Vilka är de olika grupperna av prokinetiska medel och deras respektive verkningsmekanismer?
Vad är de olika grupperna av prokinetiska medel och deras respektive verkningssätt?
J. Behar (Providence)
De definieras som läkemedel som initierar eller förstärker peristaltik och underlättar bolustransport. Dessa läkemedel verkar främst genom enteriska neuroner eftersom peristaltiken bygger på neurala reflexer. De förbättrar också sfinkterfunktionen genom att öka dess vilotryck. Läkemedel som verkar direkt på den glatta muskulaturen, t.ex. betanechol (kolinergt medel), initierar inte peristaltik och kan underlätta bolustransport genom att öka kraften eller amplituden hos befintliga peristaltiska kontraktioner. Av okända skäl verkar deras terapeutiska effekter vara mer effektiva på motiliteten i matstrupen och magsäcken än i tunntarmen och tjocktarmen. Dessa prokinetiska läkemedel stimulerar esofageal clearance och gastrisk tömning och ökar trycket i vila i den nedre esofageala sfinktern.
Det finns tre typer av prokinetiska läkemedel tillgängliga:
1) Dopaminantagonister som metoklopramid och domperidon. De klassificeras som sådana eftersom de blockerar dopaminets effekter i det centrala nervsystemet och vid kemoreceptorzonen. På grund av denna sista verkan är de effektiva antiemetika. De stimulerar peristaltiken genom att frigöra acetylkolin eftersom deras verkan motverkas av atropin, en muskarinblockare. Ungefär 20 % av de patienter som behandlas med metoklopramid klagar dock över biverkningar och därför är användningen av metoklopramid begränsad till patienter med hypomotilitetsstörningar i samband med illamående.
2) De substituerade bensamiderna såsom cisaprid och mosaprid verkar frigöra acetylkolin genom att verka på 5HT4-receptorer. Deras verkan blockeras också av atropin. De används vid behandling av mild till måttlig gastroesofageal reflux, gastropares och vissa former av pseudoobstruktion. Biverkningar är milda och relativt sällsynta.
3) Motilider såsom erytromycin som ökar peristaltiken genom att verka på motilinreceptorer eller genom att frigöra motilin. Deras verkan verkar medieras av acetylkolin eftersom de också blockeras av atropin.
För att effektiv behandling av gastrointestinala hypomotilitetsstörningar med dessa läkemedel krävs alltså att det finns en viss grad av neural- och muskelfunktion.