Behandling av hjärtinfarkt

Behandling av hjärtinfarkt

Behandling av hjärtinfarkt

Behandlingen av personer med diagnosen hjärtinfarkt kan vara komplex. Men det här avsnittet om behandling av hjärtinfarkt hjälper dig att prata med dina läkare och vårdgivare.

När du får veta mer om din behandlingsplan ska du inte vara rädd för att ställa frågor. Var noga med att uttrycka eventuella farhågor som du kan ha.

Högre typer av hjärtinfarkt och behandlingar

Den typ av hjärtinfarkt (även kallad hjärtinfarkt eller MI) som du drabbades avgör vilka behandlingar som ditt medicinska team kommer att rekommendera. En hjärtinfarkt inträffar när en blockering i en eller flera kranskärl minskar eller stoppar blodflödet till hjärtat, vilket gör att en del av hjärtmuskeln svälter på syre.

Blockeringen kan vara fullständig eller partiell:

• En fullständig blockering av ett kranskärl innebär att du har drabbats av en hjärtinfarkt med STEMI (ST-elevation) eller en ST-elevation av myokardinfarkt.
• En partiell blockering är en ”NSTEMI”-hjärtinfarkt eller en myokardinfarkt utan ST-höjning

Behandlingarna skiljer sig åt för en STEMI- respektive NSTEMI-hjärtinfarkt, även om det kan finnas en viss överlappning.

Sjukhusen använder vanligen tekniker för att återställa blodflödet till en del av hjärtmuskeln som skadats under en hjärtinfarkt:

• Du kan få blodproppslösande läkemedel (trombolys), ballongangioplastik (PCI), kirurgi eller en kombination av olika behandlingar.
• Omkring 36 procent av sjukhusen i USA är utrustade för att kunna använda ett förfarande som kallas perkutan kranskärlsintervention (PCI), en mekanisk metod för behandling av hjärtinfarkt.

På ett sjukhus som är utrustat för att administrera PCI skulle du troligen skickas till en avdelning som är specialiserad på hjärtkateterisering, ibland kallad ”kateterlaboratorium”. Där kan ett diagnostiskt angiogram undersöka blodflödet till ditt hjärta och avslöja hur väl ditt hjärta pumpar. Beroende på resultatet av detta förfarande kan du omdirigeras till en av tre behandlingar: enbart medicinsk behandling, PCI eller koronar bypassoperation (CABG).

Ett sjukhus som inte är utrustat för att utföra PCI kan överföra dig till ett sjukhus som är utrustat för det. Eller så kan ditt medicinska team besluta att administrera läkemedel som kallas fibrinolytiska medel för att återställa blodflödet. Du kan få en angiografi (en bildteknik som används för att se inuti dina artärer, vener och hjärtkamrar), eventuellt följt av ett invasivt ingrepp som kallas revaskularisering för att återställa blodcirkulationen i ditt hjärta.

Om sjukhuset fastställer att du hade en NSTEMI-hjärtaattack använder läkarna vanligtvis en av två behandlingsstrategier. Båda kan innebära ett test som kallas hjärtkateterisering för att undersöka insidan av ditt hjärta:

• Den ischemistyrda strategin använder olika läkemedel (trombocythämmare och antikoagulantia) för att hämma blodproppsbildningen.
• Den tidiga invasiva strategin börjar med användning av olika läkemedel (trombocythämmande medel och antikoagulantia) för att hämma blodproppsbildningen, men kan också fortsätta med en medicinsk behandling, en PCI med stentning eller koronar bypassoperation (CABG), följt av vissa typer av vård efter sjukhusvistelsen.

Din läkare och andra medlemmar i ditt vårdteam kan förklara tillvägagångssättet för din hjärtinfarktbehandling. De kan svara på eventuella specifika frågor som du kan ha.

Gemensamma behandlingar vid hjärtinfarkt

Du hittar många vanliga behandlingar vid hjärtinfarkt som listas här. För mer detaljerade förklaringar av dessa behandlingar, se vår sida om hjärtprocedurer.

• Angioplastik:
• Angioplastik, laser: Specialslang med en bifogad avblåst ballong träs upp till kranskärlen: Liknar angioplastik förutom att katetern har en laserspets som öppnar den blockerade artären.
• Operation med konstgjord hjärtklaff:
• Aterektomi: Liknar angioplastik förutom att katetern har en roterande rakhyvel på spetsen som skär bort plack från artären.
• Bypass-kirurgi: Behandlar blockerade hjärtartärer genom att skapa nya passager så att blodet kan strömma till hjärtmuskeln.
• Kardiomyoplastik: Ett experimentellt förfarande där skelettmuskler tas från patientens rygg eller buk.
• Hjärttransplantation:
• Minimalt invasiv hjärtkirurgi: En operation där man tar bort ett sjukt hjärta och ersätter det med ett donerat friskt människohjärta: Ett alternativ till vanlig bypass-kirurgi.
• Radiofrekvensablation: En kateter med en elektrod i spetsen leds genom venerna till hjärtmuskeln för att förstöra noggrant utvalda hjärtmuskelceller i ett mycket litet område.
• Stentförfarande: En stent är ett trådnät som används för att öppna en artär vid angioplastik.
• Transmyokardiell revaskularisering (TMR): En laser används för att borra en serie hål från utsidan av hjärtat in i hjärtats pumpkammare.

Förutom ovanstående behandlingar kan du höra talas om att implanterbara medicinska apparater används för att behandla vissa hjärtinfarkter.

Typer av mediciner

Behandling av hjärtinfarkt innefattar en mängd olika mediciner. Listan nedan ger en snabb översikt över de vanligaste typerna. Du kan också läsa mer ingående om hjärtmediciner.

Din läkare kommer att rekommendera den bästa kombinationen av hjärtinfarktmediciner för din situation.

• Antikoagulantia: Används för att behandla vissa sjukdomar i blodkärl, hjärta och lungor.
• Trombocythämmare: Förhindrar att blodproppar bildas genom att förhindra att blodplättar klistras ihop.
• ACE-hämmare (Angiotensin-converting enzyme): Angiotensin-converting enzyme (ACE-hämmare): Expanderar blodkärlen och minskar motståndet genom att sänka nivåerna av angiotensin II. Gör att blodet flyter lättare och gör hjärtats arbete lättare eller effektivare.
• Angiotensin II-receptorblockerare: I stället för att sänka nivåerna av angiotensin II (som ACE-hämmare gör) förhindrar angiotensin II-receptorblockerare att denna kemikalie har någon effekt på hjärta och blodkärl. Detta hindrar blodtrycket från att stiga.
• Angiotensinreceptor neprilysinhämmare: Neprilysin är ett enzym som bryter ner naturliga ämnen i kroppen som öppnar förträngda artärer. Genom att hämma neprilysin kan dessa naturliga ämnen få sin normala effekt. Det förbättrar artärernas öppning och blodflödet, minskar natrium (salt) som hålls kvar och minskar belastningen på hjärtat.
• Betablockerare: Minskar hjärtfrekvensen och hjärtminutvolymen, vilket sänker blodtrycket och får hjärtat att slå långsammare och med mindre kraft.
• Kombinerad alfa- och betablockerare: Kombinerade alfa- och betablockerare används som dropp i dropp för de patienter som upplever en hypertensiv kris. De kan förskrivas för användning vid högt blodtryck i öppen vård om patienten löper risk för hjärtsvikt.
• Kalciumkanalblockerare: Avbryter förflyttningen av kalcium in i cellerna i hjärtat och blodkärlen. Kan minska hjärtats pumpstyrka och slappna av i blodkärlen.
• Kolesterolsänkande läkemedel: Olika läkemedel kan sänka kolesterolnivåerna i blodet, men statiner är den bästa första åtgärden. När statiner visar sig vara ineffektiva, eller om en patient upplever allvarliga biverkningar av statinbehandling, kan andra läkemedel rekommenderas.
• Digitalispreparat: Ökar kraften i hjärtats sammandragningar, vilket kan vara fördelaktigt vid hjärtsvikt och vid oregelbundna hjärtslag.
• Diuretika: Får kroppen att göra sig av med överflödig vätska och natrium genom urinering. Bidrar till att avlasta hjärtats arbetsbelastning. Diuretika minskar också ansamlingen av vätska i lungorna och andra delar av kroppen, t.ex. vrister och ben. Olika diuretika avlägsnar vätska i varierande takt och genom olika metoder.
• Vasodilator: Avslappnar blodkärlen och ökar blod- och syretillförseln till hjärtat samtidigt som det minskar dess arbetsbelastning. Finns som tabletter att svälja, tabletter att tugga och som topisk applicering (kräm).

Dual Antiplatelet Therapy (DAPT)

Vissa patienter som får hjärtinfarkt, som får stents placerade i sina kranskärl eller genomgår kranskärlsbypassoperation (CABG) behandlas med två typer av trombocythämmande medel samtidigt för att förhindra blodpropp. Detta kallas dubbel trombocythämmande behandling (DAPT).

Ett trombocythämmande medel är aspirin. Nästan alla med kranskärlssjukdom, inklusive de som har fått en hjärtattack, stent eller CABG behandlas med aspirin resten av livet. En andra typ av trombocythämmande medel, en så kallad P2Y12-hämmare, förskrivs vanligtvis i månader eller år utöver aspirinbehandlingen.

Typen av läkemedel och längden på din behandling varierar beroende på ditt tillstånd och andra riskfaktorer. Riskerna och fördelarna med DAPT bör diskuteras med din vårdgivare.

Om du har haft en hjärtinfarkt och fått en stent i kranskärlet placerad, eller om du behandlas med medicinsk behandling (ingen stent, propplösare eller kirurgi) bör du utöver aspirin även få en P2Y12-hämmare i 6-12 månader. I vissa fall kan det vara tillrådligt att stå på DAPT längre. Detta måste diskuteras med din vårdgivare. De tre P2Y12-hämmare som för närvarande finns tillgängliga och som kan förskrivas är klopidogrel, prasugrel och ticagrelor. Studier har visat att två av dessa läkemedel (ticagrelor, prasugrel) är ”starkare” än klopidogrel och är lite bättre på att minska komplikationerna av blodproppar. Dessa två starkare medel ökar dock blödningen något. Ett av dessa läkemedel (prasugrel) ska inte användas av patienter som har haft en stroke eller en transitorisk ischemisk attack (TIA). Du kommer att förskrivas det läkemedel som är bäst för dig, baserat på din risk för blodproppar och blödning. Enligt FDA (länk öppnas i nytt fönster) minskar till exempel klopidogrel risken för stroke och hjärtinfarkt, men ändrar inte risken för dödsfall för specifika patienter. Valet av vilken typ av läkemedel, kostnaden för läkemedlet och behandlingens längd bestäms i diskussioner med din vårdgivare.