Myt
Myt är en särskild form av muntlig litteratur vars ämne är kosmologiskt. Tidigare trodde man att många sådana berättelser var förklarande. Några få är utan tvekan det, bland annat de av typen ”det är därför kamelen har en puckel”, men de flesta är det inte, även om intellektuell nyfikenhet (som ibland uttrycks genom t.ex. begreppet sökande) ofta är införlivad. För vissa kommentatorer var myten central för folksagorna: meningen med folksagorna ansågs härröra från deras antagna status som nedbrutna myter som redogjorde för sol-, meteorologiska eller andra naturfenomen. Andra kommentatorer (t.ex. företrädare för myt- och ritualskolan i början av 1900-talet) har sett förklaringen av myten som en funktion av ritualen och av ritualen som en funktion av myten. En sådan förklaring förklarar dock knappast mytens eller ritualens innehåll. Andra, som Bronisław Malinowski och den funktionalistiska skolan, har förstått myten som en legitimerande ”stadga” för sociala institutioner. Senare under 1900-talet skedde en övergång till tolkningar av myter som var beroende av ett sökande efter dolda innebörder, där vissa förlitade sig på psykoanalysen, andra på olika metoder för symbolisk avkodning och ytterligare andra på strukturalistiska analyser, särskilt i Claude Lévi-Strauss arbete, som i myter sökte efter en underliggande struktur av abstrakta likheter (ofta binära till sin karaktär) mellan en rad sociala institutioner.
Myten anses ofta vara den muntliga litteraturens högsta prestation. Den har förvisso visat sig vara den mest intressanta för utomstående och samtidigt den svåraste att förstå, för även om den behandlar kosmologiska frågor är myten på sätt och vis den mest lokaliserade genren och den mest inbäddade i kulturell handling (t.ex. när den reciteras i ett mycket specifikt ceremoniellt sammanhang). De australiska aboriginernas muntliga litteratur har till exempel en viktig ceremoniell funktion. Sångcyklerna och berättelserna handlar om Dreaming, ett mytologiskt förflutet där den existerande miljön formades och förmänskligades av förfäderna. Dessa föreställningar kan vara öppna för omvärlden (och därmed likna underhållning) eller stängda för alla utom initierade.
Det är viktigt att skilja mellan bidrag till mytologier (dvs. redogörelser för världsåskådningar som konstruerats av observatörer) och myter i en snävare bemärkelse, som är faktiska recitationer kring ett kosmologiskt tema (t.ex. skapelsemyter). De sistnämnda är relativt sällsynta och ojämnt fördelade över hela världen, och de återges under särskilt begränsade omständigheter. Den kunskap som de innehåller är därför inte tillgänglig för alla utan endast för vissa individer. Kvinnor i vissa grupper kan till exempel vara uteslutna från vissa rituella tillfällen. Men dessa kvinnor, som är utestängda från viss kunskap, kan också ha parallella ceremonier från vilka män är utestängda och under vilka kvinnorna överlämnar olika kunskapsmassor.
Myter ansågs tidigare ha överförts ordagrant från en generation till nästa, delvis på grund av att det var så som de som förmedlade myterna ofta uppfattade situationen. Som sådana tolkades myterna som ”nycklar till kulturen” och kastade ett privilegierat ljus över samhället som helhet. Men tillkomsten av den bärbara ljudinspelaren och flygresor gjorde det möjligt för undersökarna att återvända med jämna mellanrum för att spela in sådana uppläsningar i det faktiska sammanhanget för framträdandet i stället för med penna och papper i en dekontextualiserad situation. Dessa nya tekniker visade att myter varierar avsevärt över tid, och att den muntliga reproduktionens krav gör en sådan generativ överföring till en virtuell nödvändighet. Med andra ord: människor uppfinner och fyller i när de inte har ett perfekt minne. Resultatet är en mångfald av versioner som är spridda över tid (och rum), men utan att det finns någon fast text, vilket ofta är fallet med skriven litteratur.