Smärtans tårar och glädjetårar
Är det hälsosamt att gråta? Kanske ja, kanske nej. Nyligen skrev Vingerhoets och Bylsma (2016) en utmärkt och omfattande artikel om gråt.
Vi gråter alla. Det är ett av de första beteenden vi uttrycker som spädbarn för att få någon att lägga märke till oss genom att uppmärksamma våra behov och erbjuda tröst. Visst gråter vi ofta när vi känner fysisk smärta. Efter spädbarnstiden kan vi gråta av frustration när vi antingen är oförmögna eller hindras från att få det vi vill ha – som i fallet med ett barn som vill äta fler kakor, men som inte kan nå kakburken eller vars förälder tar bort påsen med kakor.
När vi blir äldre gråter vi av andra anledningar, som omfattar både negativa och positiva erfarenheter. Med stigande ålder börjar vi utveckla mellanmänskliga relationer och härleder känslor som genereras av dem. Våra interaktioner med andra påverkar hur vi känner oss i allmänhet och mer specifikt om oss själva.
Cathy, Anna och Nancy går i sjunde klass. När Cathy var den första som bjöds in till Annas födelsedagsfest kände hon sig speciell och grät. När Nancy fick reda på att hon inte var inbjuden grät hon eftersom hon kände sig sårad och avvisad.
Interpersonella relationer har effekten att de ger upphov till gråtbeteende när det finns en förlust relaterad till den relationen; till exempel en älskad persons död, en skilsmässa eller ett uppbrott. Gråt är ett beteendemässigt svar på sorg, liksom andra möjliga känslor, t.ex. ensamhet, avvisande eller övergivande.
Under hela vuxenlivet är det osannolikt att en enskild känsla stimulerar gråtbeteende; det finns vanligen en uppsättning känslor närvarande. Att känna sig hjälplös framkallar till exempel tårar när en individ också känner ilska, rädsla eller sorg. Tårar kan vara en återspegling av ens oförmåga att hantera en situation.
Tårar fälls inte bara för vår egen skull, utan även för andras räkning. Detta återspeglar vår egen psykosociala och moraliska utveckling. När vi ser en film om en mamma som offrar sitt liv för att rädda sitt barn, eller när vi hör en berättelse om en funktionshindrad person som felaktigt döms för ett brott och straffas, kan vi mycket väl generera empatiska tårar. Vi känner med den ”plågade” individen. Dessa situationer stimulerar våra empatiska reaktioner av omsorg och sympati.
Vi kan också gråta när vi sårar andra. Genom att göra det visar vi våra känslor av ånger som svar på vår moraliska kompass om hur vi bör behandla människor.
Tårar kommer inte alltid från olyckliga eller smärtsamma omständigheter. Det kan vara tårar av glädje, både för oss själva och andra, eller av lättnad: Den studerande som desperat behöver klara ett prov och sedan får ett ”A”, eller den förälder som får höra att hans barns operation är en framgång.
Tårar av glädje kan också dyka upp på grund av ren jubel eller glädjande händelser som ger mening åt en persons liv: En ung dansare som drömde om att uppträda på scenen och sedan väljs ut till rollistan i en Broadway-musikal efter många provspelningar, eller mamman till en son som informerar henne om att hon snart kommer att bli mormor.
Tårar av glädje kan uttryckas när vi tar del av andras lycka. Vi har alla hört talas om människor som alltid gråter vid bröllop eller när de får höra om ett barns födelse. Återigen är gråt ett sätt för oss att uttrycka vår empatiska koppling till andra när de firar sådana underbara tillfällen, som också kan framkalla våra egna personliga glädjefyllda minnen. Ett konstverk (t.ex. målning, musik och dans) kan också ge upphov till tårar som stimuleras av skönhet och uppskattning.
Det bör noteras att det finns andra situationer där man kanske inte gråter av glädje eller smärta, utan som en avsiktlig, oärlig uppvisning av upprördhet eller ånger. Sådana ”skådespelare” syftar till att använda sina tårar för att uppnå en önskad reaktion från andra – det vill säga deras avsikt är att manipulera andra för sin egen personliga vinning.
En person har en lång historia av arresteringar och fällande domar för rån, inbrott och överfall med ett dödligt vapen. Under rättegången för sitt senaste gripande börjar han gråta ymnigt inför domaren och säger hur ledsen han är för det han gjorde och att han nu har ”sett ljuset” och lovar att aldrig mer begå brott. Strax därefter observeras han skratta och tala om hur han hoppas få villkorlig dom.
Det finns positiva egenskaper med att gråta, även i fall av genuin smärta. Genom att gråta kan människor släppa ut sina känslor och förhoppningsvis uppnå lindring eller tillfredsställelse. Det gör också andra känsliga för individens känslomässiga tillstånd och uppmuntrar deras stöd. Dessutom har gråt en fysiologisk effekt på kroppen, t.ex. frisättning av neurokemiska ämnen som kan förbättra humöret.
När människor fäller tårar av smärta eller glädje är gråt en känslomässig reaktion på ett psykologiskt tillstånd. Dess betydelse kan inte minimeras. Den kan återspegla en normal psykologisk funktion. Det kan också vara ett symptom på en allvarlig sjukdom, till exempel depression, för vilken professionell behandling bör sökas.
Kanske Washington Irving sa det bäst: ”Det finns en helighet i tårar. De är inte ett tecken på svaghet utan på kraft. De talar mer vältaligt än tiotusen tungor. De är budbärare av överväldigande sorg, av djup ånger och av outsäglig kärlek.”