Oligoklonala band, serum och cerebrospinalvätska
Det mesta av det kliniska intresset för elektrofores i CSF är inriktat på γ-regionen. Oligoklonala band är flera distinkta band i γ-zonen i CSF-mönstret som inte finns i serum. Dessa band i CSF-mönstret produceras av ett begränsat antal immunkompetenta cellkloner som var och en producerar IgG med sin egen specificitet. Mer än 90 % av patienterna med multipel skleros uppvisar oligoklonala band någon gång under sjukdomsförloppet.
Närvaron av oligoklonala band i CSF från patienter med multipel skleros korrelerar inte med aktiviteten i den demyeliniserande processen. Oligoklonala band kan förekomma även när IgG-nivån i CSF är normal.
Omkring 2 % till 3 % av kliniskt bekräftade MS-patienter uppvisar små eller inga tecken på oligoklonala band i CSF; oligoklonala band kan dock utvecklas när sjukdomen fortskrider.
Ökad IgG-produktion i det centrala nervsystemet är inte specifik för multipel skleros, men är en indikation på kronisk nervinflammation. Oligoklonala band i CSF har rapporterats i fall av neurosyfilis, akut bakteriell eller viral meningit, progressiv multifokal leukoencefalopati, subakut skleroserande panencefalit, progressiv rubella panencefalit, polyneurit, optisk neurit, trypanosomiasis och andra infektiösa eller autoimmuna sjukdomar.
Det oligoklonala bandmönstret suddas ut när en samtidig inflammatorisk reaktion orsakar ökat proteinläckage av plasmaproteiner till CSF. Om CSF-proteinkoncentrationen är >200 mg/dL kan även hög immunoglobulinproduktion i det centrala nervsystemet döljas av närvaron av plasmaproteiner.
Då 80 % av normalt CSF-protein kommer från serum, kan patienter med monoklonala proteiner i serum också ha motsvarande CSF-band. Dessutom förekommer oligoklonala band i serum hos vissa patienter med Hodgkins sjukdom och hos upp till 5 % av normala individer. Därför kan CSF-elektroforesemönster inte tolkas utan motsvarande serummönster.