Clarence Thomas

Clarence Thomas, (född 23 juni 1948 i Pinpoint, nära Savannah, Georgia, USA), biträdande domare i USA:s högsta domstol från 1991, den andra afroamerikanen att sitta i domstolen. Thomas utsågs för att ersätta Thurgood Marshall, domstolens första afroamerikanska ledamot, och gav domstolen en avgörande konservativ röst.

Thomas far, M.C. Thomas, övergav familjen när Thomas var två år gammal. Efter att familjens hus förstörts i en brand gifte Thomas mor, Leola Anderson Thomas, som arbetade som hembiträde, om sig. Thomas, som då var sju år gammal, och hans bror skickades till sina morföräldrar. Han fick sin utbildning i Savannah, Georgia, i en katolsk grundskola som enbart bestod av svarta och som leddes av vita nunnor, och sedan i ett internatskola-seminarium, där han tog examen som den ende afroamerikanen i sin klass. Han gick på Immaculate Conception Abbey under sitt första år på college och övergick sedan till Holy Cross College i Worcester, Massachusetts, där han tog examen med en kandidatexamen 1971. Han tog juristexamen från Yale University 1974.

Thomas var successivt biträdande justitieminister i Missouri (1974-77), jurist på Monsanto Company (1977-79) och lagstiftningsassistent åt den republikanske senatorn John C. Danforth i Missouri (1979-81). Under de republikanska presidentadministrationerna Ronald Reagan och George H.W. Bush tjänstgjorde Thomas som biträdande sekreterare i det amerikanska utbildningsdepartementet (1981-82), ordförande för Equal Employment Opportunity Commission (EEOC; 1982-90) och domare i U.US Court of Appeals for the Federal District i Washington, D.C. (1990-91), en post som han utsågs till av Bush.

Marshalls pensionering gav Bush möjlighet att ersätta en av domstolens mest liberala ledamöter med en konservativ. Presidenten stod under betydande politiska påtryckningar för att utse en annan afroamerikan, och Thomas tjänstgöring under republikanska senatorer och presidenter gjorde honom till ett självklart val. Trots att han tilltalade republikanska anhängare väckte hans nominering dock kontroverser av flera skäl: han hade liten erfarenhet som domare, han hade producerat lite rättsvetenskaplig forskning och han vägrade att svara på frågor om sin inställning till abort (han hävdade under sina bekräftelseförhör att han aldrig hade diskuterat frågan). Trots detta verkade Thomas vara på väg mot en enkel bekräftelse tills en tidigare medhjälpare trädde fram och anklagade honom för sexuella trakasserier, ett ämne som dominerade de senare delarna av utfrågningarna. Medarbetaren, Anita Hill, en svart juridikprofessor vid University of Oklahoma som hade arbetat för Thomas vid EEOC och utbildningsdepartementet, hävdade i tv-sända utfrågningar att Thomas hade gjort sexuellt stötande kommentarer till henne i en uppenbar förförelsekampanj. Thomas nekade till anklagelserna och anklagade senatens justitieutskott för att ha iscensatt en ”högteknologisk lynchning”. En djupt splittrad senat bekräftade knappt Thomas nominering med 52 röster mot 48.

Clarence Thomas

Clarence Thomas, 1991.

Consolidated News/© Archive Photos

Gör en Britannica Premium-prenumeration och få tillgång till exklusivt innehåll. Prenumerera nu

I Högsta domstolen upprätthöll Thomas en relativt tyst närvaro men visade prov på en stark konservatism i sina röster och beslut och ställde sig ofta på samma sida som sin konservativa kollega Antonin Scalia. Denna allians skapades i Thomas första stora mål, Planned Parenthood of Southeastern Pennsylvania v. Casey (1992), där han anslöt sig till Scalias avvikande mening, som hävdade att Roe v. Wade (1973), domen som fastställde den lagliga rätten till abort, borde upphävas. Thomas konservativa ideologi var också tydlig i hans åsikter i frågan om segregering av skolor. I Missouri v. Jenkins (1995), till exempel, skrev han ett 27-sidigt medföljande yttrande som fördömde utvidgningen av den federala makten till delstaterna och insisterade på att de facto, i motsats till de jure, segregation i skolor i sig varken är konstitutionsstridig eller psykologiskt skadlig för svarta elever – en hänvisning till domstolens slutsats i Brown v. Board of Education of Topeka (1954) att politiken att tvinga svarta barn att gå i separata skolor enbart på grund av sin ras skapade hos dem en känsla av underlägsenhet som undergrävde deras motivation att lära. ”Enbart faktisk segregation (som inte åtföljs av diskriminerande olikheter i utbildningsresurser) utgör inte en fortsatt skada efter det att den rättsliga segregationen har upphört”, skrev han. Faktum är att ”det finns ingen anledning att tro att svarta elever inte kan lära sig lika bra när de är omgivna av medlemmar av sin egen ras som när de befinner sig i en integrerad miljö.”

USA:s Högsta domstol

USA:s Högsta domstol, i dess sammansättning år 2010: (andra raden, från vänster) biträdande domare Sonia Sotomayor, biträdande domare Stephen Breyer, biträdande domare Samuel A. Alito, Jr, biträdande domare Elena Kagan, (längst fram, från vänster) biträdande domare Clarence Thomas, biträdande domare Antonin Scalia, överdomare John G. Roberts, Jr, Associate Justice Anthony Kennedy, och Associate Justice Ruth Bader Ginsburg.

Steve Petteway/Collection of the Supreme Court of the United States

Men även om kontroversen kring hans utnämning löstes upp betydligt kort efter att han tillträdde som domare fortsatte Thomas att locka till sig protesterande personer från minoritets- och kvinnorättsorganisationer vid sina offentliga framträdanden. Ideologiskt sett var Thomas och Marshall starka kontraster, och under hela sin karriär arbetade Thomas mot många av de orsaker som hans föregångare förespråkade. Som en av de mest pålitliga konservativa som utnämndes av republikanska presidenter följde Thomas i allmänhet ett förutsägbart mönster i sina åsikter – konservativ, återhållsam och misstänksam mot den federala regeringens räckvidd i delstatlig och lokal politik.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.