Södra kopparhuvudet (Agkistrodon contortrix contortrix)
Beskrivning Södra kopparhuvudet når en vuxenlängd på 60 till 66 cm. De har en ljusbrun till ljusbrun kropp, ofta med en rosa nyans. Deras gula ögon har elliptiska eller kattliknande pupiller. Kroppen, som är täckt med grova fjäll, är mönstrad med mörka, timglasformade tvärband som är bredare vid basen och smalare över ryggen. Kopparhuvudet har värmesinnande ”gropar” som ligger mellan ögonen och näsborrarna, därav namnet ”gropviper”. Livshistoria Kopparhuvudena livnär sig på små bomullstussar, sumpkaniner, råttor, möss, fåglar, ormar, ödlor, små sköldpaddor, grodor, paddor och insekter, särskilt gräshoppor och cikador. De är ett byte för andra ormar och rovfåglar (rovfåglar). Hanarna blir könsmogna inom två år och honorna inom tre år. Parningstid är på våren (februari till början av maj), strax efter att de lämnat vintergömslen, och hösten (augusti till oktober) med befruktning fördröjd till följande vår.
Kopparhuvuden, liksom andra huggormar, lägger inte ägg. Istället förvaras äggen inuti honans kropp tills äggen är redo att ”kläckas”. Inkubationstiden är 105 till 110 dagar. De fyra till åtta ungarna är 17-25 cm långa och väger mindre än 28 gram vid födseln. Även om de är mattare till färgen ser de ut ungefär som de vuxna med gulaktiga stjärtspetsar. (Svansspetsarna bleknar efter tredje eller fjärde året.) Honorna ger ingen föräldravård efter födseln. Ett djur levde 23 år och 2 månader i fångenskap, men i det vilda är den genomsnittliga livslängden troligen 6 till 8 år.
Sydliga kopparhuvuden är dagaktiva (aktiva under dagtid) under tidig vår och sen höst, då de i allmänhet är beroende av kroppens förmåga att smälta in i omgivningen för att få tag på byten och undvika fiender. De är nattaktiva under sommarvärmen och jagar aktivt efter byten under de svalare kvällstimmarna. Sydliga kopparhuvuden äter ofta en enda måltid var tredje vecka – även under deras mest aktiva månader. Kopparhuvudena häckar ibland tillsammans med andra ormarter under sin vinterdvala.
En del människor tror att bettet från ett giftormebarn är kraftigare än bettet från en vuxen orm. I själva verket finns det ingen skillnad i giftets styrka, oavsett ormens ålder. Ormgiftets viktigaste funktion är att döda djur som ska ätas. Försvar är endast en sekundär funktion. Liksom alla huggormar använder sydliga kopparhuvuden de ”värmesökande groparna” bakom ögonen för att hjälpa dem att lokalisera sina byten. När den blekbruna och kastanjefärgade sydliga kopparhuvudet ligger orörligt på en bädd av döda löv är den nästan osynlig – en riktig smygorm! Det här är giftiga ormar, men de rör sig långsamt, och beroende på årstid delar de ofta livsmiljöer med sina byten. Habitat Sydliga kopparhuvuden föredrar blandade betesmarker och trädbevuxna låglandsområden, vanligtvis i en flodbädd, där lövmull, stockar och grenar erbjuder platser att gömma sig på. De förekommer ibland i trädbevuxna förorter och anpassar sig till människans närvaro. Utbredning Kopparhuvudet finns i östra USA till de centrala och södra delstaterna och i den östra tredjedelen av Texas. Övrigt Bettet från en kopparhuvud är sällan dödligt på grund av dess korta huggtänder (1,2 till 7,2 mm långa) och den lilla mängden gift. Genom att vidta några enkla säkerhetsåtgärder kan du dock undvika att skadas. Var försiktig med var du sätter händer och fötter – ta inte tag i eller trampa inte förrän du kan se botten. Gå aldrig över en stock utan att först se vad som finns på andra sidan. Om du måste flytta en stock, använd först en lång pinne eller ett trädgårdsredskap för att försäkra dig om att ormar varken befinner sig under, på eller runt dessa populära livsmiljöer. Använd en ficklampa när du rör dig på natten, även i din egen trädgård. Djurens hålor är utmärkta livsmiljöer för ormar – ta inte in dem utan att först kontrollera dem. Bär skyddskläder om du arbetar i områden där du misstänker att det finns ormar i närheten. Tunga skor, ormskyddade byxor och/eller leggings bidrar till att minska risken. Frys när man vet att ormar finns i närheten tills man vet var de finns. Låt ormen dra sig tillbaka. Om du måste röra dig, backa långsamt och försiktigt bort från ormen.