Mikrofonkunskap (2)
Britterna kallar dem ”kondensatormikrofoner” – och det finns en anledning till det. Du kanske minns från fysiklektionerna att en kondensator i huvudsak består av två metallplattor som ligger nära varandra. Ju närmare de är varandra, desto högre kapacitans.
En kondensatorkapsel är konstruerad på liknande sätt. Den består av ett tunt membran i nära anslutning till en solid metallplatta. Membranet eller membranet, som det ofta kallas, måste vara elektriskt ledande, åtminstone på ytan. Det vanligaste materialet är guldsprutad mylar, men i vissa (oftast äldre) modeller används en extremt tunn metallfolie.
När ljudvågor träffar membranet rör det sig fram och tillbaka i förhållande till den solida bakplattan. Med andra ord ändras avståndet mellan de två kondensatorplattorna. Som ett resultat av detta förändras kapacitansen i takt med ljudvågorna. Voilà, vi har omvandlat ljudet till en elektrisk signal.
Kapselsignalen i sig är dock alldeles för ”bräcklig” för att anslutas till andra redskap. Kondensatorkapselns utgångsspänning är faktiskt ganska hög, men den producerar nästan ingen ström, eftersom så lite energi lagras i denna lilla kondensator. Det krävs en så kallad ”impedansomvandlare”, en krets som buffrar mellan kapseln och omvärlden. Impedansomvandlaren gör signalen mer ”robust” genom att göra mer signalström tillgänglig.