POLITICO
Mao Zedong, den kinesiska kommunistiska revolutionens förgrundsgestalt och ledare för sitt land sedan 1949, avled denna dag vid 82 års ålder.
I tillkännagivandet angavs inte dödsorsaken, men det var allmänt känt att han hade lidit av Parkinsons sjukdom. Mao hade senast visat sig offentligt på första maj 1971. I tillkännagivandet stod det också att inga utländska ledare skulle bjudas in till Peking under den efterföljande åtta dagars sorgeperioden.
Under denna period låg Maos kropp i staty i Folkets stora hall. Uppskattningsvis en miljon människor gick förbi hans flaggklädda kista för att visa sin sista respekt. Maos officiella porträtt (som fortfarande hänger på Himmelska fridens torg) hängde på väggen med en banderoll med följande text: ”När Maos kropp begravdes den 18 september blåste en kakofoni av kanoner, sirener, visselpipor och horn över hela Kina under en tre minuter lång ceremoni, som alla utom de som utförde viktiga uppgifter beordrades att iaktta.
För att ytterligare befästa sin plats i Kinas historia hade Mao 1972 träffat president Richard Nixon, timmar efter att Air Force One hade landat i den kinesiska huvudstaden. Presidentens besök upphöjde Kina till en viktig aktör på världsscenen, där landet har förblivit sedan dess.
Maos odugliga jordbrukspolitik var huvudansvarig för den värsta människoskapade hungersnöden i mänsklighetens historia. Uppskattningsvis 40 miljoner människor dog av hunger mellan 1959 och 1961. Katastrofens omfattning var dold för både nationen och världen.
1966 inledde Mao kulturrevolutionen. Han berättade för ungdomliga anhängare att borgerliga element i Kina syftade till att återupprätta kapitalismen, och hävdade att dessa element måste avlägsnas från samhället. De bildade rödgardisterna och ledde en massutrensning av de ”oönskade”. Mao beordrade att Kinas skolor skulle stängas. De intellektuella i städerna skickades ut på landsbygden för att ”omskolas” genom hårt manuellt arbete. Utrensningen förstörde en stor del av Kinas traditionella kulturarv och skapade ekonomiskt och socialt kaos.
Officiellt vördas Mao i kommunistpartiets högsta kretsar som nationens frälsare. Hans ansträngningar att stänga Kina för handel och kommersiella intressen och samtidigt utrota den traditionella kinesiska kulturen har dock förkastats av hans efterföljare.