Tags
magsår
Ett sår i slemhinnan i tolvfingertarmen, den nedre delen av matstrupen eller magsäcken (vanligtvis längs den mindre krökningen).
SEH: Curling ulcer; SEH: Helicobacter pylori; SEH: Stress ulcer; SEH: Stress ulcer; SEH: Zollinger-Ellison-syndrom
Förkomst
Magsår är en vanlig sjukdom som drabbar cirka 10 % av männen och 5 % av kvinnorna under sin livstid.
Omständigheter
Vanliga orsaker till magsår är faktorer som ökar produktionen av magsyra eller försämrar skyddet av slemhinnans barriär, t.ex, salicylater och NSAIDs, rökning, H. pylori-infektion i övre mag-tarmkanalen, patologiska hypersekretoriska störningar, alkohol- och kaffekonsumtion och svår fysiologisk stress. Sår förekommer hos män och kvinnor och är vanligast hos patienter över 65 år, med cirka 1,6 miljoner fall som diagnostiseras årligen i USA. Sambandet mellan magsår och känslomässig stress är inte helt klarlagt.
SYMPTOMER OCH SYNDOMER
Patienter med magsår kan vara symtomfria eller ha gnagande epigastrisk smärta, särskilt mitt i natten eller när ingen mat har ätits på flera timmar. Ibland kan halsbränna, illamående, kräkningar, hematemesis, melena eller oförklarlig viktminskning tyda på peptisk sjukdom. Intag av mat lindrar ofta obehaget. Magsår som perforerar den övre mag-tarmkanalen kan tränga in i bukspottkörteln och orsaka symtom på pankreatit (svår ryggsmärta) och kemisk peritonit som följs av bakteriell peritonit eller en akut buk när irriterande gastrointestinal (GI) innehåll och bakterier tränger in i bukhålan. Bakteriell peritonit kan leda till sepsis, chock och död.
DIAGNOSIS
Endoskopi (esofagogastroduodenoskopi) är det enskilt bästa testet för att diagnostisera magsår eftersom det möjliggör direkt visualisering av slemhinnan och tillåter kol-13-urea andningsprov, cytologiska undersökningar och biopsi för att diagnostisera H. pylori och utesluta cancer. Under endoskopin kan vävnad excideras, kärl ligeras eller sklerosanter injiceras. Bariumsväljning eller övre gastrointestinala röntgenserier kan också användas för att ge bilder för diagnos eller uppföljning och kan vara det första testet för patienter vars symtom inte är allvarliga.
BEHANDLING
H. pylori orsakar de flesta magsår i tolvfingertarmen; antibiotika (klaritromycin och amoxicillin) förskrivs för att behandla H. pylori, och antisekretoriska (protonpumpshämmare) läkemedel som lansoprazol eller omeprazol bör ges till alla patienter med tolvfingertarmsår. Bismut eller andra beläggningsmedel kan användas som en barriär för att skydda duodenalslemhinnan. Magsår i magsäcken kan behandlas med samma läkemedel om biopsier eller andningsprov avslöjar H. pylori. När patienterna har sår som orsakats av användning av NSAID-preparat eller tobak kan man effektivt bota dem genom att avstå från dessa medel och behandla dem med en H2-blockerare, t.ex. ranitidin. Prostaglandinanalogen misoprostol kan också användas för att undertrycka eller förebygga magsår orsakade av användning av NSAID-preparat. GI-blödning hanteras initialt med intermittenta infusioner av protonpumpshämmande läkemedel. Gastroskopi möjliggör sedan visualisering av blödningsstället och koagulering med laser eller cautery. När konservativ medicinsk behandling är ineffektiv kan vagotomi och pyloroplastik användas för att minska saltsyrautsöndringen och förstora pylorus för att förbättra magentömningen. Mer extrem kirurgisk behandling (inklusive subtotal gastrisk resektion) kan behövas i sällsynta fall av okontrollerbar blödning eller perforation som uppstår till följd av peptisk ulcussjukdom.
Patientvård
Den ambulerande patienten utbildas om agens som ökar risken för peptisk ulceration och får specifika instruktioner för att undvika dem. Instruktionen bör omfatta vikten av att hålla sig till receptbelagda läkemedelsbehandlingar, biverkningar av H2-receptorantagonister och omeprazol (yrsel, trötthet, utslag, diarré) och behovet av uppföljande undersökning och vård.
För den sjukhusvårdade patienten med sårrelaterad blödning kan noggrann övervakning av vitala tecken, vätskebalans, hemoglobinnivåer och blodförluster förbättra tidig upptäckt av förvärrad sjukdom. Intravenös (IV) tillgång upprättas och IV opiater administreras enligt ordination för smärtkontroll. Patienten hålls nil per os (NPO). Elektrolyter och vätska ersätts vid behov. Endoskopiska eller andra diagnostiska och behandlingsmetoder förklaras för patienten, och effekterna av ordinerade behandlingar eller transfusioner bedöms noggrant. Alla frågor som rör patientvård gäller efter större operationer. Patienten bedöms för möjliga komplikationer: blödning, chock, malabsorptionsproblem (järn-, folat- eller vitamin B12-bristanemi) och dumpningssyndrom. För att undvika dessa problem rekommenderas patienten att dricka vätska mellan måltiderna snarare än i samband med måltiderna, äta fyra till sex små, proteinrika och kolhydratfattiga måltider dagligen och ligga ner efter att ha ätit. Före och efter utskrivningen bör vårdpersonalen hjälpa patienten att utveckla copingmekanismer för att lindra ångest. Patienterna får lära sig att känna igen tecken och symtom på återfall i sjukdomen, t.ex. kaffegrundad kräkning, svart eller tjärig avföring eller epigastrisk smärta. Patienter som använder antacida och som har en historia av hjärtsjukdom eller vars natriumintag av någon anledning är begränsat varnas för att ta endast antacida som innehåller låga mängder natrium. Behovet av fortlöpande medicinsk vård betonas.