Bokhylla
Introduktion
Neuroanatomiskt sett är frontalloben den största loben i hjärnan som ligger framför den centrala sulcus. Den är indelad i tre huvudområden som definieras av deras anatomi och funktion. De är den primära motoriska cortexen, den kompletterande och premotoriska cortexen och den prefrontala cortexen. Skador på de primärmotoriska, kompletterande motoriska och premotoriska områdena leder till svaghet och försämrat utförande av motoriska uppgifter på den kontralaterala sidan. De inferolaterala områdena i den dominanta hemisfären är det expressiva språkområdet (Broca-området, Brodmann-områdena 44 och 45), där skador leder till en icke-fluent expressiv typ av afasi. Med frontallobssyndrom avses i allmänhet ett kliniskt syndrom till följd av skador och nedsatt funktion i den prefrontala cortexen, som är ett stort associationsområde i frontalloben. De områden som är involverade kan omfatta främre cingulate, laterala prefrontala cortex, orbitofrontala cortex och frontalpolerna.
Frontallobens syndrom är en bred term som används för att beskriva skador på högre fungerande processer i hjärnan, t.ex. motivation, planering, socialt beteende och språk/talproduktion. Även om etiologin kan sträcka sig från trauma till neurodegenerativ sjukdom, utgör frontallobssyndromet oavsett orsak ett svårt och komplicerat tillstånd för läkare. Frontalloberna anses klassiskt sett vara unika bland människor och är involverade i en rad olika högre fungerande bearbetningar, t.ex. reglering av känslor, sociala interaktioner och personlighet. Frontalloberna är avgörande för svårare beslut och interaktioner som är viktiga för mänskligt beteende. I och med spridningen av neurokirurgi och förfaranden som lobotomi och leucotomi för behandling av psykiatriska störningar har emellertid en rad fall illustrerat de betydande beteende- och personlighetsförändringar som beror på skador på frontalloberna. Harlow beskrev först denna samling symtom som ”frontallobssyndrom” efter sin forskning om den berömda Phineas Gage som drabbades av en dramatisk beteendeförändring till följd av ett trauma. En abnormitet i frontalloben kan således dramatiskt förändra inte bara bearbetningen utan även personligheten och målinriktat riktat beteende.
Premiär forskning har försökt identifiera de huvudsakliga områden där skador kan uppstå för att orsaka de beteendeförändringar som uppstår vid störningar i frontalloben.
Ventromedial Orbitofrontal Cortex
Sedvanligt känt för att orsaka ”frontallobs-personlighet”, orsakar skador i de orbitofrontala områdena klassiskt sett dramatiska förändringar i beteendet som leder till impulsivitet och bristande omdöme. Läsioner finns vanligen i Broadmanns områden 10, 11 och 12, och 47 är förknippade med en förlust av hämning, känslomässig labilitet och oförmåga att fungera på ett lämpligt sätt i sociala interaktioner. Det mest populära fallet med en lesion i detta område är fallet med Phineas Gage som hade stora beteendeförändringar efter sitt trauma. I en studie av Tranel och Damasio m.fl. kan dock en rad andra etiologier, t.ex. stroke och neoplasier, orsaka ”frontallobspersonlighet.”
Anterior Cingulate and Dorsolateral Syndromes
Lesioner i områdena kring Brodmann-områdena 9 och 46 kan orsaka brister inom arbetsminne, regellära, planering, uppmärksamhet och motivation. Nya studier har förstärkt att DLPFC är avgörande för arbetsminnesfunktionen och i synnerhet för att övervaka och manipulera innehållet i arbetsminnet. DLPFC kan också påverka uppmärksamheten eftersom flera fall har dokumenterat patienter som klagar över brister i uppmärksamheten efter hjärnskador. Det finns också psykiatriska konsekvenser på grund av skador på DPFMC. Tidigare studier har undersökt hur skador i DLPFC kan orsaka ”pseudodepressivt” syndrom i samband med DLPFC associerat med förlust av initiativ, minskad motivation, minskad verbal produktion och beteendemässig långsamhet (abulia). Andra behandlingsproblem är regelinlärning, byte av uppgift, planering/problemlösning, nyhetsupptäckt och exogen uppmärksamhet. Den främre cingulära cortex är viktig för motivationen bakom uppmärksamhet, men kan också vara involverad i en rad olika psykiatriska störningar som depression, posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) och tvångssyndrom (OCD).
Ett nytt forskningsområde inom de dorsolaterala frontala cortierna kretsar kring ”intuition”. Frontalloberna kan kommunicera med det limbiska systemet och associationscortex. I sin tur kan denna känslomässiga påverkan i samband med abstrakta beslut skapa effektivare eller ”intuitiva” beslut på kort tid.