PMC

admin 0 Comments Articles

PMC

DISKUSSION

Frekvensen av AGC enligt Bethesda-systemet rapporteras ligga mellan 0,1 och 2,1 % i litteraturen. I enlighet med litteraturen upptäcktes AGC i cirka 0,1 % av alla cervixcytologier i vår studie. Även om AGC-diagnosen sällan rapporteras bör klinikerns misstanke om betydande patologier antingen i könsorganen eller i extragenitala strukturer väckas. I litteraturen har andelen maligna eller premaligna lesioner varierat från 22 till 53 % hos patienter med AGC. Kim et al. rapporterade att maligna sjukdomar hittades hos 24 patienter (28,9 %) vid histologisk uppföljning bland 83 patienter med AGC på Pap-smear. I deras undersökningsgrupp var cervikalt adenokarcinom (8/24 patienter, 33,3 %) den mest frekventa maligna sjukdomen, följt av EM-cancer (6/24 patienter, 25 %), äggstockscancer (4/24 patienter, 16,6 %), bröstcancer (3/24 patienter, 12,5 %) och magcancer (3/24 patienter, 12,5 %). Krane et al. upptäckte maligna eller premaligna lesioner hos 34,3 % av 108 patienter med AGC. I deras studie hade 24 patienter cervikal neoplasi, medan 13 hade annan neoplasi bestående av fem EM adenokarcinom, 4 EM hyperplasi, 2 ovariekarcinom och 2 fallopian tube adenokarcinom. Mood et al. rapporterade att neoplastiska eller preneoplastiska sjukdomar upptäcktes hos 22 av 44 patienter (55,3 %). Av dessa hade 15 (68,1 %) cervikal premalign sjukdom och 2 (9 %) cervikalt adenokarcinom. Andra sjukdomar var EM-adenokarcinom, metastatiskt lobulärt bröstcancer, vaginalt adenokarcinom, enkel EM-hyperplasi och icke-villös trophoblastisk vävnad i den serien. I studien från Zhao et al. rapporterades kliniskt signifikant patologi till 22,8 % hos kvinnor med AGC, som mestadels bestod av EM-lesioner (hos 51 %) följt av skivepitel- och körtellesioner i livmoderhalsen (hos 43 %).

I den aktuella studien diagnostiserades 27 av 80 patienter (33,8 %) med antingen malign eller premalign sjukdom. Det vanligaste ursprunget för betydande patologi var endometrium följt av cervix och ovarium. Av patienterna i vår undersökningsgrupp hade 10 (12,5 %) endometrioid typ EM adenokarcinom, vilket var den vanligaste invasiva patologin. Dessutom upptäcktes seröst adenokarcinom hos en patient och karcinosarkom i endometriet hos en annan. Cervikala patologier omfattade invasivt skivepitelcancer hos fyra patienter, invasivt adenokarcinom i livmoderhalsen hos fyra och preinvasiv cervixsjukdom hos tre kvinnor. Även om de vanligaste rapporterade patologierna hos patienter med AGC är preinvasiva och invasiva cervikala lesioner och EM-sjukdomar är mindre sannolika enligt litteraturen kan den högsta incidensen av EM-maligniteter i den aktuella serien tillskrivas den relativt låga incidensen av cervikala neoplasier i Turkiet jämfört med EM-neoplasier.

I sällsynta fall kan äggstockscancer också diagnostiseras under den fortsatta utvärderingen av kvinnor med AGC-cytologi. Äggstockscancer i denna patientpopulation kan vara primär eller metastaserad och metastaserna har oftast sitt ursprung i det gastrointestinala systemet. Frekvensen av ovarialpatologi hos patienter med AGC har rapporterats vara <1 %. Tam et al. rapporterade dock att fem (3,6 %) hade äggstockscancer och två (1,4 %) hade extragenitala maligniteter bland 138 kvinnor med AGC. I den aktuella studien upptäcktes äggstockscancer hos två patienter (2,5 %) och extragenitala maligniteter med metastaser i äggstockarna hos två (2,5 %). Denna höga frekvens av ovarial ursprung i denna serie kan vara ett resultat av den relativt lilla urvalsstorleken. Icke desto mindre bör man i fall utan malignitet som påvisats genom patologisk utvärdering av cervix och endometrium använda abdominella och pelvinska avbildningsmodaliteter samt tumörmarkörer i serum för att avslöja maligna körtelcellers ovariella eller abdominella ursprung.

Det är uppenbart att patienter med AGC-resultat på cervixcytologin bär på en betydande risk för att få diagnosen genital eller, mer sällan, extragenital invasiv eller preinvasiv neoplasi. Frågan är om vissa kvinnor med AGC har större risk att få dessa neoplasier än andra. Flera prediktiva faktorer har rapporterats i denna fråga. Tam et al. rapporterade att medan 67,6 % av de 34 patienterna med AGC-FN hade betydande patologi, hade endast 19,2 % av patienterna med AGC-NOS betydande patologi. På samma sätt fann Sawangsang et al. att andelen signifikanta lesioner hos kvinnor med AGC-FN var betydligt högre än hos kvinnor med AGC-NOS. I enlighet med litteraturen hade 38,5 % av patienterna med AGC-NOS signifikant patologi, medan alla patienter med AGC-FN hade signifikant patologi i vår studie. Dessutom rapporterades ålder bland patienter med AGC-cytologi vara en prediktor för signifikant patologi i flera studier. Cheng et al. visade att kvinnor som är äldre än 60 år har större möjlighet att få gynekologisk cancer. Ålderns roll nämndes i en annan studie där ingen EM-cancer upptäcktes om patienter med AGC var yngre än 35 år. Den aktuella studien bekräftade också ålderns betydelse eftersom andelen betydande patologi var högre om patienten med AGC var 50 år eller äldre. De andra riskfaktorerna för signifikant patologi i den aktuella serien var att vara i postmenopausalt tillstånd och att ha gynekologiska besvär vid den första presentationen.

Slutsatsen är att AGC-resultatet vid cervikalcytologi är förknippat med signifikant patologi hos en betydande andel av patienterna. Därför bör ett sådant resultat trigga klinikern att grundligt utvärdera patienten med särskild uppmärksamhet på endometrium och cervix. Ovarier, äggledare och abdominella strukturer bör också undersökas i detalj när endometrium och cervix är fria från malignitet. Man bör också komma ihåg att särskilt äldre och postmenopausala patienter med AGC kan ha en högre risk för premaligna och maligna sjukdomar, vilket kan motivera en mer aggressiv diagnostisk utredning hos dessa kvinnor.