đ 10 saker jag Ă€lskar om mig sjĂ€lv
Jag önskar att jag kunde sĂ€ga att den hĂ€r listan kom lĂ€tt för mig, men det gjorde den tyvĂ€rr inte. Jag Ă€lskar dock den hĂ€r idĂ©n! Jag fick den frĂ„n Gallantly Gal. Du mĂ„ste ocksĂ„ göra det. LĂ€gg sedan upp den sĂ„ att vĂ€rlden kan se den! Och nej, du fĂ„r inte ”balansera” den med ett uppföljande inlĂ€gg som heter ”10 saker jag hatar om mig sjĂ€lv”!
/1/ Jag gillar att fÄ folk att skratta.
I college minns jag att vÄr professor blev upprörd och klassen blev pinsam. Vi förstod helt enkelt inte vad han försökte förklara. Detta var en klass i medicinsk antropologi och han var en ung professor som blev frustrerad. Han vÀnde ryggen mot oss och vÀnde sig mot tavlan, som om det var sÄ förtvivlad han var.
Och jag sa: ”Dr. Kozak”, med en liten flickröst, ”Ă€r ni arg pĂ„ oss?”
Alla skrattade och det gjorde han ocksĂ„. Vi sĂ„g hans axlar sjunka och han vĂ€nde sig om: ”Nej…” och sedan började vi om igen.
Men det hĂ€r slĂ„r tillbaka, det inser ni. Vid ett lĂ€rarmöte för mĂ„nga Ă„r sedan, pĂ„ Whidbey Island i Washington, var jag en lĂ€rare under utbildning som besökte skolan. Och jag tyckte att det skulle vara roligt att presentera mig som: ”Hej, jag heter Lani och jag Ă€r alkoholist”. Du vet, som de gör i Anonyma Alkoholister! INGEN skrattade, trots att jag har fĂ„tt skratt med detta förut.
SÄ, jag misslyckades. Det var en bomb som var vÀrdig att fÄ en svettning, som lÀt mig krypa under nÄgot, som var bombarderad. Jag Àr en ee-dee-iot.
/2/ Jag Àr en risktagare (se ovan).
Jag upptÀckte det hÀr nÀr folk flippade ut nÀr de hörde att jag gick pÄ en högskola i en annan delstat utan att ha sett den först. Sedan gjorde jag det igen nÀr jag flyttade till Eugene, Oregon, och senare Siem Reap, Kambodja. Fast jag tror att teater pÄ gymnasiet hjÀlpte mig att vara mer orÀdd. Man misslyckas mycket pÄ scenen, och kritik kan vara flinka. Men jag vet inte, man faller och man reser sig upp, och man inser att det Àr en del av livet.
Och ja, jag har nÀstan alltid bjudit ut killen först. (Och nej, de har absolut inte alltid sagt ja.)
/3/ Jag Àr nyfiken, kreativ och öppensinnad.
Jag Àr definitivt INTE en sÄn dÀr person som bara lÀser frÄn en viss genre. Jag Àlskar att upptÀcka sambanden mellan till synes olika discipliner. Jag gillar att lÀra mig.
Och nÀr jag trÀffar nÄgon ny Àlskar jag att stÀlla frÄgor. Om jag Àr pÄ humör kan jag verkligen lÀra kÀnna en taxichaufför eller en Grab-chaufför.
SjÀlvklart, den dÀr gÄngen jag var i Las Vegas och vi fick reda pÄ att taxichauffören var hög pÄ kokain, det var lite skrÀmmande, för jag ville inte dö den kvÀllen.
/4/ Jag Àr ganska observant.
Detta Àr bra för att ge andra komplimanger. I 98 procent av fallen vet jag nÀr mina elever eller kollegor har klippt sig. Och jag kan inte lÄta bli att ge frÀmlingar komplimanger för deras skor eller klÀdsel eller vad som helst.
Men det hĂ€r Ă€r nĂ„got som jag upptĂ€ckte om mig sjĂ€lv nĂ€r jag skulle peka pĂ„ nĂ„got för min BF, och han skulle inte ha sett det! Jag sĂ€ger: ”Hur kunde du inte se den rosa pudeln i korgen?”
Jag tycker ocksÄ om att studera mÀnniskor, vilket mina teaterlÀrare rekommenderade i high school och college. Det Àr vÀldigt roligt.
Oh, men vet du vad? Vi fick ocksÄ höra detta nÀr jag gick WaldorflÀrarutbildningen. SÄ jag har fÄtt höra detta ofta, och nu vill jag gÀrna tro att jag Àr riktigt bra pÄ det. Men det Àr en del av mitt jobb, det Àr trots allt bra att se nÀr en av dina elever Àr sjuk eller nedstÀmd. Nu anser jag att det Àr en av mina superkrafter att vara observant och uppmÀrksam.
/5/ Jag Àr en sjÀlvstÀndig tÀnkare.
I sjÀtte klass var vi tvungna att göra dessa prov för delstaten Hawaii, och ett av dem var en skrivbedömning. Jag minns min Äterkoppling eftersom jag var sÄ stolt över den. Utskriften gav mig ett resultat över genomsnittet totalt sett, och konstaterade att jag ocksÄ hade starka Äsikter. Faktum Àr att jag Àlskade den bedömningen sÄ mycket att jag behöll den, vilket Àr ovanligt för mig eftersom jag vanligtvis inte behÄller den hÀr typen av saker.
Om du gÄr emot folkmassan, förbered dig förstÄs pÄ att bli missförstÄdd!
/6/ Jag kan lyssna eller prata. Jag kan vara en ledare eller en följare.
Som ett resultat av detta vet folk inte var de ska placera mig. Hej, INFJ. Jag gillar att jag kan göra bÄde och. Ibland överraskar jag folk, och det tycker jag Àr stÀrkande.
/7/ Jag gillar att lÀsa och skriva.
Det hÀr lÄter töntigt, och kanske Àr det det för nÄgon annan, men jag kan inte tÀnka mig att inte göra dessa saker. De kÀnns som livlinor till förnuft, lycka och andra saker man gör av nödvÀndighet. Jag minns att jag pratade med en kollega som sa att han hellre sÄg filmen Àn lÀste boken. Whaaaat?
/8/ Jag Àr helt inne pÄ att Äldras graciöst.
Jag Ă€r inte sĂ€ker pĂ„ varför det Ă€r sĂ„. Jag tror att det har att göra med att jag har trĂ€ffat nĂ„gra riktigt fantastiska Ă€ldre damer genom min expatresa. TvĂ„ av mina vĂ€nner Ă€r i sina ”gyllene Ă„r” och har hittat underbara partners under de senaste Ă„ren. Det slĂ„r hĂ„l pĂ„ stereotypen om att nĂ€r man nĂ„r en viss Ă„lder kan man inte eller kommer inte att hitta kĂ€rleken.
Mina nÀrmaste vÀnner i Kambodja och Ecuador var i pensionsÄldern. I den grupp med enbart kvinnliga författare som jag hjÀlpte till att bilda i Chiang Mai var jag den yngsta personen, och det var en Àra att fÄ höra deras berÀttelser. Det har bara fungerat pÄ det hÀr sÀttet. Jag letar inte efter den Àldsta personen i rummet och gör en rakt mot den.
/9/ Jag gillar att vara jag.
Nej, jag kom inte ut ur livmodern och sa ”Ta-da!”. Att acceptera mig sjĂ€lv tog lĂ„ng tid, men jag Ă€r glad att jag gjorde det eftersom det frigjorde all denna energi och utrymme som jag nu anvĂ€nder till andra mer produktiva saker.
Jag önskar att jag kunde ge mitt yngre jag rĂ„d, eller till och med andra yngre kvinnor, men det kĂ€nns som om ”att ta reda pĂ„ sig sjĂ€lv” och acceptera sig sjĂ€lv Ă€r en ensam resa. Och jag lurar inte mig sjĂ€lv att tro att det inte kommer att finnas andra berg att bestiga i framtiden.