Nissan Rogue är en enorm försäljningssuccé, men är den bra? En recension
Under 2017 sålde Nissan 403 465 Rogue crossovers. Det gör den till det femte mest sålda fordonet i USA, knappt efter Toyota RAV4 (407 594) och den trio av inhemska lastbilar som alltid sopar podiet. Det är lätt att förstå varför fordon som detta har trängt undan sedanen som USA:s favorit för att köra runt med familjen. Den är rymlig och rymmer lätt fyra stora människor – eller fem om några av dem är mindre – och deras saker. Den är ganska prisvärd; till och med den billigaste Rogue S med framhjulsdrift för 24 800 dollar har en hel del standardutrustning. IIHS ger den höga betyg, och jag tycker till och med att den ser ganska bra ut, om än lite kinkig. Allt detta för att säga att det inte är en dålig bil.
Men om det låter som om jag fördömer Rogue med svaga lovord, så är jag det. En vecka med ett av USA:s mest sålda fordon bevisar än en gång att jag är utanför mainstream, eller att alltför många människor gärna nöjer sig med det. Rogue är bra, men den är inte fantastisk. Infotainmentsystemet behöver förbättras. Hytten är kräsen. Styrningen är så lätt att den nästan är förvirrande. Och hybridversionen som fanns tillgänglig för modellår 2017 saknas i handling.
Rogue – känd på andra håll som Nissan X-Trail- har funnits sedan 2013 med en uppdatering i mitten av livet 2017. MY2018 Rogue fick en extra knuff i form av Nissans senaste infotainmentsystem och mer avancerade förarassistanssystem (ADAS) upp till och med ProPilot Assist – beroende på trimnivå – som hjälper bilen att få toppbetyg från säkerhetsbedömningsinstitutet IIHS.
De mekaniska bitarna
Alla Rogue får samma 2,5L-motor. Det är inte den smarta nya turbomotorn med variabel kompression från Infiniti QX50 eller nya Altima, utan det är en fyrcylindrig enhet med naturlig insugning och portinsprutning som ger 170 hk (127 kW) och 175 ft-lbs (237 Nm). Ett hybridalternativ fanns tillgängligt för föregående modellår men verkar ha upphört: Nissan har ingen i sin pressflotta och det går inte att konfigurera en på webbplatsen.
Alla Rogues har samma automatiska Xtronic-växellåda, men det finns ett val av fram- eller fyrhjulsdrift. Den förstnämnda är billigare och något mer ekonomisk: 26/33/29mpg mot 25/32/27mpg (city/highway/kombinerad). Att lägga till AWD kostar 1 350 dollar extra på S- och SV-trimmerna, men det kostar bara 1 080 dollar extra på toppmodellen SL (31 060 dollar för FWD, 32 410 dollar för AWD). Som alltför ofta är fallet med tillverkarens pressflottor var vår testbil fullt utrustad; en Rogue SL AWD som kom med en finare läderinredning (250 dollar), Platinum-paketet (som lägger till ProPilot Assist och 19-tumsfälgar för 790 dollar) och ett panoramamånadstak och LED-strålkastare (1 820 dollar).
Från Rogues förarplats känns den valfria inredningen lite osammanhängande bredvid massor av svart plast av varierande kvalitet. SV och SL Rogue får ett eljusterbart förarsäte (passagerarsätet är alltid manuellt) och sätesvärmare som standard. Sätena är dock extremt bekväma oavsett vilket material de är klädda i, och sikten är god både framifrån och från sidorna. Framför dig är den huvudsakliga instrumentdisplayen ett par fysiska analoga mätare (varvräknare till vänster, hastighetsmätare till höger) med en liten multifunktionsdisplay däremellan.
Till vänster sitter infotainmentsystemet NissanConnect, en 7-tums pekskärm som erbjuder Apple CarPlay och Android Auto. Under infotainmentskärmen på mittfältet finns klimatkontrollerna, med växelväljaren på mittkonsolen. Intressant nog är konsolen nästan knappfri; om du vill låsa Rogue i AWD-läge eller byta till Sport- eller Eco-lägena hittar du de kontrollerna lurande framför ditt vänstra knä.
Ratten är identisk med den i Nissan Leaf, komplett med platt botten (som förmodligen gör det lite lättare att ta sig ut för dem med mycket väl tilltagna lår). På vår Rogue SL innebar det ProPilot Assist-kontroller på den högra ekrarna (systemet finns endast som tillval i den här utrustningsnivån) med kontroller för infotainmentsystemet på den vänstra ekrarna.
I baksätet är baksätena en 40/20/40-delning och kan även lutas tillbaka något. Benutrymmet bakåt är okej med 37,9 tum (0,96 m), men du hittar mer utrymme för långbenta passagerare i konkurrerande bilar som Mazda CX-5. Med baksätena i bruk och i sin mest upprätta position finns det 39,3 kubikfot (1 113 liter) lastvolym, som växer till rejäla 70 kubikfot (1 982 liter) med baksätena nedfällda. Lastutrymmet är också välutrustat med krokar för fästanordningar samt förvaring under golvet så att du kan förvara mindre föremål utom synhåll.
Sl- och SV-utrustningsnivåerna har rörelseaktivering på bakluckan, där du sparkar med foten under en punkt på den bakre stötfångaren för att öppna den. Jag använde mig inte så mycket av den funktionen, men jag är beroende av koffertar och luckor som stängs med en knapptryckning, och Rogue gör mig inte besviken.
Tyvärr, när det är dags att trycka på startknappen börjar sprickor i Rogue att synas. Styrningen är extremt lätt och saknar mycket feedback. Den är lätt att manövrera i låg hastighet, särskilt med 360-graders kamerorna (standard på SL, tillval på SV), men den erbjuder inte mycket kontakt med vägen. I Eco-läget är acceleratorn och växellådan omprogrammerade. Pedalen är mindre känslig i början av sin båge och växellådan växlar upp tidigare för att spara bensin. Men det gör också att Rogue känns anemisk i stadstrafik.
Sport har motsatt effekt, skärper pedalresponsen och håller i växlarna längre. Det känns också lite slöseri, med tanke på styrningen och fjädringen som säkert är trimmad för körkomfort framför handhavandeförmåga. Bäst att bara lämna de lägena ifred.
Ett digitalt säkerhetsnät
ProPilot Assist-Nissans kombination av adaptiv farthållare och filhållning fortsätter att vara ett av de bättre systemen på marknaden. Det är mycket tydligt när det gäller att se till att föraren vet att det bara finns där för att hjälpa till och att det är de som bestämmer, och det är mycket otvetydigt när det gäller att veta om systemet är aktivt eller inte. Men de flesta ADAS-systemen är standardutrustning över hela linjen: automatisk nödbromsning, varning för döda vinkeln och varning för korsande trafik bakåt (som kan vara en livräddare när du backar ut ur en parkeringsplats) finns i varje Rogue. SL har även fotgängardetektion, varning vid avvikelse från körfältet, intelligent körfältsintervention och adaptiv farthållare. (De två sistnämnda i kombination är förmodligen inte riktigt lika bra som ProPilot Assist, trots att de gör samma sak.)
NissanConnect är också mindre bra än vad det borde vara. Skärmen är inte fantastisk, användargränssnittet är lite rörigt och det är ofta långsamt och fördröjt att svara. Jag provade inte Android Auto, men med Apple CarPlay fanns det en zon högst upp på skärmen som inte ville registrera beröringsinmatningar. När jag fick välja mellan Rogues egen navigering eller Apple Maps valde jag istället Google Maps som visas på min telefonskärm – du märker att det finns en telefonhållare som är fastklippt i en av luftventilerna i galleriet.
NissanConnect samlar också in data om dig under körningen, såvida du inte väljer att inte göra det. Jag bör dock påpeka att de flesta nya bilar gör detta, och Nissan är åtminstone snäll nog att visa en splash screen varje gång vid start för att påminna dig om det faktum.
Som med alla recensioner kokar det ner till om vi rekommenderar dig att köpa en. Och här tror jag att mitt svar är nej. Mazdas CX-5 säljs i mycket mindre antal, men den är billigare, har en bättre interiör, mer plats i baksätet och är mycket bättre att köra. Om du letar efter en mellanstor crossover/SUV är det fortfarande den som är vårt val.