Är D-vitamin en ljusglimt för MS-patienter?
ATLANTA – Allt fler bevis stöder ett samband mellan D-vitaminbrist och multipel skleros (MS), eftersom forskare har funnit att höga tilläggsdoser av vitaminet är säkra och avsevärt minskade återfallsfrekvensen hos patienter med sjukdomen.
Av de patienter som fick i genomsnitt 14 000 IU/dag av vitamin D3 – vilket är mer än tre gånger så mycket som den dagliga mängden som FDA rekommenderar för många vuxna och inkluderade doser som var så höga som 40 000 IU/dag – fick 16 % återfall, jämfört med 38 % av kontrollpersonerna som i genomsnitt tog 1 000 IU/dag, rapporterade Jodie Burton, MD, en neurolog vid St. Michael’s Hospital, University of Toronto, och kollegor vid det 23:e årsmötet för Consortium of Multiple Sclerosis Centers (CMSC).
Potentiella miljömässiga och genetiska orsaker har varit i fokus för MS-forskningen på senare tid. Studier har visat att en högre förekomst av MS förekommer i regioner där solljuset inte är lika utbrett och att D-vitaminnivåer och exponering för ultraviolett strålning tidigt i livet kan ha en inverkan på risken för MS.
”Om man har oturen att bo vid någon av polerna har man i princip inte tillräckligt med ultraviolett strålning/solexponering för att producera mycket D-vitamin”, säger dr Burton. ”Om du bor i Nordamerika har du ungefär sex månader eller mindre av ultraviolett strålning för att producera en rimlig mängd D-vitamin. Närmare ekvatorn har du större delen av året god exponering för ultraviolett strålning och möjlighet till tillräcklig mängd D-vitamin.”
D-vitamin D produceras naturligt i huden när ultraviolett strålning absorberas och omvandlas sedan till 25-hydroxivitamin D och den fysiologiskt aktiva 1,25-dihydroxivitamin D-formen. Serumkoncentrationen av 25(OH)D anses vara den mest tillförlitliga indikatorn på D-vitaminstatus.
Vissa forskare har antagit att D-vitamin kan fungera som en immunmodulator genom att minska proliferationen av proinflammatoriska T-leukocyter och minska produktionen av olika cytokiner. ”Vi vet att MS främst är en immunmedierad sjukdom, så antagligen måste D-vitamin verka på immunsystemet för att vara biologiskt giltigt”, säger Dr Burton.
Om det är effektivt, vad är då en lämplig dos?
Den nuvarande rekommenderade dagliga dosen D-vitamin baseras på den mängd som tros förebygga rakitis hos barn, ”vilket är bra när man är orolig för att drabbas av rakitis, men som inte är så bra när man försöker åstadkomma något annat”, säger dr Burton. ”Så om du letar efter övertygande bevis för att den mängden D-vitamin har någon inverkan på immunförsvaret kommer du inte att hitta några.” FDA rekommenderar 200 IU/dag för personer upp till 50 års ålder, 400 IU/dag för personer mellan 51 och 70 år och 600 IU/dag för personer över 70 år. ”Mängderna är ganska låga”, säger dr Burton.
Dr Burton och kollegor försökte fastställa om D-vitamin kan ha en positiv inverkan på patienter som redan har diagnostiserats med MS och vad en säker och effektiv dos skulle vara. Den randomiserade kontrollerade studien omfattade 25 patienter som fick en eskalerande dosering av vitamin D3 och 24 kontrollpersoner som tog i genomsnitt 1 000 IU/dag. D-vitamindosen trappades upp under sex månader till 40 000 IE/dag och trappades sedan ned till noll, för ett medelvärde på 14 000 IE/dag, där cirka 70 % av året tillbringades på 10 000 IE/dag eller högre. Alla deltagare fick också 1 200 mg/dag kalcium under hela studien.
Kalcium användes av två skäl, noterade Dr Burton. ”Folk tar kalcium regelbundet, så vi ville försäkra oss om att man kan lägga till D-vitamin till kalcium utan konsekvenser”, sade hon. ”För det andra, i studier med djurmodellen för MS – experimentell autoimmun encefalit – samt i cancerförebyggande studier verkar D-vitamin och kalcium fungera synergistiskt.”
De primära utfallsmåtten var säkerhetsmått och omfattade medelförändring i serumkalcium i behandlingsgruppen för varje dosförändring och medelskillnad i serumkalciumbehandling jämfört med kontroller. Sekundära utfallsmått var effektrelaterade och omfattade förändringar inom och mellan patientgrupper för återfallsaktivitet, EDSS-poäng (Expanded Disability Status Scale) och ambulationsindex. Totalt 23 behandlingspatienter slutförde studien tillsammans med 22 kontroller. Patienterna sågs ungefär var sjätte vecka i behandlingsgruppen och vid fyra tidpunkter i kontrollgruppen.
Säkerhet och effekt av högdos D-vitamin
Dr. Burton och kollegor fann att kalciumnivåerna i serum förblev stabila och inom de normala gränserna under hela doseringsregimen, och det fanns inga signifikanta skillnader mellan behandlade patienter och kontrollpatienter vid någon tidpunkt. De genomsnittliga kalcium-/kreatininnivåerna i urinen i behandlingsgruppen låg också väl inom det normala, och ökade något vid de högre doseringsnivåerna, vilket är förväntat, enligt Dr. Burton.