Bygga en gammaldags stolpstall, del 4
OBSERVERING: Under hela mänsklighetens historia har människor som utfört någon typ av arbete på gården gjort det på egen risk. Följande video och artikel visar faror som är ganska uppenbara för alla tittare som är välsignade med sunt förnuft, och är inte avsedda att användas som undervisning i säkerhetsrutiner … särskilt inte för folk med begränsad eller ingen erfarenhet av farliga verktyg. Det finns också många faktorer som avgör integriteten hos en stor struktur som den som byggs här. Den som försöker bygga sin egen struktur själv gör egentligen detta: utövar de fri- och rättigheter som detta land alltid har erkänt för folk att göra saker själva … på egen risk.
Jag hoppas verkligen att ni tycker om att läsa och titta.
Pa Mac
Se hur fackverkstäder, lister och takbjälkar byggs upp i stallverkstaden i avsnitt 9 av The Farm Hand’s Companions Show här, eller läs motsvarande inlägg som följer nedan
Ingen tak, inget golv, men inget krångel,
ett snabbt golv kommer ner efter
vi jobbar och bygger och sätter ett fackverk,
och sedan spikar vi en spant
vid F. Lore Tacker
I den här punkten i byggandet av min stallverkstad är det dags att arbeta med taket som en dag kommer att kasta regn från mina verktyg. Den översta delen av taket kommer att bestå av enskilda sektioner eller ”fackverk”. Varje fackverk kommer att byggas en åt gången uppe på loftet, i stället för att byggas ner på marken och lyftas upp igen. Eftersom dessa takstolar inte väger särskilt mycket är det inte alltför svårt för en person (din sannerligen) att manövrera dem på plats när det är dags att sätta upp dem. Detta är ännu ett klassiskt exempel på att äta elefanten en bit i taget. Och jag är hungrig.
Men det finns ett litet problem: Jag har inget golv uppe på loftet att stå på när jag gör fackverk. Nåja, jag gör ett snabbt sådant av de brädor som jag senare kommer att använda till takbjälkar. De är 1 och 3/4 tum breda och de kommer att fungera utmärkt om de häktas ner tillfälligt.
En huvudspant byggs först enligt mina specifika mått. De två långa brädorna för varje fackverk är exakt 8 fot långa, och när de sätts ihop kommer de att sträcka sig 11 fot 2 tum i botten, vilket är längden mellan de två yttre sidorna av de övre trösklarna. Varje enskilt fackverk är stagat på hög höjd och skuret så att det sitter i jämnhöjd med de övre trösklarna.
När jag är nöjd med hur huvudspärren passar på de övre trösklarna lägger jag ner den på det tillfälliga golvet och häftar ner lite träskrot runt omkring den för att bilda en mall. I jiggen placeras 8-fots brädor som är färdigkapade så att de matchar brädorna på huvudspanten. Det är därför det är bra att ha det tillfälliga golvet fastspikat och inte bara sitta där. Jag vill inte att brädorna ska röra på sig, annars kommer min jig att bli okej.
Sedan spikas tvärstaget fast, med en spik i toppen för att ge det lite mer stabilitet. Så länge jag följer jiggen bör det sista spantet passa lika bra som det första. Det är ganska teoretiskt, vet du.
Nu är det dags att montera fackverken. Ja, grabben.
De här skrotplattorna som jag har fäst upp kommer att hindra den första fackverket i slutet från att falla medan jag spikar fast det på plats. Förresten kommer den första och sista fackverket i båda ändarna av verkstaden att placeras med stödsidan in mot mitten. Det gör att de inte kommer att vara i vägen när jag senare ska spika upp de yttre väggplattorna. Det spelar ingen roll åt vilket håll de mittersta är riktade, men om du inte monterar alla åt ett håll kommer perfektionister som en dag råkar se det när de går runt i ditt loft inte att kunna sova på natten, och andra människor kommer bara att undra över dig.
Pilothål som är förborrade i fackverkens ändar är till stor hjälp, särskilt när man är en person som håller upp tunga brädor och spikar fast dem alla medan det blåser. Jag var också förutseende nog att markera avståndet (2 fot) för var och en av de inre fackverken på de övre trösklarna med en blyertspenna innan jag påbörjade installationen. Ibland lönar det sig verkligen att tänka.
När det andra fackverket är delvis spikat på den nedre tröskeln spikas eller skruvas skrotbrädor också upp diagonalt på de inre sidorna av på varandra följande fackverk – ett på den ena sidan och ett på den andra korsningen mittemot det första. Genom att spika eller skruva fast dessa skrotbrädor är det lätt att senare justera avståndet mellan fackverkens toppar om jag behöver det … och det kommer jag utan tvekan att behöva. För tillfället bryr jag mig inte om avståndet i toppen; jag bryr mig bara om att spika fast de båda nedre delarna av varje fackverk på mina markeringar.
Med hjälp av stöttorna som håller fackverksöverdelarna på plats kan jag spika färdigt dem i botten. Förutom att spika en spik från den snedställda kanten på utsidan spikar jag också in en spik från sidan. När bottnarna är ordentligt spikade ser jag till att båda ändspärrarna är lodräta. Sedan ser jag till att de från toppen av den ena ändspanten till toppen av den andra ändspanten mäter samma avstånd som de gör från botten av den ena ändspanten till botten av den andra. Nu kan jag, med början i ena änden, gå tillbaka och justera alla diagonala stag så att varje fackverk är lodrätt (återigen, detta är teoretiskt; för mig är det en livsstil att mixtra).
Dessa horisontella brädor, som kallas lathing, är det som plåttaket kommer att fästas på. Lathing är placerad med ungefär två meters mellanrum för ett plåttak, och blir en bra stege att klättra på när man sätter upp plåten. Det är också ganska roligt att klättra på den. Jag förskjuter sömmarna på lathunden så att ingen av skarvarna ligger bredvid varandra på samma fackverk. Detta ger lite mer integritet åt taket. Jag låter ändarna löpa lite långt ut över kanten eftersom jag kommer att spänna ett snöre och trimma upp dem även senare. Jag ger lathunden ett par spikar vid varje korsning av ett fackverk, och vid de skarvade skarvarna slår jag in två vinklade spikar i slutet av varje bräda. Även om jag använde furu skulle sweet gum eller sykomor ha varit ett bättre val eftersom de inte är benägna att spricka när spikarna slås in nära slutet av en bräda, vilket är nödvändigt när man spikar lathing. Återigen är det nödvändigt att göra vissa ändringar: Jag spikar så långt bort från kanten som möjligt och vinklar in den mot spanten nedanför.
Sidoskyddets takbjälkar är de nästa som ska upp, så där försvinner mitt tillfälliga vindsvåningsgolv. Varje takbjälke kommer att vara inskuren för att passa både den övre plattan och sidohusets tröskel, och precis som med huvudspärren kapas en huvudspärr som kommer att vara mallen för alla de andra. Jag råkade ha haft sinnesnärvaro nog att se till att den passade innan jag skar ut alla de andra.
Det viktigaste måttet som jag oroar mig för är 4 tum mellan toppen av varje skåra och toppen av sparren. Höjden på varje takbjälke är irrelevant så länge det är mer än 4 tum och toppen är ett rakt och jämnt snitt. Den nedre delen av sparren kan löpa vilt vilket minimerar bortkastade snitt när man fräser upp virket. Faktum är att ju mindre djup sparren har, desto mer styrka har den. Endast 4 tum av sparren kommer att stiga över den imaginära linjen mellan den övre kanten av den övre tröskeln och sidoskyddets tröskel.
Det som är bra med att göra takbjälkar är att jag kan göra det stående här på marken. Jag lägger huvudsparven ovanpå en annan bräda och ser till att topparna är jämna (bottnarna spelar ingen roll, vilket jag beskrev för en sekund sedan). Sedan kan jag rita ut skårorna på bägge sidor av sparren. Nästa steg är förmodligen självklart … jag skär ut skårorna.
Med utskurna skåror på alla takbjälkar spikar jag fast den ena av de invändiga takbjälkarna i tröskeln i båda ändar. Bara en stor spik på varje skåra räcker för mig. Om man överdriver spikningen kan det försvaga sparvträet.
De fyra sparrarna på verkstadens kanter är skurna på ett annat sätt i toppen än de andra. Det är för att de ska ligga i nivå med fackverk och trösklar när de väl är spikade, vilket ger väggskivorna en fin, jämn yta att spika på.
När sparrarna var på plats spände jag ett snöre för att markera en rak linje för att trimma upp de nedre ändarna. Sedan klippte jag av dem jämnt med varandra.
Det sista steget för mig är att lägga till lathing till takstolarna på sidoskjulet. Inget nytt där; samma sak som med fackverken. Jag tror att det här börjar se mer ut som en verkstad … och mycket snart kommer vi att sätta på ett plåttak.
