Nackmuskulatur och andra mjuka vävnader
Se Animation av halsmuskulaturens anatomi
Nackmuskulaturen hjälper till att stödja halsryggen och bidrar till rörelser i huvudet, nacken, övre delen av ryggen och axlarna. Här är några av de viktigaste musklerna som är knutna till halsryggen:
- Levator scapulae. Muskeln levator scapulae är fäst vid de fyra översta halskotorna (C1 till C4) och löper ner längs sidan av halsen för att fästa vid toppen av skulderbladet (scapula). Denna muskel hjälper till att lyfta skulderbladet, böja nacken åt sidan och rotera huvudet.
Se Easy Levator Scapulae Stretch for Neck Pain
- Sternocleidomastoid (SCM). SCM-muskeln är fäst vid ett litet ben bakom örat (kallat mastoidprocessen) och vandrar ner längs framsidan av halsen för att fästa vid både bröstbenet och nyckelbenet. Beroende på om en eller båda SCM-musklerna (en på varje sida av halsen) är sammandragna kan huvudet roteras åt sidan eller hakan lutas uppåt. Det är en stor muskel som också hjälper till att skydda vissa ömtåliga strukturer, till exempel halspulsådern.
- Trapezius. Muskeln trapezius är en stor ytmuskel som sträcker sig från skallbasen ner till halsryggen och in i den nedre bröstryggen (mitten av ryggen) samt ut till skulderbladet. De två trapeziusmusklerna bildar tillsammans en drakform. Trapeziusmuskeln kan vara involverad i att sträcka huvudet uppåt eller nacken bakåt, rotera/svänga huvudet eller lyfta axelbladet.
Se Anatomi av den thorakala ryggraden och smärta i övre delen av ryggen
- Erector spinae. Ett flertal muskler utgör erector spinae-musklerna i hela ryggraden. I halsryggen spelar erector spinae-musklerna viktiga roller när det gäller att stödja hållningen, rotera nacken och sträcka nacken bakåt.
- Deep cervical flexors. Muskelgruppen består av musklerna longus capitus och longus colli, som löper längs framsidan av halsryggen. De djupa cervikalflexormusklerna är involverade i att böja nacken framåt samt stabilisera halsryggen.
- Suboccipitals. De suboccipitala musklerna består av fyra par små muskler och förbinder den övre delen av halsryggen med skallbasen. De suboccipitala musklerna är viktiga för att sträcka ut och rotera huvudet.
Se Forward Head Posture’s Effect on Neck Muscles
Det finns många andra muskler som är kopplade till nacken, som alla arbetar i samverkan med senor (som förbinder muskler med ben) och ligament (som förbinder ben med ben). Om en nackmuskel ansträngs kan den bli smärtsam, spänd och eventuellt leda till en stel nacke.
Se orsaker, symtom och behandling av stel nacke
Halsryggens ligament
Ligamenten är slitstarka mjukvävnader som förbinder ben med varandra. Det finns många ligament i nacken, men tre typer är viktiga för att hjälpa till att stabilisera hela ryggraden:
- Anterior longitudinal ligament (ALL). Detta ligament börjar vid skallbasen (occiput) och går ner längs framsidan av kotkropparna och de intervertebrala diskarna. När nacken sträcks bakåt är ALL det viktigaste ligamentet som står emot och blir sträckt under den rörelsen.
- Posterior longitudinal ligament (PLL). PLL börjar vid C2 och går ner på baksidan av kotkropparna och de intervertebrala skivorna. När nacken böjs framåt sträcker sig detta ligament och gör motstånd mot den rörelsen. PLL ligger inne i ryggradskanalen framför ryggmärgen.
- Ligamentum flava. Ligamentum flava är korta, parvisa ligament som förbinder kotbågarna på intilliggande kotor och hjälper till att täcka ryggmärgen bakifrån. Med början vid C2-C3 förbinder varje ligamentum flavum en lamina med lamina nedanför. Med tiden blir ligamentum flava tjockare och bidrar i vissa fall till att trycka ihop en spinalnerverot eller ryggmärgen.
Save Ligamentum flava är ett par ligament som förbinder laminae (beniga kotbågar) av intilliggande kotor vid ryggradskanalens bakre vägg.
Det finns många andra ligament som spelar en roll för att hålla ihop nackbenen, vilket är avgörande för att andra nackfunktioner ska kunna uppstå, till exempel för att underlätta blodflödet genom halsryggen.
Halsryggens blodförsörjning
Kotpelaren är avgörande för att leverera blod från hjärtat till hjärnan och ryggmärgen. En höger och en vänster vertebralartär vandrar symmetriskt uppför halsryggen. Kotpelaren följer vanligtvis denna allmänna väg:
- Förgrenar sig från arteria subclavia ovanför hjärtat och går in i ett benhål (foramen) i C6:s transversala process.
Se allt om det spinala rörelsesegmentet C5-C6
- Förflyttar sig rakt uppför halsryggen genom foramen från C6 till C2.
- Förflyttar sig mer slingrande när den färdas från C2 (axel) till och genom foramen i C1 (atlas).
Se C1-C2-kotorna och ryggmärgssegmentet
- Rör sig från C1 och går under det bakre atlanto-occipitala membranet (som sträcker sig från toppen av C1 till skallbasen) för att komma in i ryggmärgen.
När den är inne i ryggmärgen förenas höger och vänster vertebralartär med basilarartären för att försörja hjärnstammen. Det finns också många artärer som förgrenar sig från de olika nivåerna av kotpelartärerna för att skicka blod till ryggmärgen, benen, lederna och andra områden.
Om en kotpelartär börjar komprimeras på grund av ryggradsdegeneration eller skada, kan det orsaka nacksmärta, huvudvärk och/eller eventuellt yrsel.