Rolling Stones Biografi
Födelse av en legend
Rolling Stones bildades redan 1949 då gruppens två huvudmedlemmar, gitarristen Keith Richards och sångaren Mick Jagger, gick i skolan tillsammans. Richards (efternamn anges ibland som Richard, född den 18 december 1943 i Dartford, Kent, England) var enda barnet till Bert och Doris Richards, ett arbetarklasspar. Hans pappa var förman på en General Electric-fabrik. Jagger (Michael Philip Jagger, född 26 juli 1943 i Dartford, Kent, England) var en av Joe och Eva Jaggers två söner. Hans far var idrottsinstruktör. Både Richards och Jagger var fans av amerikanska musiker som Chuck Berry (1926-) och Bo Diddley (1928-).
Elva år senare korsade de två sina vägar igen. Vid den tiden gick Jagger på Londons School of Economics, medan Richards kämpade på Sidcup Art College. De fick reda på att en lokal musiker vid namn Alexis Korner höll bluesjams på Ealing Club. Efter att Jagger började sjunga för Korner’s Blues Incorporated bestämde han sig för att gå med i en grupp som Richards höll på att sätta ihop. Övriga medlemmar var pianisten Ian Stewart, basisten Dick Taylor, trummisen Tony Chapman och en gitarrist vid namn Brian Jones (Lewis Brian Hopkins-Jones, född 28 februari 1942 i Cheltenham, Gloucestershire, England, död 3 juli 1969). Jones, som visserligen bara var ett år äldre än Jagger och Richards, hade redan blivit far till två barn när han var sexton år gammal. Och medan Richards var mer influerad av Chuck Berrys spel var Jones en renodlad bluesspelare.
Charlie Watts (Charles Robert Watts, född den 2 juni 1941 i Islington, England) trummade i en jazzgrupp när han blev ombedd att ersätta Tony Chapman. Den äldsta medlemmen, basisten Bill Wyman (William Perks, född 24 oktober 1936 ), ersatte Dick Taylor och kompletterade gruppen. Managern Andrew Loog Oldham skaffade dem arbete på Marquee Club i London, England, 1963, med namnet ”Brian Jones and The Rollin’ Stones” (efter en låt av Muddy Waters ). Med längre hår än någon annan grupp och en attityd som en tuff pojke blev Stones kända som ”gruppen som föräldrarna älskar att hata”. Deras offentliga image underblåstes ständigt av Oldham, som också bestämde att pianisten Stewart inte passade in och sköt honom i bakgrunden.
Oldham skaffade Stones ett kontrakt med Decca Records, och i juni 1963 släppte de sin första singel, en version av Chuck Berrys ”Come On” tillsammans med ”I Want to Be Loved”. Reaktionen var god och det skulle bara ta ytterligare sex månader innan gruppen blev stor. Under sin åtta månader långa vistelse på Crawdaddy Club i Richmond, England, släppte de sin version av Beatles ”I Wanna Be Your Man” följt av Buddy Hollys (1936-1959) ”Not Fade Away”. Deras fjärde singel, ”It’s All Over Now” av Bobby Womack, skulle klättra hela vägen till första plats (vilket återspeglar den högsta försäljningen och radiospelningen) i deras hemland. Deras nästa hit, ”Little Red Rooster”, nådde också förstaplatsen men förbjöds i USA.