National Lampoon's Christmas Vacation
Clark: Vi ska bränna lite damm här, äta mitt gummi! (Rusty Griswold: Jag tror att du menar ”bränna gummi” och ”äta mitt damm”. Clark: Vad som helst Russ, vad som helst. Ät mitt väggrus, Liver Lips! Ellen: Clark, Audrey är frusen från midjan och neråt. Clark: Det är en del av upplevelsen, älskling. Todd Chester: (Hej Griswold. Var tror du att du ska sätta ett så stort träd? Clark: Böj dig fram så ska jag visa dig. Todd Chester: (Du har en massa fräckhet att tala till mig på det sättet, Griswold. Clark: Jag pratade inte med dig. Ellen: Du sätter standarder som ingen familjeaktivitet kan leva upp till. Clark: När har jag någonsin gjort det? Ellen: Födelsedagar, bröllop, årsdagar, begravningar, helgdagar, semestrar, examina… Mary: Får jag visa dig något? Clark: Åh, jag luktade bara – leende. Jag var bara blus – bläddring. Mary: Till din fru? Till din flickvän? Clark: Uh… va? Vad hände? Jag, uh, heh heh heh. Tja, jag antar att det bara inte ville… Åh hee hee, det skulle inte vara julhandelssäsong om butikerna var mindre heta än de – HOTTER än de är. Puh. Det är varmt här inne, eller hur? Mary: Du har din kappa på. Clark: Ja, har jag det? Hur gick det till? Mary: För att det är kallt ute? Clark: Ja, ja, det är lite kyligt ute. Jag menar ”nippy out”. Vad är det jag säger, bröstvårta? Ah, det finns dock en nysning i luften. Clark: ”Det är säsong för att vara glad. Mary: Det är mitt namn. Clark: Det menar du inte. Clark: Lewis? MITT TRÄD! Farbror Lewis: Vad är det för fel på dig? Clark: Titta vad du har gjort med mitt träd!!! LEWIS! Konst: Det var ett fult träd ändå. Farbror Lewis: Det har i alla fall fått slippa sitt elände! Tant Bethany: Brinner ditt hus, Clark? Clark Griswold: Nej, moster Bethany, det är julbelysningen. Tant Bethany: Kasta inte ner mig, Clark. Clark Griswold: Jag ska försöka att inte göra det, faster Bethany. Ellen: Jag försöker att göra det. Tant Bethany: Kära nån, har jag tappat luften? Farbror Lewis: Jesus, har rummet tömts, Bethany? Fan, nej, hon menar presenter. Du skulle inte ha tagit med dig presenter! Farbror Lewis: Hej Gris, Bethany och jag har kommit på den perfekta presenten till dig. Clark: Aw, du behövde inte ge mig något. Farbror Lewis: Fan, Bethany, han gissade det. Tant Bethany: Det här huset är större än ert gamla. Är Rusty fortfarande i flottan? Ellen: Tant Bethany, varför går du med Frances och Cathrine in i vardagsrummet och säger hej till alla. Tant Bethany: Hallå, alla? Ellen: Bara i vardagsrummet… Tant Bethany: Ska jag säga det? Ellen: Du borde säga det. Tant Bethany: Hej, allihop! Ellen: Hej, allihop. Pappa. Ja. Den här lådan mejar. Clark: Låt mig se. Clark: Hon lindade in sin jävla katt! Ellen: Ta den till köket och öppna den. Clark: Då har vi en katt som springer runt i huset. Ellen: Vi kan inte lämna den i lådan. Russ: Varför skulle någon lägga en katt i en låda? Ellen: Hon blir förvirrad, Rusty. Hon är gammal. Hon och farbror Louis har inte mycket pengar, så hon tar saker från hela huset, slår in dem och ger bort dem som presenter. Russ: Toppen! Jag längtar efter att få se vad jag har fått. Eddie: Den här läcker. Det är kalk! Ellen: Det är hennes Jell-O-form. Är du förvånad över att se oss, Clark? Clark: Överraskad Eddie?… Om jag vaknade upp imorgon med mitt huvud fastsytt i mattan skulle jag inte bli mer förvånad än vad jag är nu. Clark: Kan jag fylla på din äggtoddy åt dig? Ge dig något att äta? Köra dig ut till mitten av ingenstans och lämna dig för död? Eddie: Nej, jag klarar mig bra, Clark. Ellen: Vad tittar du på? Clark: Åh, den tysta majestätet av en vintermorgon… den rena, svala kylan av semesterluften… en skitstövel i sin badrock, som tömmer en kemisk toalett i mitt avlopp… Eddie: Toaletten var full! Clark: Ah, ja. Har du kollat våra toaletter, älskling? Ellen: Clark, snälla. Han vet inte bättre. Clark: Han borde veta att det är olagligt. Det där är en stormkanal. Om det fylls med gas, tycker jag synd om den person som tänder en tändsticka inom tio meter från det. Ruby Sue: Rocky bet mig i tummen. Han är nervös för att julen snart är här. Clark: Nervös eller spänd? Ruby Sue: Skitstövel. Clark: Du borde inte använda det ordet. Ruby Sue: Förlåt. Skiter i stenar.
Eddie: Tja, de bytte ut den mot en av plast, för varje gång Katherine satte igång mikrovågsugnen pissade jag på mig och glömde vem jag var i en halvtimme eller så. Och den är inte riktigt robust så… Jag vet inte om jag borde segla nerför en backe med ingenting mellan marken och min hjärna förutom en plastbit från regeringen. Clark: Tror du verkligen att det spelar någon roll, Eddie? Eddie: Tja, du förstår, plattan går under min del här, och den andra sidan… Ingenting. Men här, om den här får en buckla, då kommer mitt hår bara inte att se rätt ut. Clark: Ja, jag vet hur det känns. Eddie: Om du kliar hans mage, Clark, kommer han att älska dig till den dag du dör. Clark: Jag borde verkligen inte göra det, Eddie, mina händer är helt spruckna. Todd: Ja, uppenbarligen måste något ha krossat fönstret, NÅGOT måste ha träffat stereon! Margo: Och varför är mattan alldeles våt, Todd? Todd: Jag vet inte, Margo. Margo: Du kan bara gå dit och slå det där krypet i ansiktet. Todd: Jag kan inte bara attackera någon. Margo: Okej då, om du inte är man nog att sätta stopp för den här skiten så är det jag som gör det! Audrey: Ligger du med din bror? Vet du hur sjukt och förvridet det är? Ellen: Jag ligger med din far. Var inte så dramatisk. Audrey: Jag har mardrömmar om vad han gör i sin säng ensam när jag inte ligger bredvid honom. Clark: Eftersom detta är moster Bethanys 80:e jul, tycker jag att hon borde leda oss i bönesången. Tant Bethany: Vad, kära du? Nora: Grace! Tant Bethany: Grace? Ohhh… Hon gick bort för trettio år sedan… Farbror Lewis: De vill att du ska säga ”Grace”…. BLESS-ING!!! Tant Bethany: Jag har en nyhet om det. Tant Bethany: Jag svär trohet till Förenta staternas flagga och till den republik som den står för – en nation, under Gud, odelbar, med frihet och rättvisa för alla. Clark: Amen. Tant Bethany: Vad är det för ljud? Hör ni det? Det är ett lustigt, gnisslande ljud. Farbror Lewis: Man kan inte höra en dumper som kör genom en nitroglycerinfabrik! Konst: Vackert, Clark. Frances: Snacka om att spendera sina pengar. Jag hoppas att ni barn ser vilket dumt slöseri med resurser detta var. Audrey Griswold: Han arbetade verkligen hårt, mormor. Konst: Det gör tvättmaskiner också. Clark: Russ, vi kontrollerade alla glödlampor, eller hur? Rusty: Visst, pappa. Clark: Hmm… Kanske borde vi bara gå upp dit och kolla… Rusty: Åh, woo. Titta på klockan. Jag måste gå och lägga mig. Jag måste fortfarande borsta tänderna, mata svinet, jag har fortfarande läxor att göra, räkningar att betala, tvätta bilen… Clark: Var är Eddie? Han brukar äta de här jävla sakerna. Catherine: Inte nyligen, Clark, han läste att ekorrar var höga i kolesterol. Clark: Russ! Russ: Precis här, pappa Clark: Gå och hämta hammaren. Ellen: Clark, vad behöver du en hammare till? Clark: Jag ska fånga den i kappan… Och slår den med hammaren. Ellen: Du kommer inte att döda den där ekorren inför alla dessa barn! Clark: Nå älskling, vad föreslår du? Clark Sr: (extrem närbild) SQUUUUIIIIRRRRRREEELLLLLL!!!!!!!!!!!!! (alla skriker och springer) Farbror Lewis: Hej Gris, om du inte gör något konstruktivt, spring in i vardagsrummet och hämta mina cigarrer. Clark: Finns det något annat jag kan göra för dig, farbror Lewis? Ellen: Han är en gammal man. Detta kan vara hans sista jul. Clark: Om han fortsätter så blir det hans sista jul. Clark: Hej, barn, jag hörde på nyheterna att en flygplanspilot såg tomtens släde på väg in från New York City. Eddie: Menar du allvar, Clark? Clark: Jag löste helt enkelt problemet. Vi behövde en kista… Eh, ett träd. Det finns inga tomter som är öppna på julafton. Lewis brände ner min gran så jag ersatte den så gott jag kunde. Voilà. Ellen: Är du okej? Konst: De små ljusen blinkar inte. Clark: Jag vet, Art. Och tack för att du märkte det. Clark: Uh, Eddie? Vad är det för fel på hunden? Eddie: (tittar under bordet) Åh, han bara gnäller på ett ben. Eddie: Han fick upp det. Han är okej nu. Clark: Våra semestrar var alltid en sådan röra. Clark Sr: Åh, ja. Clark: Hur tog ni er igenom det? Clark Sr: Jag hade mycket hjälp av Jack Daniels. Ruby Sue: Är du säker på att du inte är jultomten, farbror Clark? Clark: Jag är säker… Jag har inte ens råd att vara en tomte. Clark: Vart tror du att du är på väg? Ingen lämnar oss. Ingen lämnar denna roliga, gammaldags familjejul. Nej, nej, nej! Vi är alla inblandade i det här tillsammans. Detta är en fullfjädrad, fyra-alarm semester nödsituation här. Vi kommer att fortsätta, och vi kommer att få den lyckligaste julen sedan Bing Crosby steppade med Danny Kaye. Och när jultomten klämmer ner sitt feta vita arsle genom skorstenen ikväll kommer han att hitta det roligaste gänget rövhål på den här sidan av dårhuset! Art: Du är knäpp. Clark: Gör mig inte förbannad, Art. Ellen: Clark, det är över. Clark: Inte enligt tomtens klocka, det är det inte. Clark, Sr.: Clark. Clark: Håll dig utanför det här, pappa. Ellen: Clark, jag tror att det är bäst om alla går hem… innan det blir värre. Värre?! Hur kan det bli värre? Se dig omkring, Ellen! Vi är på tröskeln till helvetet!!! Clark: Min svärkusin, vars hjärta är större än hans hjärna… Eddie: Jag uppskattar det, Clark. Clark: …är oskyldig. Clark: RUSS! Russ: Precis här, pappa. Audrey: Han har den där galna blicken i ögonen. Russ: Jag sa ju att vi skulle ha åkt till Hawaii! Ellen: CLARK, STÄNG AV DEN DÄR SAKEN OCH GÅ IN I HUSET! Russ: Jag går och pratar med honom. Vet du, pappa, jag har tänkt……Godt snack, pappa! Clark: Jag tror att du har gjort ett fruktansvärt misstag. SWAT-officer: Jag sa åt dig att frysa, herrn! Clark: Får vi blinka?