Chemical Bank

admin 0 Comments Articles

Chemical Bank

Grundande och tidig historiaRedigera

Aktiebrev för Chemical Manufacturing Company, ca. 1824.

Chemical Bank 5-dollarsedel, ca. 1824. 1835.

In 1823 (för 198 år sedan) grundades företaget som ”New York Chemical Manufacturing Company” av Balthazar P. Melick tillsammans med företagets ursprungliga styrelseledamöter, John C. Morrison, Mark Spenser, Gerardus Post, James Jenkins, William A. Seely och William Stebbins. Dessutom var Joseph Sampson, även om han inte var direktör, bland de största av bankens ursprungliga aktieägare. Grundarna använde tillverkningsföretaget (som tillverkade kemikalier som blå vitriol, alun, salpetersyra, kamfer och salpeter samt läkemedel, färger och färgämnen) som ett sätt att få en bankstadga från New Yorks lagstiftande församling. Under 1820-talet upptäckte blivande bankirer att det var troligare att de lyckades få ett tillstånd om banken var en del av ett större företag. Året därpå, i april 1824, lyckades företaget ändra sin stadga så att Chemical kunde börja bedriva bankverksamhet. Som ett resultat av detta var Chemical Bank ursprungligen en avdelning av New York Chemical Manufacturing Company. Balthazar Melick utsågs till den första presidenten för banken, som vände sig till köpmän i New York City.

År 1826 blev John Mason aktieägare i banken och skulle komma att fungera som Chemicals andra president. Mason, som senare skulle komma att kallas ”the father of the Chemical Bank” och var en av sin tids rikaste köpmän i New York, efterträdde Baltus Melick 1831. Mason var ansvarig för att etablera den unga bankens mycket konservativa affärskultur som skulle bestå i nästan 90 år. Under sina första tjugofem år betalade banken ingen utdelning och inte heller ränta på kundernas insättningar. Mason var också ansvarig för att leda Chemical genom paniken 1837. När en spekulationsbubbla kollapsade den 10 maj 1837 ställde bankerna in betalningarna av guld och silver. Även om Chemical under krisen 1837 följde efter andra och ställde in betalningarna, stod de ensamma i en senare kris tjugo år senare, då de fortsatte att göra betalningar i specie. Även 1837 var Chemical fortfarande en av de tidigaste att återuppta betalningar i specie.

Mason dog den 26 september 1839, men hans arv av konservatism togs vidare av hans efterträdare. Isaac Jones och senare hans kusin John Quentin Jones skulle leda Chemical, båda som president, under de kommande fyrtio åren fram till 1878. Både Isaac och John Jones hade nära förbindelser med John Mason, särskilt Isaac som gifte sig med en av John Masons tre döttrar. Familjerna Mason och Jones skulle behålla den faktiska kontrollen över Chemical under en stor del av de första fem decennierna. John Q. Jones efterträddes 1878 av George G. Williams, som hade gått med i banken 1842 och fungerat som bankens kassör från 1855 och framåt. På den posten fick Williams också lära sig Chemicals konservativa bankstil. Williams skulle fungera som president från 1878 till 1903.

År 1844, när New York Chemical Manufacturing Companys ursprungliga stadga löpte ut, likviderades kemiföretaget och ombildades enbart som bank och blev Chemical Bank of New York 1844. Bland bankens första styrelseledamöter enligt den nya stadgan fanns Cornelius Roosevelt, John D. Wolfe, Isaac Platt och Bradish Johnson samt bankens ordförande John Q. Jones. Företaget sålde alla återstående lager från kemiavdelningen samt motsvarande fastighetsinnehav 1851.

Två år senare, 1853, blev Chemical chartermedlem i New York Clearing House, det första och största bankclearinghuset i USA. Två Chemical-presidenter skulle också komma att fungera som chefer för clearinghuset, med John Q. Jones som chef 1865-1871 och George G. Williams som chef 1886 och 1893-1894.

Under paniken 1857 fick Chemical Bank smeknamnet ”Old Bullion” genom att ta ställning till att den skulle fortsätta att lösa in sina sedlar i specie under hela krisen. Paniken, som hade drabbat bankerna och orsakat ett antal konkurser, ledde till att banker över hela landet ställde in betalningarna i specie och övergick till att utfärda skuldebrev i papper. Chemicals beslut var mycket impopulärt bland sina bankkolleger och ledde till att banken tillfälligt stängdes av från New York Clearing House, där Chemical var en av grundarna. Medan hundratals banker stängde, inklusive 18 banker i New York på en enda dag, utvecklade Chemical ett rykte om stabilitet. Detta rykte visade sig vara ytterst viktigt för Chemicals tillväxt under senare recessioner under 1860-talet. Chemical använde ofta refrängen ”Good as gold then, good as gold today” i annonser från 1860-talet långt in på 1900-talet.

Chemical fick sin nationella stadga som Chemical National Bank of New York 1865, på uppmaning av finansministern. Detta gjorde det möjligt för Chemical att utfärda statsstödda nationella banksedlar, föregångaren till papperspengar. I början av 1870-talet hade Chemical ackumulerat insättningar på över 6 miljoner dollar (motsvarande 121 miljoner dollar 2019).

Ett samtida perspektiv på Chemical från 1893 beskrev banken på följande sätt:

”The Chemical National Bank is a famous corporation. Dess aktier har ett högre pris i förhållande till sitt nominella värde än alla andra bankaktier. Den har det största överskottet och den största odelade vinsten, med ett enda undantag, av alla banker i landet. Den har den största mängden individuella insättningar. Den betalar den största procentuella utdelningen på sitt nominella värde av alla företag av alla slag … Aktierna i banken baserade på 100 dollar i nominellt värde har sålts så högt som 4 980 dollar styck.”

1900-1946Redigera

The 1917-1924 Chemical National Bank Logo

Under 1900-talets första decennium hade Chemical ett av de starkaste anseendena inom bankväsendet, men som affärsverksamhet gick Chemical på nedgång och förlorade kunder varje år. Till skillnad från många av sina kollegor hade Chemical varit ovillig att expandera till värdepapper och andra verksamheter och hade inte betalat ränta på bankkonton. Båda metoderna, som ansågs vara mycket konservativa, hade gjort det möjligt för Chemical att bygga upp en stor kapitalreserv, men lockade inte till sig kunder. William H. Porter, en framstående bankman på den tiden, utsågs till bankens ordförande 1903 efter den tidigare ordföranden George G. Williams död. Porter skulle lämna Chemical sju år senare för att bli delägare i J.P. Morgan & Co. 1910 och efterträddes av Joseph B. Martindale, som utsågs till president 1911.

Interiör av Chemical National Banks kontor på 270 Broadway, ca. 1913

År 1917 utnämnde Chemical en ny president för banken, Herbert Twitchell, efter Joseph B. Martindales död. Det avslöjades, bara några månader efter Martindales död, att den tidigare Chemical-ordföranden hade stulit så mycket som 300 000 dollar från Ellen D. Hunts konto, en brorsdotter till Wilson G. Hunt.

Twitchell inledde en stor omsvängning av Chemical genom att inrätta en trustverksamhet och ändra Chemicals policy att inte betala ränta på kontantkonton. Dessa åtgärder tillsammans med andra initiativ resulterade i en ökning av insättningarna från 35 miljoner dollar till 81 miljoner dollar år 1920. År 1920 efterträddes Twitchell av Percy H. Johnston och stannade kvar i banken som styrelseordförande. Johnston skulle hålla ordförandeskapet i banken fram till 1946, då hade banken vuxit till att bli den sjunde största i USA.

Under 1920 genomförde Chemical sitt första stora förvärv genom att gå samman med Citizens National Bank. Förvärvet av Citizens National, en liten affärsbank i New York, ökade Chemicals tillgångar till mer än 200 miljoner dollar med mer än 140 miljoner dollar i inlåning. År 1923 etablerade Chemical sin första filial och i slutet av 1920-talet hade man öppnat ett dussin filialer på Manhattan och i Brooklyn samt en filial i London, vilket var den första internationella närvaron.

Under 1929 ombildades Chemical till en statlig bank i New York som Chemical Bank & Trust Company och slogs samman med United States Mortgage & Trust Company, vars huvudkontor låg på Madison Avenue och 74th Street. Under depressionen på 1930-talet ökade Chemicals insättningar med mer än 40 % och 1941 nådde banken 1 miljard dollar i tillgångar. Under denna period etablerade Chemical också Chemical National Company, en värdepappersförsäkringsverksamhet.

1947-1979Edit

Corn Exchange Bank, som förvärvades 1954, utökade bankens filialnätverk

New York Trust Company slogs samman 1959 och ökade bankens grossistbanksverksamhet

In 1947, efter att Percy Johnston gått i pension utsågs Harold Holmes Helm till ny ordförande för Chemical och skulle tjänstgöra först som ordförande och senare som bankens ordförande under de kommande 18 åren fram till sin pensionering 1965. Under Helm genomförde Chemical en rad stora fusioner i slutet av 1940-talet och början av 1950-talet som återigen gjorde banken till en av de största i USA. 1947 fusionerade Chemical med Continental Bank and Trust Company. 1954 fusionerade Chemical med Corn Exchange Bank och bara fem år senare återigen med New York Trust Company.

Chemical genomförde sitt största förvärv fram till dess, 1954, genom att fusionera med Corn Exchange Bank för att bli Chemical Corn Exchange Bank. Corn Exchange Bank grundades 1853 och hade sitt säte i New York City, men hade byggt upp ett nätverk av filialer i andra delstater genom förvärv av lokala banker. Fusionen med Corn Exchange Bank tillförde ytterligare 98 filialer till Chemicals system, huvudsakligen i New York City, och 774 miljoner dollar i insättningar.

1959 fusionerade banken, som nu var känd som Chemical Corn Exchange Bank, med New York Trust Company, vilket i praktiken innebar en fördubbling av företagets storlek. New York Trust Company, som hade en stor trust- och grossistbanksverksamhet, specialiserade sig på att betjäna stora industriella konton. Vid tiden för fusionen var Chemical Corn den fjärde största banken i New York och New York Trust den nionde största banken och fusionen skapade den tredje största banken i New York och den fjärde största i USA med tillgångar på 3,8 miljarder dollar. Efter sammanslagningen släppte banken användningen av ”corn exchange” från företagsnamnet och blev Chemical Bank New York Trust Company.

1968 omorganiserade sig Chemical till ett bankholdingbolag, Chemical New York Corporation, vilket möjliggjorde en snabbare expansion. Under hela det tidiga 1960-talet hade Chemical börjat expandera till New Yorks förorter och öppnat filialer på Long Island och i Westchester County. I slutet av 1960-talet och början av 1970-talet fokuserade Chemical dock på att bygga upp sin internationella verksamhet. Under dessa år öppnade Chemical nya kontor i Frankfurt, Tyskland (1969), Zürich, Schweiz (1971), Bryssel, Belgien (1971), Paris, Frankrike (1971) och Tokyo, Japan (1972).

1975 förvärvade Chemical Security National Bank, som hade ett filialnät på Long Island.

1980-taletRedigera

Chemical Banks logotyp 1970-1992, som användes fram till bankens sammanslagning med Manufacturers Hanover

Chemical fortsatte att genomföra förvärv, under hela 1980-talet särskilt förvärven av Texas Commerce Bank (1986) och Horizon Bancorp (1986) samt försöket att ta över Florida National Bank (1982).

Chemical och Florida National Bank kom 1982 överens om att gå in i en fusion, efter att lagar som förhindrade bankverksamhet mellan delstaterna hade upphävts, vilket gav Chemical en option på att förvärva verksamheten. I februari 1982 stämde Southeast Banking Corporation (SBC), som hade avvisats i sitt försök att förvärva Florida National, för att få ett föreläggande mot Chemicals fusion. I början av 1983 lät Southeast Banking Corporation sitt uppköpsförsök falla och gick med på att byta ut sina Florida National-aktier mot 24 FNB-filialer och annan ersättning. Efter affären med SBC fick Florida National tillstånd att fusionera med Chemical, men bankförvärv mellan delstater var fortfarande förbjudna enligt federal lag och krävde godkännande av delstaternas lagstiftare. Eftersom tidsfristen 1990 löpte ut för dess option att köpa Florida National och det inte fanns några tecken på att den delstatliga lagstiftningen skulle godkänna det, sålde Chemical Bank sin andel på 4,9 % till First Union Corporation för 115 miljoner dollar.

Texas Commerce Bank, förvärvad av Chemical 1986 i den största bankfusionen mellan delstater vid den tiden

Chemical genomförde sin största transaktion på 80-talet i december 1986, då banken gick med på att förvärva Texas Commerce Bank. Transaktionen på 1,1 miljarder dollar utgjorde den största interstatliga banksammanslagningen i USA:s historia fram till dess. Texas Commerce, som officiellt förvärvades i maj 1987, var ett av de största bankholdingbolagen i sydvästra USA, med en stark närvaro inom företagsbankverksamhet för små och medelstora företag. Chemical sökte inte stöd från Federal Deposit Insurance Corporation för sitt förvärv av Texas Commerce, även om andra stora banker i Texas, First RepublicBank Corporation (förvärvad av NationsBank) och MCorp Bank (förvärvad av Bank One), fick stöd på över 5 miljarder dollar. I slutändan bidrog Chemical med 300 miljoner dollar för att skydda Texas Commerce som fortsatte att gå med förlust.

Också 1986 gick Chemical med på en fusion med New Jersey-baserade Horizon Bancorp, även om fusionen inte slutfördes förrän 1989, återigen på grund av regler för bankverksamhet mellan delstaterna.

Bankens holdingbolag, Chemical New York Corporation, döptes om till Chemical Banking Corporation 1988 efter en rad fusioner och förvärv utanför staten, bland annat Texas Commerce Bank och Horizon Bancorp.

Det var under denna period, på 1980-talet och i början av 1990-talet, som Chemical framträdde som en av de ledande aktörerna inom finansiering av lånefinansierade uppköpstransaktioner. I slutet av 1980-talet utvecklade Chemical sitt rykte om att finansiera uppköpstransaktioner och byggde upp en syndikerad verksamhet för leveraged finance och tillhörande rådgivningsverksamhet under ledning av den banbrytande investeringsbankiren Jimmy Lee. Det var inte förrän 1993 som Chemical fick tillstånd att teckna företagsobligationer, men inom några år blev Chemical (och senare Chase) under Lee en viktig tecknare av obligationer med lägre kreditvärdighet. Dessutom lanserade Chemical 1984 Chemical Venture Partners för att investera i privata kapitalinvesteringar tillsammans med olika finansiella sponsorer.

1990-taletRedigera

I juli 1991 meddelade Chemical att det skulle förvärva Manufacturers Hanover Corporation i en fusionstransaktion på 135 miljarder dollar. Vid tidpunkten för fusionen var Chemical och Manufacturers Hanover de sjätte respektive nionde största bankerna sett till tillgångar. När transaktionen avslutades i slutet av 1991 blev den sammanslagna banken, som behöll namnet Chemical, den näst största banken i USA, efter Citicorp både när det gäller tillgångar och kunder (cirka 1,2 miljoner hushållskonton 1991). Chemical antog Manufacturers Hanover’s logotyp och flyttade in i sitt huvudkontor på 270 Park Avenue i New York. När det gäller företagsbankverksamhet var Manufacturers Hanover bättre etablerat med större företag med hög status, medan Chemical hade varit starkare med små och medelstora företag.

På nationell nivå blev den sammanslagna Chemical Bank en av de största långivarna till amerikanska företag och var utan tvekan ledande inom lånesyndikering på global nivå. Dessutom tog Chemical en ledande roll som leverantör av valutaväxling, ränte- och valutaswappar, tjänster för företagsfinansiering, kontanthantering, företags- och institutionella förtroendeuppdrag, handelstjänster och överföringar av medel. Chemical drev ett av landets största kreditkortsföretag och var en av de största leverantörerna av bostadslån.

1996 förvärvade Chemical Chase Manhattan Corporation i en fusion som värderades till 10 miljarder dollar för att skapa det största finansinstitutet i USA. Även om Chemical var det förvärvande företaget och den nominella överlevaren, antog den sammanslagna banken namnet Chase, som ansågs vara mer känt, särskilt internationellt. Chase, som på sin höjd hade varit den största banken i USA, hade sjunkit till sjätte plats, medan Chemical var den tredje största banken vid tiden för fusionen. Fusionen resulterade i en minskning av mer än 12 000 arbetstillfällen mellan de två bankerna och fusionsrelaterade kostnader på cirka 1,9 miljarder dollar.

Banken fortsatte att verka under varumärket Chase fram till dess att den förvärvades av J.P. Morgan & Co. i december 2000 för att bilda JPMorgan Chase & Co. Under alla dessa förvärv förblev Chemicals ursprungliga ledningsgrupp, ledd av Walter V. Shipley, ansvarig för banken. När den sammanslagna banken köpte J.P. Morgan & Co. utsågs William B. Harrison, Jr., som länge varit chef för Chemical, till VD för det sammanslagna företaget. Dessutom förblev många av Chemicals verksamheter intakta genom de olika fusionerna. Chemicals private equity-grupp bytte till exempel namn flera gånger och blev till slut JP Morgan Partners innan den avknoppades från banken, som CCMP Capital, efter bankens sammanslagning med Bank One 2004. Dessutom behåller JPMorgan Chase Chemicals aktiekurshistorik från före 1996, liksom Chemicals gamla huvudkontor på 270 Park Avenue.

FörvärvshistorikRedigera

Elektroniska bankärendenRedigera

Chemical var en av pionjärerna inom elektroniska bankärenden online. Den 2 september 1969 installerade Chemical den första bankomaten i sin filial i Rockville Centre, New York. De första bankomaterna var utformade för att dela ut en fast summa kontanter när användaren förde in ett speciellt kodat kort. I en reklam för Chemical Bank stod det: ”Den 2 september öppnar vår bank klockan 9.00 och stänger aldrig mer”. Chemicals uttagsautomat, som ursprungligen kallades Docuteller, utformades av Donald Wetzel och hans företag Docutel. Cheferna vid Chemical var till en början tveksamma till övergången till elektronisk bankverksamhet med tanke på den höga kostnaden för de första maskinerna. Dessutom var cheferna oroliga för att kunderna skulle motsätta sig att maskiner skulle hantera deras pengar.

1982 inledde Chemical det första persondatorbaserade banksystemet när man lanserade ett pilotprogram för elektronisk bankverksamhet som kallades Pronto. Chemical hade spenderat 20 miljoner dollar på att utveckla programvaran för Pronto. Systemet, som fungerade med ATARI-konsolen, startade i New York och betjänade 200 Chemical Bank-kunder. Pronto var en utvidgning av andra elektroniska banktjänster som Chemical erbjöd, bland annat ett kontanthanteringssystem för företag och ett växande nätverk av uttagsautomater, och var en av de största tidiga satsningarna av en bank på datorbaserade banktjänster för hemmabruk. Ett år efter lanseringen av Pronto använde dock endast 21 000 av Chemicals 1,15 miljoner kunder systemet, vilket till stor del berodde på de höga månatliga abonnemangskostnader som Chemical tog ut av kunderna för att använda systemet. År 1985 stod det klart att Pronto, som Chemical gjorde stor reklam för, växte mycket långsammare än väntat.

1985 ingick Chemical och BankAmerica, en annan pionjär inom elektronisk bankverksamhet, ett samriskföretag med AT&T Corporation och Time Inc, känt som Covidea, för att marknadsföra bank- och aktiemäklartjänster med rabatterat pris till datorutrustade hushåll. Genom att kombinera resurser och dela på kostnaderna hoppades de fyra företagen kunna minska risken för stora och långvariga förluster. Slutligen avbröt Chemical sina ansträngningar 1989 med en förlust på nästan 30 miljoner dollar.