Bracketing och hur man använder det korrekt
Vad är… Exposure Bracketing
Exposure bracketing är en enkel teknik som professionella fotografer använder för att se till att de exponerar sina bilder på rätt sätt, särskilt i utmanande ljussituationer.
När du exponerar för en scen väljer kamerans ljusmätare en kombination av bländare och slutartid som den tror ger en korrekt exponerad bild.
Exponeringsrakettering innebär att du tar ytterligare två bilder: en något underexponerad (vanligtvis genom att välja en negativ exponeringskompensation, till exempel -1/3EV) och den andra något överexponerad (vanligtvis genom att välja en positiv exponeringskompensation, till exempel +1/3EV), återigen enligt kamerans ljusmätare.
Anledningen till att du gör detta är att kameran kan ha blivit ”lurad” av det tillgängliga ljuset (för mycket eller för lite) och att ditt huvudmotiv kan vara över- eller underexponerat. Genom att ta de här tre bilderna ser du till att du har kompenserat ordentligt för detta om det skulle vara fallet.
Som exempel kan du säga att du tar en scen där det finns mycket ljus runt huvudmotivet (t.ex. på stranden en solig dag, eller omgiven av snö). I det här fallet kan kameran, om den använder Weighted-Average-mätning, bli ”lurad” av det rikliga ljuset och exponera för det genom att stänga bländaren och/eller använda en snabbare slutartid (förutsatt att ISO är konstant), med resultatet att huvudmotivet kan bli underexponerat. Genom att ta en extra bild med en liten överexponering skulle du i själva verket överexponera omgivningen, men korrekt exponera huvudmotivet.
Ett annat exempel skulle vara fallet där omgivningen kan vara för mörk och kameran exponerar för bristen på ljus genom att antingen öppna bländaren och/eller använda en långsammare slutartid (förutsatt att ISO är konstant), varvid huvudmotivet kan vara överexponerat. Genom att ta en extra bild med en lätt underexponering skulle du i själva verket underexponera omgivningen, men korrekt exponera huvudmotivet.
Nu har de flesta digitalkameror automatisk exponeringsracketing, vilket innebär att om du väljer det alternativet innan du tar din bild kommer kameran automatiskt att ta tre bilder åt dig: en som den tror att den har exponerat perfekt, en andra som är synligt underexponerad och den tredje som är något överexponerad.
När ska du använda exponeringsracketing? Närhelst du tycker att scenen är utmanande (för mycket ljus eller skugga) när det gäller belysningen, t.ex. solnedgångar är oftast bättre tagna något underexponerade så använd exponeringsgruppering där, eller närhelst du vill vara säker på att du inte exponerar en fantastisk bild felaktigt.
Håll i minnet att du inte använder film längre, så det finns egentligen inga bortkastade bilder (såvida du inte är starkt begränsad av storleken på ditt lagringsmedium).
Digital Dodging & Burning
Skall du radera de extra bilderna med en gång? Nej, om lagringsutrymmet tillåter det, behåll alla tre bilderna tills du kommer hem och laddar upp dem på din dator och i ett bildredigeringsprogram, till exempel Photoshop. Genom att använda lagerfunktionen i Photoshop (eller liknande funktionalitet i ett annat bildredigeringsprogram) kan du ladda in alla tre bilderna i olika lager och sedan försiktigt radera den underexponerade eller överexponerade delen av ett eller flera lager för att få ett slutligt foto där både huvudmotivet och omgivningen är korrekt exponerade!
Denna Photoshop-funktionalitet gör det möjligt att fotografera i mycket extrema ljussituationer där det finns många delar med olika intensitet i ljus och skuggor, så att du förlorar detaljer i högdagrar och skuggor. I det här fallet kan du behöva mer än två extra bilder för att få fram detaljer i de olika delarna. Utan att flytta kameran (ett stativ är viktigt här), ta så många bilder som du behöver och exponera för de olika delarna där du vill att detaljerna ska vara synliga. Sedan laddar du in dem alla i Photoshop, var och en i ett eget lager, och genom att radera de under- och överexponerade delarna i varje lager (medges att denna motsvarighet till filmens ”dodging” och ”burning” kan vara en mycket tråkig och utmanande uppgift i sig själv, men om den görs på rätt sätt kan den vara väl värd mödan), kan du få en ”omöjlig” bild där varje del av grottan är korrekt exponerad.
Omdömesgillt använt är exponeringsracketing en enkel teknik som kan säkerställa korrekt exponering av en svår ljussituation. Se till att du skaffar en kamera med bra manuell kontroll för bracketing.
Gillar du den här artikeln?
Missa inte nästa!
Gå med i över 100 000 fotografer på alla erfarenhetsnivåer som får våra kostnadsfria fototips och artiklar för att hålla dig uppdaterad: