1
Forskningen bekräftar hypotesen om att alla moderna människor härstammar från en enda grupp Homo sapiens som emigrerade från Afrika för 2 000 generationer sedan och spred sig över Eurasien under tusentals år. Dessa nybyggare ersatte andra tidiga människor (t.ex. neandertalare), snarare än att korsa sig med dem.
Akademikerna analyserade mitokondrie-DNA (mtDNA) och Y-kromosom-DNA från aboriginska australiensare och melanesier från Nya Guinea. Dessa uppgifter jämfördes med de olika DNA-mönster som förknippas med tidiga människor. Forskningen var ett internationellt arbete, där forskare från Tartu i Estland, Oxford och Stanford i Kalifornien alla bidrog med viktiga data och expertis.
Resultaten visade att både aboriginerna och melanesierna delar de genetiska egenskaper som har kopplats till de moderna människornas utflyttning från Afrika för 50 000 år sedan.
En av de främsta anledningarna till att tvivla på teorin om ”ut ur Afrika” var hittills att det fanns inkonsekventa bevis i Australien. De skelett- och verktygsrester som har hittats där skiljer sig påfallande mycket från dem som finns på andra ställen på ”kustutfarten” – den väg genom Sydasien som de tidiga bosättarna tog.
En del forskare hävdar att dessa diskrepanser existerar antingen på grund av att de tidiga kolonisatörerna blandade sig med den lokala Homo erectus-populationen, eller på grund av att det skedde en efterföljande sekundär invandring från Afrika. Båda förklaringarna skulle undergräva teorin om ett enda gemensamt ursprung för dagens människor.
Men i den senaste forskningen fanns det inga bevis för ett genetiskt arv från Homo erectus, vilket tyder på att kolonisatörerna inte blandade sig och att dessa människor därför har samma direkta härstamning som de andra eurasiska folken.
Genetikern Dr. Peter Forster, som ledde forskningen, sa: ”Även om det har spekulerats i att befolkningarna i Australien och Nya Guinea kom från samma förfäder, skiljer sig fossilregistret så mycket åt att det har varit svårt att bevisa. För första gången ger detta bevis oss en genetisk länk som visar att de australiensiska aboriginerna och befolkningen i Nya Guinea härstammar direkt från samma specifika grupp människor som kom från den afrikanska migrationen.”
Vid tiden för migrationen, för 50 000 år sedan, förenades Australien och Nya Guinea med varandra genom en landbro, och regionen skiljdes bara från den huvudsakliga eurasiska landmassan genom smala sund som Wallace’s Line i Indonesien. Landbryggan sänktes för cirka 8 000 år sedan.
Den nya studien förklarar också varför det fossila och arkeologiska materialet i Australien skiljer sig så mycket från det som finns på andra ställen, trots att det genetiska materialet inte visar några tecken på korsning med Homo erectus och tyder på en enda paleolitisk kolonisationshändelse.
DNA-mönstren hos de australiensiska och melanesiska befolkningarna visar att populationerna utvecklades i relativ isolering. De två grupperna delar också vissa genetiska egenskaper som inte finns utanför Melanesien. Detta tyder på att det fanns ett mycket litet genflöde till Australien efter den ursprungliga migrationen.
Dr Toomas Kivisild, från Cambridge University Department of Biological Anthropology, som är medförfattare till rapporten, säger: ”Bevisen pekar på en relativ isolering efter den första ankomsten, vilket skulle betyda att alla betydande utvecklingar av skelettform och verktygsanvändning inte påverkades av externa källor.”
”Det förekom troligen ett mindre sekundärt genflöde till Australien medan landbryggan från Nya Guinea fortfarande var öppen, men när den väl var nedsänkt var befolkningen uppenbarligen isolerad i tusentals år. Skillnaderna i den arkeologiska dokumentationen är förmodligen resultatet av detta, snarare än någon sekundär migration eller korsning.”
Studien rapporteras i det nya numret av Proceedings of the National Academy of Sciences.
Relaterad information
Australiens arkeologiska dokumentation ger flera uppenbara motsägelser till ”Out Of Africa”-teorin. I synnerhet är de tidigaste kända australiensiska skeletten, från Lake Mungo, relativt slanka och gracila till formen, medan yngre skelettfynd är mycket mer robusta. Denna robusthet, som till exempel finns kvar i strukturen på ögonbrynsryggen hos moderna aboriginer, tyder antingen på korsbefruktning mellan homo sapiens och homo erectus eller på flera invandringar till Australien, följt av korsbefruktning.
De arkeologiska uppgifterna tyder också på en intensifiering av tätheten och komplexiteten hos olika stenverktyg i Australien under den holocena perioden (med början omkring 10 000 år före Kristus), i synnerhet framväxten av stentekniken med bakåtskuren kniv. De första dingos anlände ungefär samtidigt, och man tror att båda fördes till kontinenten av nyanlända människor – vilket har lett till teorier om en sekundär migration som har resulterat i tvister om teorin om en enda ursprungspunkt.