Yrsel till följd av TIA och stroke

Yrsel till följd av TIA och stroke

Timothy C. Hain, MD .- Sidan senast ändrad: mars 8, 2021

Definierat – Symtom – Diagnos –

Transienta ischemiska attacker eller TIA är korta episoder av neurologiska störningar som orsakas av minskad blodtillförsel till ett område i hjärnan. Strokes är mer långvariga neurologiska störningar som är förknippade med permanenta skador på hjärnan. I det här dokumentet diskuteras TIA och stroke i samband med yrsel, även kallade vertebrobasilära TIA och stroke. Dessa slaganfall beror på blockering av en eller flera av de artärer som visas på bilden till höger (Posterior Inferior Cerebellar Artery eller PICA, vertebrala artärer, anterior inferior cerebellar arteries eller AICA, arteria basilaris, superior cerebellar artery eller SCA).

SYMPTOMER AV VERTEBROBASILÄR TIA OCH STROKE ASSOCIERADE MED DÖDSLöshet

En TIA eller stroke börjar vanligen plötsligt. Minskad blodtillförsel till den bakre delen av hjärnan kan orsaka yrsel. TIA är tillfälliga och stroke har mer långvariga symtom (> 24 timmar). I fallande frekvens är andra symtom på vertebrobasilär TIA, förutom yrsel, synstörningar, droppattacker, ostadighet eller inkoordination, svaghet, förvirring, huvudvärk, hörselnedsättning, domningar, talstörningar, onormala ljud i öronen och domningar runt munnen.

RISKFAKTORER FÖR TIA OCH STROKE

I viss mån kan man förutsäga risken för stroke. Riskfaktorer som är välkända är bland annat:

• Hög blodtryck (2)
• Hög kolesterolhalt (särskilt LDL)
• Rökning (1,7-2.3)
• Familjehistoria av stroke eller hjärtinfarkt
• Ålder (man > 45, kvinna > 55)
• Övervikt
• Sedentär livsstil
• Diabetes Mellitus (2.7)
• Kollagen Kärlsjukdom
• Hjärtsjukdom såsom förmaksflimmer (1,5) eller gammal infarkt (2,7)

**Siffror i () är hämtade från Whisnant et al, 1996

Risken från förhöjt blodtryck är brant och tydlig. I den brittiska TIA-studien ökade till exempel risken för återkommande stroke med 28 % för varje stegvis ökning med 10 mm Hg av det systoliska blodtrycket mellan 130 och 160 (Farrell et al, 1991).

Och även om LDL-kolesterol ökar risken tycks HDL-kolesterol minska risken för stroke (Sacco et al, 2001). Om ditt HDL-kolesterol är > 35, dra av en riskfaktor (en negativ riskfaktor). Mitralisklaffprolaps är inte en betydande riskfaktor, totalt sett (0,8 risk). TIA är en mycket stark riskfaktor för stroke (5,6 x risk). I allmänhet minskar den relativa risken för de flesta av ovanstående faktorer med åldern (Whisnant et al., 1996), vilket ger stöd för ett oaggressivt förhållningssätt till riskfaktorer hos personer i hög ålder.

Risk från kolesterol kan ytterligare stratifieras i tre grupper, baserat på LDL (totalt kolesterol – HDL)-(triglycerider).

Kontrollerbara riskfaktorer inkluderar övervikt, högt (> 140/90) eller lågt blodtryck, hjärtsjukdomar, diabetes och rökning. Förmaksflimmer är en särskilt viktig riskfaktor — stroke inträffar hos 4,5 % av obehandlade patienter med förmaksflimmer per år. Även om det är ovanligt kan kiropraktiska nackmanipulationer orsaka kompression eller revor av de vertebrala artärerna (Vibert et al, 1993; Smith et al, 2003), och av denna anledning bör manövrer som innebär att nacken ”knäcks” särskilt undvikas hos personer med yrsel. Whiplash-skador kan också skada de vertebrala artärerna när artärerna korsar nackkotorna.

Det föreslås för närvarande att LDL ska vara mindre än 100.

DIAGNOSTID AV TIA OCH STROKE

Diagnosen av TIA eller stroke ställs vanligtvis av en neurolog. Diagnosen baseras på att man har en kompatibel grupp av symtom, uteslutning av andra rimliga orsaker, t.ex. sjukdom i innerörat, och identifiering av en orsak till minskat blodflöde.

Även när den undersökande läkaren är mycket erfaren är det inte alltid möjligt att vara säker på att en patient med yrsel INTE har en stroke (se exempel på ett fall). Förutom i några få situationer (dvs. BPPV) är de kliniska tecknen på yrsel tillräckligt specifika för att utesluta stroke. Eftersom det skulle vara oerhört kostsamt att skanna varje patient med yrsel, är det praktiskt taget nödvändigt att acceptera att vissa patienter med standardmedicinsk vård kanske inte omedelbart diagnostiseras (om alls).

Testning för att fastställa denna diagnos är individuell för varje patient, men inkluderar vanligtvis blodprov för anemi och sjukdomar i cirkulationen, ett MR- eller CT-angiogramtest för att visualisera blodkärlen i huvudet och halsen samt ett hörseltest och ENG-test för att utesluta öronsjukdomar. Andra vanliga tester är CT-scanning, EEG, EKG och Holter- eller händelsemonitor. Doppler för vertebralartären kan vara till hjälp i vissa fall(Sakaguchi et al. 2003).

Nyare studier tyder på att förmaksflimmer är vanligt förekommande hos personer med TIA och att ambulatorisk hjärtövervakning kan vara indicerad oftare än vad man tidigare trott (Tayal et al, 2008; Cotter et al, 2013). Detta är särskilt relevant eftersom förmaksflimmer ofta behandlas med starkare blodförtunnande medel än andra stroke-relaterade tillstånd (se diskussionen om Coumadin-behandling nedan). Vi anser att de mindre invasiva systemen – som t.ex. helt enkelt ambulerande händelseövervakning – vanligtvis är mer förnuftiga än de ”implanterbara” systemen, som för oss verkar vara både dyra och alltför invasiva. Det finns nu ”receptfria” hjärtövervakningsapparater som kan göra saker och ting enklare.

RISK FÖR STROKE EFTER TIA

Som nämnts ovan är TIA en stark riskfaktor för stroke. Den kumulativa risken för stroke hos personer med TIA är cirka 18 % hos obehandlade patienter och cirka 10 % hos behandlade patienter. Risken är högst under den första månaden (4-8 %) och 12-13 % under det första året (Toole, 1991). Ungefär 11 % av personer med TIA på akutmottagningen kommer att få en stroke inom 90 dagar. Det finns också en betydande risk att få en hjärtattack.

BEHANDLING AV VERTEBROBASILÄR TIA OCH STROKE (länk)

• Bak S m.fl. Risk för stroke i samband med icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel. Stroke 2003:34:379-386
• Biller och Adams, Transient Ischemic Attack in: Current Therapy in Neurology Disease (Ed. Johnson), 173, 1990, Decker
• Blackshear JL et al. Management of atrial fibrillation in adults: prevention of thromboembolism and symptomatic treatment. Mayo Clinic Proc 1996:71:150-160
• Cote R. et al. Avsaknad av effekt av aspirin hos asymtomatiska patienter med karotisbråck och betydande karotisförträngning. Ann Intern Med 1995:123:649-655
• Cotter PE m.fl. Incidens av förmaksflimmer som upptäcks med hjälp av implanterbara looprecorders vid oförklarlig stroke. Neurology 2013:80:1545-1550
• Expertpanel om upptäckt, utvärdering och behandling av högt kolesterol i blodet hos vuxna, 2nd Report, 1993.
• Farrell B, Godwin JU, Richards S, Warlow C. The United Kingdom transient ischaemic attack (UK-TIA) aspirin trial: final results. J. Neurol Neurosurg Psych 1991:54:1054-55
• Fife TD, Baloh RW, Duckwiler GR. Isolated dizziness in vertebrobasilar insufficiency: clinical features, angiography and follow up.
• Gilman MW. et al. Inverse association of dietary fat with development of ischemic stroke in men. JAMA 1997:278:2145-2150.
• Grad A, Baloh RW. Vertigo av vaskulärt ursprung. Arch Neurol, 46, 1989
• Homocysteine studies collaboration. Homocystein och risk för ischemisk hjärtsjukdom och stroke: En metaanalys. JAMA 2002, 288, 2015-2022
• Johnston SC m.fl. Short-term prognosis after emergency-department diagnosis of transient ischemic attack, JAMA 2000;284:2901-2906
• Kay R, et al: Low molecular weight heparin for the treatment of acute ischemic stroke. NEJM 1995:333:1588-1593
• Mattson C, Wooten R. Behandling av högt kolesterol i blodet. Drug Utilization in Practice, Vol V, #2, 1997.
• McGreevy MJ. Dislipidemi. Audio-Digest family practice, 15 maj 1998 VOl 46, #19
• Messerli m.fl. Kontroll av blodtrycket hos strokepatienter. Neurology, 59, 23-25, 2002
• Sacco RI m.fl. Högdensitetslipoproteinkolesteral och ischemisk stroke hos äldre. JAMA 2001 285:2729-2735
• Sakaguchi M, Kitagawa K, Hougaku H, Hashimoto H, Nagai Y, Yamagami H, Ohtsuki T, Oku N, Hashikawa K, Matsushita K, Matsumoto M och Hori M (2003). ”Mekanisk kompression av den extrakraniella vertebrala artären vid nackrotation”. Neurology 61(6): 845-847.
• Smith WS med flera. Spinal manipulativ terapi är en oberoende riskfaktor för vertebral artärdissektion. Neurology 2003:60:1424-28
• Strauss SE, Majumdar SM, McAlister F. Nya bevis för förebyggande av stroke. JAMA 2002 288;1388-1395
• Stroke 2004; 35: 1023
• Tayal AN m.fl. Förmaksflimmer som upptäcks med hjälp av mobilt telemetri för hjärtpatienter i samband med kryptogen TIA eller stroke. Neurologu 2007:71:1696-1701
• Toole J. The Willis lecture: transient ischemic attacks, scientific method and new realities. Stroke, 1991:22:99-104
• Vibert D, Rochr-le J, Gauthier G. Vertigo as manifestation of vertebral artery dissection after chiropractic neck manipulations. ORL 1993:55:140-142
• Whisnant JP, Wiebers DO, O’Fallon WM, Sicks JD, Frye RL. En befolkningsbaserad modell för riskfaktorer för ischemisk stroke. Neurology 1996;47:1420-1428
• Waldo AL. Förebyggande av stroke vid förmaksflimmer. JAMA 2003, 1093-4

ÅTERKÄNNANDE:

Hjärnstamsgrafiken är en artighet av Northwestern University

.