Skriv japanska
Den typiska ordningen för att behärska det japanska skriftsystemet är följande:
- lär dig hiragana, sedan
- lär dig katakana och slutligen
- lär dig kanji.
Det japanska skriftsystemet använder två stavelseskrifter, som är kända separat som hiragana （ひらがな）and katakana (カタカナ) och kollektivt som kana, samt tusentals kinesiska tecken som kallas kanji (漢字). Varje skrift har en annan funktion. Hiragana används för grammatiska element och för ord som inte använder kanji (eller för ord där författaren inte känner till kanji). Katakana används främst för att skriva lånade ord av utländskt ursprung och onomatopoetiska ljudeffekter. Kanji används för ord av både japanskt och kinesiskt ursprung samt för många japanska namn.
Den tidigaste skriftliga formen av japanska var baserad på kanji. I detta system, känt som man’yogana, användes dessa kanji för deras uttal snarare än för deras betydelse. Eftersom detta system var ganska komplicerat uppfanns kana som ett sätt att förenkla det. Som ett resultat av detta kommer varje hiragana- och katakana-tecken från en förenklad version av en man’yogana-kanji. Om man tittar på några av dessa man’yogana kanji och deras förenklade kana motsvarigheter sida vid sida är det lätt att se hur de blev till.
Det finns 46 tecken i hiragana- och katakana-skriptet, vilket ger totalt 92 tecken. Dessa tecken representerar ljud, närmare bestämt stavelser. En stavelse består i allmänhet av en konsonant plus en vokal, även om det finns några som bara består av en vokal. På japanska finns det fem vokaler: a, i, u, e och o, och fjorton grundläggande konsonanter: k, s, t, n, h, m, y, r, w, g, z, d, b och p.
Hiragana (ひらがな) används för ord som inte använder kanji, grammatiska element som partiklar och böjda verb- och adjektivändelser (så kallade okurigana, 送り仮名) och för att skriva avläsningarna av kanji-tecken (så kallade furigana, ふりがな). Furigana är små hiragana-symboler som placeras ovanför eller vid sidan av ett kanji-tecken och som anger hur det ska läsas. Furigana används främst för att hjälpa barn och utlänningar att lära sig japanska, men de används också när läsningen av en kanji är särskilt svår eller ovanlig. Hiragana-symboler kännetecknas av sina kurviga, flytande linjer.
Katakana (カタカナ) används för ord av utländskt ursprung (kända som gairaigo, 外来語), onomatopoeiska ord som indikerar ljud, vetenskapliga namn, och även för att betona, ungefär som hur kursiveringar används på engelska. Katakana-symboler kännetecknas av sina kantiga, boxformade linjer.
Kanji (漢字) är kinesiska tecken som har anpassats till japanska under många år. Tecknen var ursprungligen bilder av människor, djur eller andra saker, men under århundradena har de blivit alltmer stiliserade och de flesta liknar inte längre de saker de föreställer. Kanji består av mindre delar som kallas radikaler. Många tecken har kombinerats med andra för att skapa nya. När de skrivs på sidan får varje tecken exakt lika mycket utrymme, oavsett hur komplicerat det är. I skriven japanska finns det inga mellanslag mellan tecknen.
Antalet existerande kanji uppgår till tiotusentals, men den goda nyheten är att ett stort antal av dessa är sällan använda varianter som ackumulerats genom historien. Den japanska regeringen har skapat en lista över rekommenderade tecken som kallas Jouyou Kanji (常用漢字), som för närvarande innehåller 1 945 tecken (2009). Eftersom denna lista emellanåt revideras är det möjligt att antalet kan komma att öka i framtiden. Studier har visat att fullständig läs- och skrivkunnighet i det japanska språket kräver kunskap om cirka två tusen tecken.
De flesta kanji har minst två olika typer av läsningar: kunyomi (訓読み), som är den japanska läsningen, och onyomi (音読み), som är den ursprungliga kinesiska läsningen. Kunyomi används vanligtvis när kanji:n står för sig själv och onyomi när den ingår i en sammansättning. För att ge ett exempel kan kanji 水 (”vatten”) läsas antingen som ”mizu” (kunyomi) eller ”sui” (onyomi). Det finns dock undantag från denna regel som man helt enkelt måste komma ihåg.
Romaji (ローマ字) är japanska translittererat till det romerska alfabetet. Med Romaji kan man läsa japanska utan några förkunskaper om det japanska skriftsystemet. Det finns flera system för Romaji, där Hepburn-systemet är det mest använda.