Läkemedel som kan sänka anfallströskeln

admin 0 Comments Articles

Läkemedel som kan sänka anfallströskeln

De flesta personer som har epilepsi varnas för att vissa substanser, särskilt andra mediciner och alkohol, ”inte blandas med deras piller”. Detta är delvis korrekt och gäller mer för de äldre, enzyminducerande läkemedlen (fenytoin, fenobarbiton och karbamazepin) än för de nyare antiepileptiska läkemedlen.

Vad personer med epilepsi inte informeras tillräckligt om är de faktorer som sänker anfallströskeln och gör dem mer benägna att få anfall. Sådana faktorer är bland annat stress, sömnbrist, alkohol, menstruation och, särskilt hos barn, tillfälliga infektioner och feber. Antiepileptiska läkemedel kan ibland förvärra anfallen, antingen på ett idiosynkratiskt sätt när de introduceras eller om dosen är för hög. Tabell 1 visar några läkemedel som kan framkalla anfall genom att sänka anfallströskeln, snarare än genom att interagera med antiepileptika.

Vi vet inte hur ofta anfall uppstår på grund av att ett läkemedel har förändrat anfallströskeln. Många rapporter är anekdotiska. Under de senaste två årens specialistpraktik har jag sett 25 patienter där den kliniska bedömningen tyder på att ett visst läkemedel har framkallat ett anfall. Det vanligaste anfallsframkallande läkemedlet var pethidin. I efterhand skulle 19 av de 25 patienterna kunna ha undvikit detta problem om de hade vetat att det kunde ha inträffat. Svårighetsgraden av anfallen varierade, men tre patienter lades in på intensivvårdsavdelningar.

Listan över potentiella anfallsprovocerande läkemedel som visas i tabell 1 är troligen ofullständig. Listan har sammanställts utifrån personliga observationer, diskussioner med kollegor, uppgifter från Adverse Drug Reactions Advisory Committee (ADRAC) och publicerad produktinformation. Syftet med att sammanställa en sådan lista innebär inte att användningen av dessa läkemedel är förbjuden. Syftet är snarare att uppmärksamma läkare och personer med epilepsi på läkemedel som kan framkalla anfall. Om man uppmärksammar om epilepsi nämns i avsnittet om försiktighetsåtgärder i publicerad produktinformation kan man identifiera de flesta potentiella problem.

Med avseende på anestesimedel finns det rapporter om krampanfall efter anestesi. Det är oklart om detta gäller själva anestesimedlet eller abstinensanfall efter en anestesi. Propofol används effektivt vid behandling av status epilepticus, men det finns tydliga rapporter om kramper efter användning av propofol som anestesimedel. Ur patientens synvinkel är orsaken till detta inte särskilt bekymmersam.

Förhållandena är:

• Medicinare bör vara medvetna om möjligheten att anfallströskeln kan förändras
• Personer med epilepsi bör vara medvetna om att läkemedel kan sänka deras anfallströskel
• Mediciner som kan förändra anfallströskeln bör endast användas om det verkligen är nödvändigt och om det inte finns något säkrare alternativ.