Baron Pierre de Coubertin
Pierre de Fredi, Baron de Coubertin, föddes den 1 januari 1863 i Paris, på 20 de la rue Oudinot, i en gammal aristokratisk familj. Detta hus, som han ärvde från sina föräldrar, tillhörde honom fram till 1922.
Släkten Fredi, som är allierad med Strozzi, var ursprungligen romersk tills en gren av Fredi korsade Alperna för att bosätta sig i Frankrike. Coubertins gods, som ligger nära Paris, skadades inte av den franska revolutionen.
Från slutet av 1700-talet gjorde normandiska allianser att Pierre de Fredi i sin ungdom många gånger vistades på slottet Mirville i Le Havre-området. Hans föräldrar var rika, katolska och monarkistiska. Efter att ha utmärkt sig i sina studier i ett jesuitkollegium och fått ytterligare utbildning i Saint-Cyr, vände han sig mycket snabbt bort från den tradition som förberedde honom för en militär eller politisk karriär och bestämde sig i stället för att bli en del av den nya rösten i Europa och arbeta med att reformera undervisningen.
Pierre de Coubertin, som var lärjunge till Taine, den vördade franske naturforskaren, imponerades av det värde som idrottsliga aktiviteter tillmäts bland ungdomar på andra sidan Engelska kanalen. Han följde britternas exempel och ville, med sina egna ord, ”bronsera ungdomarna i sitt land”. Han stötte på mycket motstånd från det politiska etablissemanget, men Frankrike var mycket övertygande och öppnade till slut dörrarna till gymnasier och högskolor för honom.
Med detta första steg ville han utveckla idrottsutövandet och idrottsandan bland de personer som gick in i det aktiva livet. För detta skapade han många idrottsorganisationer vars mål var att skapa ett ”erövrande Frankrike” som var redo att kämpa fredligt på arenorna. Hans formel har förblivit ikonisk: ”För att 100 ska kunna ägna sig åt fysisk kultur måste 50 delta i idrott och 20 specialisera sig”. Men för att 20 ska kunna specialisera sig måste fem vara kapabla till fantastiska prestationer”. När han skapade den moderna femkampen (simning, löpning, fäktning, ridning och skytte) gjorde han dock inte heller någon hemlighet av att han förespråkade en förberedelse av män som var kapabla att föra tillbaka Alsace och Lothringen, som annekterades av Tyskland 1870, till Frankrike.
Han blev generalsekreterare för en kommitté för fysisk förberedelse i utbildningen 1888, men den franska ungdomens fysiska hälsa var inte längre hans enda prioritet. Han reste mycket runt i Europa, Storbritannien och USA, destillerade sina innovativa idéer, utarbetade åsikter och övertygade fler och fler vänner att dela hans åsikt. År 1889, 26 år gammal, skapade han idén om att återupprätta de olympiska spelen, som hade försvunnit 394 e.Kr.
Den 25 november 1892, när Union des Sociétés Françaises de Sports Athlétiques (USFSA) firade sitt femårsjubileum, lanserade Coubertin i Sorbonnes amfiteater idén om att återupprätta de olympiska spelen. Spelen hade försvunnit under 15 århundraden och måste återupplivas, moderniseras och göras globala, sade han. Den 23 juni 1894 tillkännagav han inför en publik av personligheter att evenemanget skulle skapas och att den första upplagan, efter en viss tvekan, skulle äga rum i Aten i stället för i Paris och 1896 i stället för 1900.
Hans arbete utvecklades snabbt i två hastigheter. Olympismen spred sig som en löpeld över hela världen. Å andra sidan var organisationen av spelen, åtminstone under den första perioden, fylld av svårigheter. Samtidigt gifte sig Pierre de Coubertin den 12 mars 1895 med Marie Rothan från Alsace och fick två barn. Tyvärr skulle sonen dö mycket ung och dottern var bräcklig.
I enlighet med regeln om roterande ordförandeskap tog han över efter greken Demetrius Vikelas och förblev i praktiken IOK:s ordförande från 1896 till 1925 och vid sin avgång hedersordförande för de olympiska spelen. Under många år var han den enda utanordnaren för spelen, både vad gäller form och innehåll. Stadgan, det olympiska protokollet och idrottsutövarnas ed var alla hans verk, liksom öppnings- och avslutningsceremonierna för spelen. År 1921 skapade han den verkställande styrelsen som vid den tiden inte leddes av IOK:s president, så han deltog i tre av dem som gäst.
Till sin avgång 1925 tog han ensam på sig alla administrativa och ekonomiska bördor som var förknippade med presidentämbetet. Under pseudonymerna Georg Hohrod (Frankrike) och M Eschbach (Tyskland) vann han 1912 i Stockholm titeln olympisk mästare i litteratur med sin L’Ode au Sport. Detta var också det år då modern femkamp infördes i de olympiska spelen.
Coubertin avled 74 år gammal den 2 september 1937 under en promenad i Genève. Han är begravd i Lausanne på kyrkogården Bois-de-Vaux, men hans hjärta placerades i ett monument vid foten av berget Kronion i Olympia, där Internationella olympiska akademin ligger i dag.