Biografi över Eugene O'Neill
Eugene O’Neill är kanske en av de mest kända amerikanska dramatikerna genom tiderna, och har fått många utmärkelser under sin långa karriär. Han kategoriseras bäst som en dramatiker i den realistiska skolan och anses ha fört realismen, en dramatisk teknik som ursprungligen användes av de europeiska dramatikerna Anton Tjechov och Henrik Ibsen, till USA. Han skrev ofta om amerikaner som levde under desperata förhållanden, och hans pjäs Long Day’s Journey into Night anses vara en av de största amerikanska pjäserna genom tiderna.
O’Neill föddes i New York City, på ett hotell som hette Barrett House, som son till de irländska immigranterna James O’Neill och Mary Ellen Quinlan. Hans far var skådespelare och var därför ofta på turné, och Eugene växte upp med en medvetenhet och uppskattning för teatern. Han inledde sina grundstudier vid Harvard University, men lämnade den efter ett år för att flytta till New York City, där han blev förankrad i den litterära scenen i Greenwich Village. Han utnyttjade för första gången sina förmågor som dramatiker på Cape Cod med Provincetown Players 1916. Provincetown Players hade teatrar i Provincetown och Greenwich Village, och de producerade ofta O’Neills verk.
Beyond the Horizon var O’Neills första pjäs som hade premiär på Broadway, 1920, och vann Pulitzerpriset. Samma år skrev han The Emperor Jones, som hade premiär med stor framgång. Bland hans andra pjäser finns Anna Christie, Desire Under the Elms, The Iceman Cometh, Long Day’s Journey into Night, A Moon for the Misbegotten, Strange Interlude, Mourning Becomes Electra och Ah, Wilderness!, en komedi.
Trots sina framgångar hade O’Neill ett olyckligt privatliv, med äktenskapliga problem och ett splittrat förhållande till sina barn. Dessutom led han av alkoholism och depression. År 1936 vann han Noelpriset i litteratur. År 1953 dog han 65 år gammal på ett hotell i Boston.