbjuden. Syftet är snarare att uppmärksamma läkare och personer med epilepsi på läkemedel som kan framkalla anfall. Om man uppmärksammar om epilepsi nämns i avsnittet om försiktighetsåtgärder i publicerad produktinformation kan man identifiera de flesta potentiella problem.

Med avseende på anestesimedel finns det rapporter om krampanfall efter anestesi. Det är oklart om detta gäller själva anestesimedlet eller abstinensanfall efter en anestesi. Propofol används effektivt vid behandling av status epilepticus, men det finns tydliga rapporter om kramper efter användning av propofol som anestesimedel. Ur patientens synvinkel är orsaken till detta inte särskilt bekymmersam.

Förhållandena är:

  • Medicinare bör vara medvetna om möjligheten att anfallströskeln kan förändras
  • Personer med epilepsi bör vara medvetna om att läkemedel kan sänka deras anfallströskel
  • Mediciner som kan förändra anfallströskeln bör endast användas om det verkligen är nödvändigt och om det inte finns något säkrare alternativ.

Tabell 1

Läkemedel som kan sänka anfallströskeln

Läkemedel Relativt. frekvens av anfallsprovokation
Anestesiläkemedel

enfluran

sällsynt

isofluran

sällsynt

propofol

väl beskrivet
Antiarytmika

lignokain

Ovanligt

mexiletin

sällsynt
Antibiotika

penicilliner

relativt vanligt förekommande i höga doser
  • med stora intravenösa doser
  • kan förmodligen inte undvikas

cefalosporiner

amphotericin

imipenem

Antidepressants

tricykliska läkemedel

ovanligt
  • patienter bör informeras om risken
  • ökade anfall inträffar vanligtvis inom 2-6 veckor efter start av antidepressiva

selektiva serotoninåterupptagshämmare

icke vanligt

monoaminooxidashämmare

icke vanligt

doxepin

sällsynt

nefazodon

icke vanligt
Antihistaminer

azatadin

förmodligen ganska sällsynt

  • används allmänt och finns i många över-receptfria läkemedel
  • föreslår att man undviker om det inte är nödvändigt
  • att använda icke-sederande antihistaminer i stället

cyproheptadin

dexchlorpheniramine

methdilazine

pheniramine maleate

promethazine

Antimigraine

sumatriptan

sällsynt
Antipsykotika

klorpromazin

ovanligt undvik – om möjligt

klozapin

vanligt undviks – om möjligt

flupenthixol

sällsynt

flufenazin

sällsynt

haloperidol

icke vanligt

olanzapin

icke vanligt Se ADRAC Bulletin 1999;18:3

pimozid

icke vanligt

risperidon

Ovanligt

thioridazin

Ovanligt

thiothixen

icke vanligt

trifluoperazin

icke vanligt
Bronkodilater

aminofyllin

väl beskrivet undvik – om möjligt

theofyllin

Hosta och förkylning

triprolidin och pseudoefedrin

förmodligen ganska sällsynt
  • används allmänt och finns i många över-den-receptfria läkemedel
  • föreslår att man undviker om det inte är nödvändigt

pseudoefedrin

Hormonella preparat

orala preventivmedel

ovanligt
  • patienter bör varnas för risken
  • ökade kramper förekommer inom 1-4 veckor efter att man börjat med orala preventivmedel eller hormonersättningsterapi

hormonersättningsterapi

icke vanligt
Immunmodifierande medel.

cyklosporin

allmänt
Narkotiska smärtstillande medel

pethidin

allmänt undvik – Använd morfin Se ADRAC Bulletin 1997;16:3

fentanyl

ovanligt undvik – om möjligt
Stimulerande läkemedel

dexamfetamin

ovanligt Föräldrar/patienter bör förmodligen informeras om en ganska låg risk

metylfenidat

anekdotiska rapporter

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.