Coldplay
Coldplay är ett engelskt alternativt rockband som bildades i London 1996-1997. Chris Martin, och Jonny Buckland, såg fram emot att bilda ett band när de gick på University College London. Efter att ha bildat Pectoralz gick Guy Berryman med i gruppen som basgitarrist och de bytte namn till Starfish. Will Champion anslöt sig som trummis och bakgrundssångare som spelar olika instrument, vilket gjorde bandets lineup komplett. Phil Harvey var gruppens manager från 1998 till 2001. Bandet bytte slutligen namn till Coldplay 1998. Tim Rice-Oxley skulle läggas till i lineupen, men han vägrade eftersom han redan var medlem i Keane. Bandet spelade senare in och släppte tre EP:s; Safety 1998, Brothers & Sisters som singel 1999 och The Blue Room samma år. The Blue Room var deras första utgivning på ett större skivbolag, efter att ha skrivit på för Parlophone.
Coldplays tidiga material jämfördes med akter som Radiohead, Jeff Buckley, U2 och Travis. De hade uppnått världsomfattande berömmelse genom att släppa singeln ”Yellow” år 2000, följt av deras debutalbum ”Parachutes” som släpptes samma år och som nominerades till Mercurypriset. Bandets andra album, A Rush of Blood to the Head (2002), vann flera priser, bland annat NME:s Album of the Year. Deras nästa släpp, X&Y, fick ett något mindre entusiastiskt men ändå överlag positivt mottagande när det släpptes 2005. Bandets fjärde studioalbum, Viva la Vida or Death and All His Friends (2008), producerades av Brian Eno och släpptes återigen till övervägande positiva recensioner och fick flera Grammy-nomineringar och vinster.
Sedan utgivningen av Parachutes har Coldplay hämtat inflytande från andra källor, däribland Echo & the Bunnymen, Kate Bush, George Harrison och Muse på A Rush of Blood to the Head, Johnny Cash och Kraftwerk för X&Y och Blur, Arcade Fire och My Bloody Valentine på Viva la Vida. Coldplay har aktivt stöttat olika sociala och politiska frågor, till exempel Oxfams kampanj Make Trade Fair och Amnesty International. Gruppen har också uppträtt i olika välgörenhetsprojekt som Band Aid 20, Live 8, Sound Relief, Hope for Haiti Now: A Global Benefit for Earthquake Relief och Teenage Cancer Trust.
Bildandet och de första åren (1996-1999)Edit
Chris Martin och Jonny Buckland träffades för första gången under orienteringsveckan på University College London (UCL) i september 1996. Paret tillbringade resten av collegeåret med att planera ett band och bildade till slut en grupp kallad Pectoralz. Guy Berryman, en klasskamrat till Martin och Buckland, anslöt sig senare till gruppen. År 1997 genomförde gruppen, som hade bytt namn till Starfish, spelningar för lokala promotorer i Camden på små klubbar. Martin hade också rekryterat sin långvariga skolkamrat Phil Harvey, som studerade klassiker vid Oxford, för att bli bandets manager. Coldplay har sedan dess accepterat Harvey som den femte medlemmen i gruppen. Bandets lineup kompletterades när Will Champion anslöt sig för att ta på sig slagverkstjänsten. Champion hade vuxit upp med att spela piano, gitarr, bas och tin whistle; han lärde sig snabbt trummor, trots att han inte hade någon tidigare erfarenhet. Bandet bestämde sig slutligen för namnet ”Coldplay” som föreslogs av Tim Crompton, en lokal student som hade använt namnet för sin grupp. År 1997 hade Martin också träffat Tim Rice-Oxley, som då var student i klassiskt ämne. Under en helg på Virginia Water bad de varandra att spela upp sina egna låtar på piano. Martin, som ansåg att Rice-Oxley var begåvad, bad honom att bli Coldplays keyboardspelare, men Rice-Oxley vägrade eftersom hans eget band, Keane, redan var igång. Dagarna efter skulle denna händelse forma den andra line-upen av Keane och hålla Coldplays oförändrad, vilket gjorde att båda banden blev kvar som kvartetter.
Under 1998 släppte bandet 500 exemplar av EP:n Safety. De flesta av skivorna gavs till skivbolag och vänner; endast 50 exemplar fanns kvar för försäljning till allmänheten. I december samma år skrev Coldplay kontrakt med det oberoende skivbolaget Fierce Panda. Deras första utgivning var den trespåriga EP:n Brothers and Sisters, som de snabbt hade spelat in under fyra dagar i februari 1999.
Efter att ha slutfört sina slutexamina skrev Coldplay under våren 1999 på ett femalbumskontrakt med Parlophone. Efter att ha gjort sitt första framträdande på Glastonbury gick bandet in i studion för att spela in en tredje EP med titeln The Blue Room. Fem tusen exemplar gjordes tillgängliga för allmänheten i oktober, och singeln ”Bigger Stronger”, fick BBC Radio 1 airplay. Inspelningssessionerna för The Blue Room var tumultartade. Martin sparkade ut Champion ur bandet men vädjade senare till honom att återvända, och på grund av sina skuldkänslor gick han ut på en dryckessväng. Så småningom löste bandet sina meningsskiljaktigheter och införde en ny uppsättning regler för att hålla gruppen intakt. Inspirerade av band som U2 och R.E.M. beslutade Coldplay att de skulle fungera som en demokrati och att vinsterna skulle delas lika. Dessutom bestämde bandet att de skulle sparka alla som använde hårda droger.
Parachutes (1999-2000)Edit
Bandet planerade först att spela in sitt debutalbum inom loppet av två veckor. Turnéer och andra liveframträdanden gjorde dock att inspelningen spreds ut mellan september 1999 och april-maj 2000. I mars 1999 påbörjade Coldplay arbetet med sitt debutalbum, som spelades in i Rockfield Studios, Matrix Studios och Wessex Sound Studios med producenten Ken Nelson, även om majoriteten av Parachutes spår spelades in i Liverpools Parr Street Studios. Bandet arbetade i tre studiorum på Parr Street, och spelade in en stor del av albumet i ett av dessa rum – projektstudion som Nelson beskriver som ”i princip ett demorum”. Albumet mixades av den amerikanske ingenjören Michael Brauer i New York. Coldplays skivbolag hade ursprungligen tänkt använda en mixer för de låtar som de valde ut som singlar, men anlitade till slut Brauer för att arbeta med alla låtar till albumet. Under denna period spelade de på Carling Tour, som presenterade uppåtgående akter.
Efter att ha släppt tre EP:s utan någon hit, tog sig Coldplay in på topp 40 med huvudsingeln från Parachutes, ”Shiver”. Den släpptes i mars 2000 och nådde plats 35 på UK Singles Chart. Juni 2000 var ett avgörande ögonblick i Coldplays historia: bandet gav sig ut på sin första turné som huvudattraktion, med bland annat en spelning på Glastonburyfestivalen. Bandet släppte också genombrottssingeln ”Yellow”. Låten nådde plats fyra på den brittiska singellistan och placerade Coldplay i allmänhetens medvetande. ”Yellow” och ”Shiver” släpptes först som EP:s våren 2000. Den förstnämnda släpptes senare som singel i Storbritannien den 26 juni 2000. I USA släpptes låten som första singel från det då titulerade debutalbumet. I oktober 2000 skickades låten till amerikanska college- och alternativa radiostationer.
Coldplay släppte sitt första studioalbum, Parachutes, den 10 juli 2000 i Storbritannien av sitt skivbolag Parlophone. Albumet debuterade på första plats på den brittiska albumlistan. Det släpptes den 7 november 2000 av skivbolaget Nettwerk i Nordamerika. Albumet har gjorts tillgängligt i olika format sedan det först släpptes; både Parlophone och Nettwerk släppte det som CD 2000, och det släpptes även som kassett av det nyfunna amerikanska skivbolaget Capitol 2001. Året därpå gav Parlophone ut albumet som LP. Bandet släppte en CD i begränsad upplaga av ”Trouble”, den tredje singeln från albumet, som innehåller en remix av ”Yellow”. Den pressades i 1 000 exemplar och gavs endast ut till fans och journalister. Både ”Yellow” och ”Trouble” fick regelbunden radiospelning i Storbritannien och USA.
Parachutes nominerades till Mercury Music Prize i september 2000. Efter att ha nått framgång i Europa satte bandet siktet på Nordamerika, släppte albumet där i november 2000 och inledde sin U.S. Club Tour i februari 2001. Även om Parachutes var en långsam framgång i USA nådde den så småningom dubbelplatinastatus. Albumet fick ett gott mottagande av kritikerna och fick utmärkelsen Best Alternative Music Album vid Grammy Awards 2002. Chris Martin hävdade efter utgivningen av Parachutes att albumets framgång var avsedd att uppnå bandets status som det ”största, bästa bandet i f…ing world.”
A Rush of Blood to the Head (2002-2004)Edit
Efter framgångarna med Parachutes återvände Coldplay till studion i september 2001 för att påbörja arbetet med sitt andra album A Rush of Blood to the Head, återigen med Ken Nelson som producent. Bandet började spela in albumet i London en vecka efter attackerna den 11 september i USA. Eftersom bandet aldrig tidigare hade vistats i London hade de svårt att fokusera. De bestämde sig för att flytta till Liverpool, där de spelade in några av låtarna på Parachutes. Väl där sa sångaren Chris Martin att de blev besatta av att spela in. ”In My Place” var den första låten som spelades in till albumet. Bandet släppte den som albumets första singel eftersom det var den låt som fick dem att vilja spela in ett andra album efter en ”konstig period av att inte riktigt veta vad vi gjorde” tre månader efter framgången med Parachutes. Enligt Martin ”var det en sak som höll oss igång: att spela in ’In My Place’. Sedan började andra låtar komma.”
Bandet skrev mer än 20 låtar till albumet. En del av deras nya material, inklusive ”In My Place” och ”Animals”, spelades live medan bandet fortfarande turnerade med Parachutes. Albumets titel avslöjades genom ett inlägg på bandets officiella hemsida. Albumet släpptes i augusti 2002 och gav upphov till flera populära singlar, bland annat ”In My Place”, ”Clocks” och balladen ”The Scientist”. Den sistnämnda var inspirerad av George Harrisons titelspår till All Things Must Pass, som släpptes 1970.
Coldplay turnerade från juni 2002 till september 2003 för A Rush of Blood to the Head Tour. De besökte fem kontinenter, bland annat genom att vara med som huvudnummer på Glastonbury Festival, V2003 och Rock Werchter. Många av konserterna hade en genomarbetad belysning och individuella skärmar som påminde om U2:s Elevation Tour och Nine Inch Nails’ Fragility Tour. Under den förlängda turnén spelade Coldplay in en live DVD och CD, Live 2003, på Sydney Hordern Pavilion.
I december 2003 utsåg läsarna av Rolling Stone Coldplay till årets bästa artist och bästa band. Vid det tillfället coverade bandet The Pretenders låt ”2000 Miles” från 1983 (som gjordes tillgänglig för nedladdning på deras officiella hemsida). ”2000 Miles” var den mest sålda nedladdningen i Storbritannien det året, och intäkterna från försäljningen donerades till kampanjerna Future Forests och Stop Handgun Violence. A Rush of Blood to the Head vann Grammy Award för bästa album inom alternativ musik vid Grammy Awards 2003. Vid Grammy Awards 2004 fick Coldplay Årets skiva för ”Clocks”.
X&Y (2005-2006)Edit
Coldplay tillbringade större delen av 2004 utanför rampljuset, då de tog en paus från turnéer medan de spelade in sitt tredje album. X&Y släpptes i juni 2005 i Storbritannien och Europa. Detta nya, försenade utgivningsdatum hade flyttat tillbaka albumet till nästa räkenskapsår, vilket faktiskt fick EMI:s aktier att sjunka. Det blev det bäst säljande albumet 2005 med en världsomfattande försäljning på 8,3 miljoner. Singeln ”Speed of Sound” gjorde sin debut i radio och musikbutiker på nätet den 18 april och släpptes som CD den 23 maj 2005. Albumet debuterade som nummer ett i 20 länder världen över och var det tredje snabbast säljande albumet i Storbritanniens historia. Två andra singlar släpptes samma år: ”Fix You” i september och ”Talk” i december. Kritikerreaktionerna på X&Y var mindre entusiastiska än på föregångaren, och New York Times kritiker Jon Pareles beskrev Coldplay som ”decenniets mest outhärdliga band” Jämförelser mellan Coldplay och U2 blev allt vanligare, även om kritikerreaktionerna på albumet fortfarande var övervägande positiva. Chris Martin avslöjade senare att de negativa kommentarerna fick honom att känna sig ”befriad”.
Från juni 2005 till juli 2006 åkte Coldplay på sin Twisted Logic Tour, som inkluderade festivaldatum som Coachella, Isle of Wight Festival, Glastonbury och Austin City Limits Music Festival. I juli 2005 uppträdde bandet på Live 8 i Hyde Park, där de spelade en tolkning av The Verves ”Bitter Sweet Symphony” med Richard Ashcroft som sångare. I september spelade Coldplay in en ny version av ”How You See the World” med omarbetad text för War Childs Help! A Day in the Life” för Child War Childs välgörenhetsalbum. I februari 2006 fick Coldplay utmärkelser för bästa album och bästa singel vid BRIT Awards. Ytterligare två singlar släpptes under 2006, ”The Hardest Part” och ”What If”. Den sjätte och sista singeln, ”White Shadows”, släpptes i Mexiko under juni 2007.
Viva la Vida or Death and All His Friends (2008-2009)Edit
I oktober 2006 påbörjade Coldplay arbetet med sitt fjärde studioalbum, Viva la Vida or Death and All His Friends, med producenten Brian Eno. Efter en paus från inspelningen turnerade bandet i Latinamerika i början av 2007 och uppträdde i Chile, Argentina, Brasilien och Mexiko. Efter att ha spelat in i kyrkor och andra lokaler i Latinamerika och Spanien under turnén sa bandet att albumet troligen skulle återspegla spanskt inflytande. Gruppen tillbringade resten av året med att spela in tillsammans med Eno.
Martin beskrev Viva la Vida som en ny riktning för Coldplay: en förändring från deras senaste tre album, som de har kallat en ”trilogi”. Han sa att albumet innehöll mindre falsett då han lät sin rösts lägre register få företräde. Vissa låtar, som till exempel ”Violet Hill”, innehåller förvrängda gitarrriffs och bluesiga undertoner. ”Violet Hill” bekräftades som den första singeln, med ett radiosläpp den 29 april 2008. Efter den första spelningen var den fritt tillgänglig från Coldplays webbplats från kl. 12:15 (GMT +0) i en vecka (uppnådde två miljoner nedladdningar), tills den blev kommersiellt tillgänglig för nedladdning den 6 maj. ”Violet Hill kom in på Storbritanniens topp 10, USA:s topp 40 (topp 10 på Hot Modern Rock Tracks-listan) och nådde goda resultat i resten av världen. Titelspåret, ”Viva la Vida”, släpptes också exklusivt på iTunes. Det blev bandets första nummer ett på Billboard Hot 100 och deras första nummer ett i Storbritannien, enbart baserat på nedladdningsförsäljning.
Den 15 juni 2008 toppade Viva la Vida or Death and All His Friends den brittiska albumlistan, trots att den hade kommit ut på marknaden bara tre dagar tidigare. Under den tiden sålde albumet 302 000 exemplar; BBC kallade det ”en av de snabbast säljande skivorna i Storbritanniens historia”. I slutet av juni hade den satt ett nytt rekord för det mest nedladdade albumet någonsin. I oktober 2008 vann Coldplay två Q Awards för bästa album för Viva la Vida eller Death and All His Friends och bästa akt i världen idag. Bandet följde upp Viva la Vida or Death and All His Friends med EP:n Prospekt’s March, som släpptes den 21 november 2008. EP:n innehåller spår från Viva la Vida or Death and All His Friends-sessionerna och, förutom att vara tillgänglig på egen hand, gavs ut som en bonusskiva tillsammans med senare utgåvor av Viva la Vida or Death and All His Friends. Låten ”Life in Technicolor II” släpptes som singel den 9 februari 2009.
I juni inledde Coldplay sin Viva la Vida-turné med en gratiskonsert på Brixton Academy i London. Detta följdes två dagar senare av ett 45 minuter långt framträdande som sändes live utanför BBC Television Centre. ”Lost!” blev den tredje singeln från albumet, med en ny version med Jay-Z. Coldplay spelade öppningssetet den 14 mars 2009 för Sound Relief på Sydney Cricket Ground och spelade sedan en utsåld konsert senare samma kväll. Sound Relief är en välgörenhetskonsert till förmån för offren för Victorias bushfire-kris och översvämningarna i Queensland.
År 2009 nominerades Coldplay till fyra BRIT Awards: Coldplay fick fyra nomineringar för British Group, British Live Act, British Single (”Viva la Vida”) och British Album (Viva la Vida or Death and All His Friends). Vid den 51:a Grammy Awards i februari 2009 vann Coldplay tre Grammy Awards i kategorierna Årets låt för ”Viva la Vida”, Bästa rockalbum för Viva la Vida eller Death and All His Friends och Bästa vokala popframträdande av en duo eller grupp för ”Viva la Vida”.
Den 15 maj 2009 släppte Coldplay ett livealbum, med titeln LeftRightLeftRightLeft som spelades in vid olika spelningar under turnén. LeftRightLeftRightLeft skulle ges bort på de återstående konserterna av deras Viva la Vida-turné. Det släpptes också som en gratis nedladdning från deras hemsida.
Mylo Xyloto (2009-2011)Edit
Coldplay avslutade inspelningen av det nya albumet 2011. Bandet avslutade inspelningen av det nya albumet i mitten av 2011.
Den 19 oktober 2011 framförde Coldplay låtar vid ett evenemang för Steve Jobs, bland annat ”Viva la Vida”, ”Fix You”, ”Yellow” och ”Every Teardrop Is a Waterfall”. Den 26 oktober streamades deras konsert i Spanien av YouTube som en direktsändning. Den 30 november 2011 fick Coldplay tre Grammy Award-nomineringar till den 54:e Grammy Awards. Den 12 januari 2012 nominerades Coldplay till två Brit Awards. Den 21 februari 2012 tilldelades de Brit Award för bästa brittiska grupp för tredje gången. Albumet var det bäst säljande rockalbumet i Storbritannien 2011 och sålde 908 000 exemplar. Albumets andra singel, ”Paradise”, var också den bäst säljande rocksingeln i Storbritannien och sålde 410 000 exemplar. Vid MTV Video Music Awards 2012 den 6 september vann ”Paradise” priset för bästa rockvideo. Mylo Xyloto har sålt över 8 miljoner exemplar.