Avalonprojektet : Fördraget om ömsesidig garanti mellan Tyskland, Belgien, Frankrike, Storbritannien och Italien, 16 oktober 1925 (Locarno-pakten)
Det tyska rikets president, Hans Majestät Belgiens kung, Franska republikens president, Hans Majestät Konungen av Förenade konungariket Storbritannien och Irland och av de brittiska herraväldena bortom haven, Indiens kejsare, och Hans Majestät Konungen av Italien;
angelägna om att tillfredsställa den önskan om säkerhet och skydd som besjälar de folk som drabbades av krigets gissel 1914-1918; med beaktande av upphävandet av fördragen om Belgiens neutralisering och medvetna om nödvändigheten av att säkra freden i det område som så ofta har varit skådeplats för europeiska konflikter;
Besjälade också av en uppriktig önskan att ge alla berörda signatärmakter kompletterande garantier inom ramen för Nationernas Förbunds förbund och de fördrag som är i kraft mellan dem;
Har bestämt sig för att ingå ett fördrag med dessa syften, och har utsett till deras befullmäktigade ombud:
Som, efter att ha meddelat sina fulla befogenheter, som befunnits i god och vederbörlig form, har kommit överens om följande:
ARTIKEL 1.
De höga fördragsslutande parterna garanterar kollektivt och solidariskt, på det sätt som anges i följande artiklar, upprätthållandet av det territoriella status quo som följer av gränserna mellan Tyskland och Belgien och mellan Tyskland och Frankrike, och okränkbarheten av dessa gränser såsom de fastställts genom eller i enlighet med det fredsfördrag som undertecknades i Versailles den 28 juni 1919, samt iakttagandet av bestämmelserna i artiklarna 42 och 43 i nämnda fördrag om den demilitariserade zonen.
ARTIKEL 2.
Tyskland och Belgien samt Tyskland och Frankrike förbinder sig ömsesidigt att under inga omständigheter angripa eller invadera varandra eller föra krig mot varandra.
Denna bestämmelse skall dock inte gälla i händelse av:
(1) Utövandet av rätten till legitimt försvar, det vill säga motstånd mot en överträdelse av åtagandet i föregående stycke eller mot ett flagrant brott mot artiklarna 42 eller 43 i nämnda Versaillesfördrag, om ett sådant brott utgör en oprovocerad angreppshandling och på grund av att väpnade styrkor samlats i den demilitariserade zonen omedelbara åtgärder är nödvändiga;
(2) Åtgärder i enlighet med artikel 16 i Nationernas förbunds förbund;
(3) Åtgärder till följd av ett beslut som fattats av Nationernas förbunds församling eller av Nationernas förbunds råd eller i enlighet med artikel 15.7 i Nationernas förbunds förbund, under förutsättning att åtgärderna i det sistnämnda fallet riktas mot en stat som var den första att attackera.
ARTIKEL 3.
Med hänsyn till de åtaganden som gjorts i artikel 2 i detta fördrag förbinder sig Tyskland och Belgien samt Tyskland och Frankrike att med fredliga medel och på det sätt som anges i detta fördrag lösa alla frågor av alla slag som kan uppkomma mellan dem och som det inte är möjligt att lösa med diplomatiens normala metoder:
Alla frågor där parterna är oense om sina respektive rättigheter skall underställas ett rättsligt beslut, och parterna förbinder sig att följa ett sådant beslut.
Alla andra frågor skall underställas en förlikningskommission. Om förslagen från denna kommission inte accepteras av de två parterna skall frågan föras till Rådet för League of ns, som skall behandla den i enlighet med artikel 15 i förbundets förbundspakt.
De detaljerade arrangemangen för att åstadkomma en sådan fredlig uppgörelse är föremål för särskilda överenskommelser som undertecknas denna dag.
ARTIKEL 4.
(1) Om någon av de höga fördragsslutande parterna påstår att ett brott mot artikel 2 i detta fördrag eller ett brott mot artiklarna 42 eller 43 i Versaillesfördraget har begåtts eller håller på att begås, skall den genast föra frågan till Nationernas förbunds råd.
(2) Så snart Nationernas förbunds råd är övertygat om att överträdelse eller brott har begåtts, skall det utan dröjsmål meddela sin slutsats till de makter som undertecknat detta fördrag, vilka solidariskt är överens om att de i ett sådant fall var och en av dem omedelbart skall komma till hjälp för den makt mot vilken den handling som klagomålet riktas är riktad.
(3) I händelse av en flagrant överträdelse av artikel 2 i detta fördrag eller av en flagrant överträdelse av artiklarna 42 eller 43 i Versaillesfördraget av en av de höga fördragsslutande parterna, förbinder sig härmed var och en av de andra fördragsslutande parterna att omedelbart komma till hjälp för den part mot vilken en sådan kränkning eller ett sådant brott har riktats så snart nämnda makt har kunnat förvissa sig om att denna kränkning utgör en oprovocerad angreppshandling och att det på grund av antingen gränsöverskridandet eller utbrottet av fientligheter eller samlingen av väpnade styrkor i den demilitariserade zonen är nödvändigt med omedelbara åtgärder. Icke desto mindre kommer Nationernas förbundsråd, som kommer att få frågan prövad i enlighet med första stycket i denna artikel, att utfärda sina slutsatser, och de höga fördragsslutande parterna förbinder sig att handla i enlighet med rådets rekommendationer, förutsatt att de godkänns av alla medlemmar utom representanterna för de parter som har inlett fientligheterna.
ARTIKEL 5.
Bestämmelserna i artikel 3 i detta fördrag placeras under de höga fördragsslutande parternas garanti enligt följande bestämmelser:
Om en av de makter som avses i artikel 3 vägrar att underkasta en tvist en fredlig lösning eller att följa ett skiljedoms- eller domstolsbeslut och begår en överträdelse av artikel 2 i detta fördrag eller en överträdelse av artiklarna 42 eller 43 i Versaillesfördraget, skall bestämmelserna i artikel 4 i detta fördrag tillämpas.
Om en av de makter som avses i artikel 3, utan att begå ett brott mot artikel 2 i detta fördrag eller ett brott mot artiklarna 42 eller 43 i Versaillesfördraget, vägrar att underkasta en tvist en fredlig lösning eller att följa ett skiljemanna- eller domstolsbeslut, skall den andra parten hänskjuta ärendet till Nationernas förbunds råd, och rådet skall föreslå vilka åtgärder som skall vidtas; de höga fördragsslutande parterna skall följa dessa förslag.
ARTIKEL 6.
Bestämmelserna i detta fördrag påverkar inte de höga fördragsslutande parternas rättigheter och skyldigheter enligt Versaillesfördraget eller enligt arrangemang som kompletterar detta, inklusive de överenskommelser som undertecknades i London den 30 augusti 1924.
ARTIKEL 7.
Detta fördrag, som syftar till att säkerställa fredens upprätthållande och är förenligt med Nationernas förbunds förbund, skall inte tolkas så att det begränsar förbundets skyldighet att vidta alla åtgärder som kan anses kloka och effektiva för att värna om världsfreden.
ARTIKEL 8.
Detta fördrag skall registreras hos Nationernas förbund i enlighet med Nationernas förbunds förbund. Det skall förbli i kraft tills rådet, på begäran av en av de höga fördragsslutande parterna som anmälts till de övriga undertecknande makterna tre månader i förväg och som röstar med minst två tredjedels majoritet, beslutar att Nationernas förbund säkerställer ett tillräckligt skydd för de höga fördragsslutande parterna; fördraget skall upphöra att gälla vid utgången av en tidsperiod på ett år från ett sådant beslut.
ARTIKEL 9.
Detta fördrag ska inte innebära någon förpliktelse för något av de brittiska dominionerna, eller för Indien, såvida inte regeringen i ett sådant dominion, eller i Indien, meddelar att den godtar det.
ARTIKEL 10.
Detta fördrag skall ratificeras och ratificeringarna skall så snart som möjligt deponeras i Genève i Nationernas förbunds arkiv.
Det skall träda i kraft så snart alla ratificeringar har deponerats och Tyskland har blivit medlem av Nationernas förbund.
Detta fördrag, upprättat i ett enda exemplar, kommer att deponeras i Nationernas förbunds arkiv, och generalsekreteraren kommer att anmodas att översända bestyrkta kopior till var och en av de höga fördragsslutande parterna.
I förtroende för detta har de ovannämnda befullmäktigade undertecknat detta fördrag.
Upprättad i Locarno den 16 oktober 1925.